Scaring me to death
Ja, vilken meningslös blogg detta har varit på sistone. Men jag har helt enkelt varit upptagen med annat. Sådana saker som jag inte delar av mig publikt. Inte helt och hållet i alla fall. Det har mest varit sex, musik och våld - som Kent skulle ha sagt det.
Nä, men nu ska jag inte dumma mig. 43 dagar kvar i Svealand. Sedan bär det av till H to the ong to the Kong. Dessutom fick jag idag veta att jag kommer dra över en sväng till Tokyo också, ni vet, bara sådär. Bara för att jag vill. Bara för att jag kan.
Men, för att uppdatera er just nu av vad som händer i mitt liv, såsom man gör i bloggar, så väntar jag nu på att jag ska tröttna på den underbara musik jag just nu lyssnar på(vilket jag aldrig kommer göra) och sedan dra vidare till gatan där månen bor. Därifrån ska jag dra vidare till Krossade Drömmar, eller Broken Dreams om man så vill, för att äta riktigt, jävla, fittigt god mat. Tungt liv? Njae, det skulle jag nog inte påstå. Svälten jag orsakat mig själv är väl det jobbigaste just nu, annars flyter det som en våg över djupt vatten. Riktigt jämt och fint det vill säga.
ES&TMZ
- Jade,
- Alexander..
- Do you remember that day you fell out of my window?
- I sure do, you came out jumping out after me.
- Well, you fell on the concrete and nearly broke your ass and you were bleeding all over the place and I rushed you over to the hospital, do you remember that?
- Yes I do.
- Well, there's something I never told you about that day..
- What didn't you tell me?
- While you were sitting in the backseat smoking your cigarette you thought was gonna be your last,
- Ah ah haha
- I was falling deep, deeply in love with you.
- Ah ah haha
- And I never told you until just now...
- Aw, LOVE!
- Jade,
- Alexander..
- Do you remember that day you fell out of my window?
- I sure do, you came out jumping out after me.
- Well, you fell on the concrete and nearly broke your ass and you were bleeding all over the place and I rushed you over to the hospital, do you remember that?
- Yes I do.
- Well, there's something I never told you about that day..
- What didn't you tell me?
- While you were sitting in the backseat smoking your cigarette you thought was gonna be your last,
- Ah ah haha
- I was falling deep, deeply in love with you.
- Ah ah haha
- And I never told you until just now...
- Aw, LOVE!
I'm just wasting time away
drifting, drifting, drifting. 45 dagar.
Nattliga idéer
Kom på en sak nu när jag var på väg hem. Det där med att toffla. Det är väl inte så pjåkigt ändå? Jag har alltid, alltid, varit totalt anti allt som har med suck-ups och toffling att göra. Men så slog det mig nu plötsligt att toffling är ju faktiskt en väldigt bra grej, en positiv sak där man verkligen kan inse hur bra man har det.
Om det så gäller pojk/flickvän som med vänner. Det är många gånger man egentligen vill dra ut med vännerna, ösa och visa världen vad man går för, men vännerna vill egentligen inte riktigt samma sak. De vill ha en ICA kvantum godispåse, sitta inne och titta på vilket skitprogram som än går på tv. Och man blir alltid lite bitter när det händer. Men, så idag, som en blixt från en klar himmel, insåg jag att det är ju exakt där jag vill vara. Även om det inte är exakt så som jag ville ha kvällen eller hade tänkt mig den, så är det exakt det sällskapet jag ville ha. Och jag blir aldrig besviken. De är mina vänner, fantastiska sådana.
Så när jag tänker efter så dissar jag vissa vänner för att vara med andra, så för de där första vännerna är jag ju rent tekniskt "en toffel" för mina andra vänner. Vilket innebär att om man stannar inne eller går hem tidigt för att spendera tid med pojk/flickvännen spelar det ingen roll, man träffar de man vill träffa. Känns det bra, så känns det bra. Och man får trots allt träffa de vännerna man ville från början. Win - win.
Men detta är ju bara jag och mina tankar...
I'm a sucker for love
These are crazy days, but they make me shine
Jag vill rocka, ösa, festa, dansa, hoppa, röja så jävla hårt till detta fantastiska band. Och det kommer jag göra ikväll också, fast utan Oasis då.
