What have you done?

Plötsligt är det mörkt i rummet. Det enda som lyser upp är ljuset från datorskärmen. Jag sätter på min favorit jullåt samtidigt som jag tänder upp några lampor i rummet. Mörkret håller på att ta över dagen som varit. Det faller så tungt, så snabbt. Men än så länge är himmeln alldeles rosa. La Vie En Rose.

John Lennon & Yoko Ono - Happy Xmas (War Is Over)


I'll wrap you in my arms

Ååh, varför måste alltid drömmar vara just det, drömmar? Det finns ju drömmar som man fasar. Drömmar då man inte vill någonting annat än att vakna ur, men så finns det ju de som man blir alldeles varm av. Då man fylls av en värme, en glädje man inte kan finns någon annanstans utom just i drömmarnas värld.
Det finns så mycket fasa, rädsla och hat i får verkliga värld att det kan matas in i vår fantasivärld, det enda stället då vi får fly verkligheten för några timmar och fördjupa oss i kärlek och gott.

I natt drömde jag en bra dröm. I natt drömde jag att Edward Cullen stod och bakade godsaker till jul, varför en vampyr bakade vet jag inte, men det gjorde han i alla fall. Vi lyssnade på julmusik och jag satt bredvid på en stol och sippade på en varm kopp kryddté. Jag beundrade honom så mycket. Han var dessutom rolig. Jag kände hur jag sjönk i förälskelse med denna man. När allt bak var klart åkte vi ut och lyssnade på en liten julkör ute någonstans. Vi satt på en stor trävagn, sådan som dras efter hästar, och hade fårplädar i knäet. Kanske drömde jag just detta för att vi pratat om barnen i bullerbyn på dagen, och det var precis så vi satt där under fårpläden och mös. Han satt bakom mig och jag lutade mig bakåt mot honom. Han la sin haka på min ena axel och lade sin arm om min andra. Min hand gled automatiskt upp till hans nackhår och det var så lent, så mysigt. Och så kom den. En kyss på min kind. Och jag kysste tillbaka.

Sedan vaknade jag. Hur kunde jag vakna där? Hur kunde jag vakna i just det ögonblicket? Detta underbara ögonblick som aldrig kommer komma tillbaka...

Rob Pattinson - Let Me Sign

Our love's the perfect crime

De senaste dagarna har varit stressiga. Och det är det fortfarande jäkligt stressigt så jag fattar inte varför jag sitter här och bloggar istället för att ta itu med stressen?
I alla fall har jag ett stressmoment över - jag har läst ut twilight bok nummer 2! Så nu är jag redo för filmen! Imorgon är ju premiären och klart som fasen att man ska gå! Jag, T & E kommer att träffas tidigare, beställa mängder av thaimat, se på twilight och sedan bär det av för New Moon som börjar kl. 23.59! Det skulle inte förvåna mig om jag somnar på bion, bara för att. Då blir jag sur i så fall. Ända sedan jag började läsa böckerna har jag blivit fast, precis så fast som jag lovade mig själv att inte bli. Men tyvärr, jag är twilight-nörd numera. I'm a lost cause.
Jag börjar känna mig mer och mer som en tvättäkta nörd för det enda jag gjort de senaste veckorna är att läsa, läsa och läsa. Har uteslutit kontakt med omvärlden bara för att leva mig in i vampyrvärlden. Men det som gör mig till äkta nörd är att jag kan knappt bärga mig till nästa Harry Potter-film! Såg halvblodsprinsen härom veckan och jag kände galenskapen bygga upp sig igen inom mig. JAG VILL SE NÄSTA FILM! Men den kommer inte förrän om ett helt år! Det är helt sjukt att de låter en vänta så länge.

Nu ska jag i alla fall sluta nörda mig och börja plugga lite istället, actionscript är det som står på min to-do-list idag eftersom det är miniprov på fredag.

Ännu en låt jag bara inte kan sluta lyssna på är och kan ännu mindre sluta kolla på videon för Tyson Ritter är ju enormt snygg;

The All-American Rejects - The Wind Blows



I believe in the promised land

Nu är man vaken och uppe. Utan ett enda tecken på bakfullhet förutom den extrema tröttheten. Kvällen var minst sagt annorlunda och slutade på ett helt annat sätt än vad som var tänkt.
Jag somnade i och för sig, som alltid, ifrån allt. Men plötsligt vaknar jag av att någon kittlar mig och jag fattar ingenting av vad som händer. Men det var tydligen dags att gå i alla fall pga att ett litet bråk brutit ut under min sömn. Men förhoppningsvis blir allt bra igen eftersom det var a moment of weakness såsom jag fattat det.

Jag sa dessutom att jag skulle dedikera ett inlägg till dig Ken, och då får jag väl ta och göra det då! Eller i alla fall nämna dig och hoppas att inte din lägenhet eller ditt dj-hero var alltför sönderslagen efter kvällens bravader. Och att du inte tog för illa upp av de saker jag och en annan person sa. Jävligt patetiskt sagt egentligen med tanke på att jag inte ens känner bruden eller ens är säker på hennes förnamn, du får ju självklart vara med vem du vill, och är du glad så är det bara kul! :)
Nu får du dessutom kommentera inlägget om du läser detta så jag vet att du har läst det! Haha.

Nä, nu blir det till att fortsätta att kolla på Scrubs.

Bruce Springsteen - Racing In The Street


I believe in the love that you gave me
I believe in the faith that can save me
I believe in the hope and I pray that
someday it will raise me

Nattlig poesi

Poesi och poesi... Kvällens nattliga insikt.