There is something in my mind
Jag har alltid sett mig själv, och alltid egentligen varit, något av en ensamvarg. Att vara beroende av andra är ingenting jag värderar hos mig själv, eller hos andra för den delen. Det finns ingest fascinerande över det. Men den senaste tiden har jag umgåtts mer eller mindre dygnet runt med ett par människor som antagligen vet mer om mig nu än vad jag vet om mig själv. Detta sällskap har jag dock värderat väldigt högt.
Därför ska det nu bli intressant att se hur helgen kommer att gå när alla dem är hemma i sina hemstäder och jag, ensam kvar i Bolanche. Varför åkte inte jag hem då? Jo, för att jag inte hade en tanke på det.
Nu har jag i alla fall lyxat till det såhär innan helgen lite grann, för jag kände att idag är det dags. Rotfruktsgratäng med bearnaisesås, majs med smör och salt stod på matschemat. Satt som en smäck och fyllde min mage till bredden.
Dessutom vart jag på systemet idag utifall att några festligheter ska utövas under helgens gång och därmed unnade jag mig(som jag gör varje månad) ett par av Englands finaste - Boddingtons Pub Ale.
Detta fantastiska munknull till öl ska nu avnjutas i anda, och med inspiration av Riley, till V for Vendetta endast för att filmen är alldeles, alldeles utmärkt och sublim.
You ain't a beauty, but hey, You're alright
It's a town full of losers, and I'm pulling out here to win. 51 dagar.
Inner happiness can only come from you
& vilken helg det varit.
Fredagen bjöd på marknad och vin tillsammans med tre av Borlänges bästa brudar. Lördagen var en vacker dag med bakad potatis och kycklingröra i liknande goda sällskap. Sedan var det promenad genom stan, vilken kändes som en vanlig sommarkväll i en småstad sådär vid månadsskiftet mellan juni-juli. Luften var ljummen, staden var nästintill tyst, månen stod ståtligt på himmelen och marknaden var nästan förfallen.
Det blev en tidig kväll då jag somnade av ren utmattning eller av rent lugn och harmoni.
Söndagen kom fort och den bjöd på solsken jag inte sett på länge, svetten kom krypande där vi låg och stekte i bara underkläderna. Så på tal om stek gled tankarna över till grillade hamburgare och majs. Sagt och gjort, och magen vart mätt. En välbehövd promenad efterföljde genom skog och vatten där 10 000 grodor levde. Genom träd och lekplatser gungade vi, hoppade vi, cyklade vi, rutschbanåkte vi oss till slut hem där vi åt klubba och tittade på Big Brother.
Den här helgen har varit en väldigt bra helg, en väldigt fin helg. Det är inte många timmar som spenderats på hemmaplan och nöjd är jag för det, för helger som denna gör Borlänge så värt. Det är helger som denna jag inser hur mycket jag tycker om och älskar människorna här och därmed kommer sakna dem så mycket, när allt detta tar slut.
Boy, you turn me upside down
Peppen är hög, nagellacket är målat, håret är lika lockigt som Tomas Di Levas och jag lyssnar på världens, antagligen, bästa otrohetslåt. Ikväll ska vi ha kul!
Ångra något du aldrig gjort
Efter en impuls av musikinfluenser, kliande estetik och alldeles för lätt tillgång till photoshop så fick det bli en ny header denna kväll. Har glömt av hur mycket tid, tanke och engagemang det krävs åt det programmet - och hur snabbt allting blåser iväg. Timmarna bara flög. Men är man nöjd? Nej, det känns som om det fattas något. Men efter ett tag säger man bara "det är okey, för nu" och sedan sätter man på tv elva och tittar på Big Brother istället.
I Miss You
Om två månader är jag på plats i HK. Helt sjukt. Precis så lång tid som jag nu har kvar, är jag dessutom borta. Vilket egentligen inte alls är länge. Ändå känns det som en evighet. De flesta är så klart välkomna att hälsa på under denna tid, vissa mer välkomna än andra. Men run it by me, som de skulle säga i Amerikat och så får vi se vad som händer, hur det kan lösas. Tro mig, det är billigare än ni tror att åka dit. Nästan allt är billigt i handlingsväg, vad det än gäller och dessutom är det gratis boende på en ö där det finns tillgång till långa vandringsleder, pool, park, Plaza, biograf och annat. Sådär som man brukar ha på en ö. Låter väl inte fy skam? Ne, plocka fram plånboken, lufta ur malarna och punga upp ett par laxar och flyg till mig då!
Men annars, just nu? Omtumlande. Har ett par öron som inte vill släppa locket, bihålor som vägrar tömmas, tankar som studsar fram och tillbaka, rädslor som skrämmer mig långt in i ryggraden med en ångest-topping. Det är en fin liten sundae jag skapat mig här. Men som alltid, musiken håller mig levande och upprätt. Här är en underbart vacker gammal goding, med en underbart vacker gammal god förälskelse, Tom DeLonge, you had me at hello.
When it just feels good
Idag är en alldeles underbart vacker dag. Så länge man inte kliver utanför dörren och inser att det blåser så mycket att man inte kan stå stadigt på benen.
Idag är en alldeles underbar dag om man bortser från faktumet att jag precis klickade iväg 950:-. Puts väck. De kommer dock att återkomma till mig i brevlådan, i form av skolböcker. Underskatta aldrig kostnaden av kurslitteratur, aldrig. Den där tusenlappen försvinner från mitt konto varje månad. Under tiden försvinner pengar, hjärnceller och motivation. Allt som finns kvar är bara berget av böcker som står och samlar damm.
Men men, sånt är livet antar jag. Det är bara saker man ser.
Don't get me wrong
80-talet, vart tog du vägen?
On a hippie trail, head full of zombie
Resan till HK är bokad. Ett lugn och ett stress kommer inom sin tid skölja över mig. Men just nu är det bara lycka. För tillfället är jag så oerhört glad.
Jag är nyduschad och insmord i väldoftande body butter, en kyld Boddingtons väntar på mig på bordet, Colin Hay tar i fulla muggar för att göra Down Under till perfektion. Jag har ätit alldeles för mycket vitlök. Men snart är det tentafest och vad gör vi då? Då kör vi. Hur illa vi än luktar.
I'll be watching you
Jag köpte ett par skor i Halmstad som jag varit osäker på ända sedan jag klev ut ur butiken med dem i handen. Idag var det dags att lämna tillbaka dem här i Borlänge. Går fram till kassan, lägger upp lådan och säger "jag vill lämna tillbaka de här skorna" och killen i kassans första fråga är, "vill du ha pengarna tillbaka?". Min första instinkt är att säga "nej, behåll du dem. Jag behöver de inte. Det finns barn i Afrika som har det värre" och sedan storma ut genom affären. Men eftersom den stackers pajkeluen såg ut att vara praktikant nöjde jag mig med ett enkelt - JA.
Tio minuter senare kom jag ut ur butiken, snällt gående.
Sedan kom jag hem, käkade frukost (en gudomlig sådan), läste lite bloggar och tittade på senaste Grey's. Vilket jag kan berätta för er var cryfest number one. Fyrtio minuter avsnitt och jag grät konstant. Alla sorter. Ledsamt, frustande, skrattgråtande, tyst gråt, kippa-efter-andan-gråt, ja, alla sorter som sagt. Det var ett sjukligt bra avsnitt!
Efter att ha läst lite bloggar upptäckte jag därefter The Police, klassiska, älskade Police. Så här sitter jag nu, men Xcide JUNGLE och lyssnar till underbar musik.
Passionsfrukt, chilipeppar och brittiska män - vilken höjdarkväll!
även om jag personligen är ett större fan av Roxanne och Every Little Thing She Does Is Magic måste man ju tänka på läsaren emellanåt och lyssna till en sådan här klassiker.
The Great Adventures of: Smulan
Jag visste att hon skulle komma till mig en dag. Men jag hade ingen aning om att den dagen var idag. Lyckan när jag beskådade henne gjorde mig svimfärdig, lyckan sköljde över mig. Hon är en skapelse utöver denna jord och hon är min. Bara min. I ett och ett halv år har hon grott och frodads, men nu är hon äntligen här. Min, bara min, Smulan.