Kollade igenom lite bilder på mig själv på facebook och fick ju då se mig själv "genom tiderna". I alla fall de senaste 3-4 åren. Det har slagit mig att jag vill låta mitt hår växa ut igen. Jag vill också färga det mörkare brunt. Det var då jag upptäckte att jag kämpade så jäkla mycket med att lämna allt gammalt groll och verkligen börja om på ny kula efter studenten. Början på den kulan var att klippa av mitt hår och sakta men säkert färga det blont. Det har jag gjort nu. Jag har påbörjat min kula och kommit en bit på vägen. Men nu när jag väl är här, har nästan allt det jag önskar för tillfället så kan jag inte hjälpa att vara nostalgisk och vilja gå tillbaka det jag en gång hade. Egentligen hade jag ingenting då med tanke på att jag jobbade ibland, bodde hemma och hade inga framtida utsikter över huvudtaget, men ändå var det någonting där. Den tiden. Kanske för att allt var så mycket lättare. Så mycket mer bestämt och regelbundet.
Greppet jag hade om mig själv har jag tappat lite hela tiden och jag har nu kommit till en gränd som ser allt mörkare ut. Kanske är det bara för att jag hela tiden oroar mig för massa saker eller att seriösiteten börjar ta över, både över mig själv och över allt jag gör här.
Mitt behov av att skratta försvinner lite hela tiden känns det som. Ingen pepp, ingen ork.

Kanske är det som sagt nattlig insikt. Med största sannolikhet är det så, men delar av det är nog sant ändå. Om jag skulle gräva lite djupare hade jag nog fått det bekräftat. Men för idag är det nog med känslor.

Alicia Keys - Doesn't Mean Anything

Mercy!

Ja, det händer inte så mycket just nu. Förutom att jag håller på att bli galen på riktigt.

Dagens låt;
Roy Orbison - Pretty Woman

I know we'll make it anywhere away from here

Jag må vara världens lataste människa. Jag har inte lämnat huset på hela dagen, förutom spring fram och tillbaka till tvättstugan. Har i alla fall tvättat en hel del så nu känner jag mig inte lika klädfattig längre!

Har precis kollat på Skönheten och Odjuret. Vilken underbar film! En av mina favorit Disney-filmer. Den är definitivt topp tre tillsammans med Aladdin och Lejonkungen. Rangordningen är dock oklar. Kan inte bestämma vilken som är bäst.
Men är det inte en underbar kärlekshistoria i Skönheten och Odjuret? Det handlar verkligen inte om utseende och status i samhället. Odjuret är...tja, ett odjur och han är en outsider som ingen ens vet lever, men ändå så finner Belle någonting i honom som är värt att älska. Jag är väldigt blödig just nu och älskar verkligen filmen, historien, sättet det är tecknat på. Såg den dessutom för första gången med engelskt tal.

Nej, jag har inte så mycket att berätta idag som sagt, därför ska jag slänga på Aladdin nu tillsammans med en väldigt god kopp té!

All I want for christmas is you

Rubriken säger allt. Det är bara det jag vill ha i jul. Ingenting annat än Han.
Jag känner mig så lycklig, jag känner att jag verkligen har hittat rätt. Jag vill vara här med honom, han är den enda jag vill vara med. Jag vet att det är tidigt att säga för alltid, men jag känner innerst inne, djupt i mitt hjärta att detta kommer vara för evigt. Har aldrig träffat någon som han. Han har de rätta egenskaperna, han har en fantastisk doft av svartvinbär och det är som en drog för mig. Han smakar ljuvligt och han kan sina saker. Han gör hela tiden rätt, han lyfter upp mig i de mörkaste tider såsom ingen någonsin har gjort. Det är något magiskt med honom. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, for now and for always. Min pojkvän, resorb!

They say you've gotta stay hungry

...hey babe, I'm just about starving tonight.

Bruce-manin har slukat mig igen och jag vill inget hellre än att stå och svettas på innerplan till honom. Gunga, njuta, sjunga... Men det kan jag inte göra nu för just nu slukar skolan mig också.

Det har inte hänt särskilt mycket de senaste dagarna som är värt att skriva en rad om. Allt glider på. Allt är som vanligt. Pengastress. Pluggångest. Festhumör.

Det är så mitt liv ser ut just nu.

Förresten, det är såhär man öppnar en konsert!

I felt the earth move in my hands

Jag kommer nog aldrig få nog av denna låten. Den är så underbar att jag smälter lika mycket varje gång.

Roberta Flack - The First Time Ever I Saw Your Face

It's business time

Nu sitter jag här i köket för min sista måltid för denna gången med familjen. Nu kommer vi inte äta tillsammans förrän till jul.
Var i Gislaved igår och behöver jag säga mer än underbart roligt? Ölspel, vittna när killar slickar grädde av varandras bröstvårtor, rom & rödvin, skratt, glädje och en plastpistol i fickan.
Det var en sinnessjuk kväll som gick alldeles för fort. Kvällarna och dagarna går för fort fram och man hinner inte reagera förrän allt är slut och man ska åka hem igen! Men det kommer fler kvällar, garanterat!

Vi tog en snabb fika idag och sedan körde jag ner till Haverdal igen. Nu sitter jag och har packat ner presenter och behövligheter jag kommer använda i Borlänge och väskan är mer proppad än vad jag trodde att den skulle bli. Bra då att jag tog en stor rullväska!
Jag väntar på maten som står och puttrar sina sista minutrar framför mig. Det luktar så gott att jag storknar! Porterstek, min absoluta favoriträtt står på menyn och jag kommer glufsa i mig som en gris tills min mage spricker - men det är det värt!

Här kommer en härlig video & låt som bror min visade innan!
I loooove Flight of The Concords!


It's business time

Nu sitter jag här i köket för min sista måltid för denna gången med familjen. Nu kommer vi inte äta tillsammans förrän till jul.
Var i Gislaved igår och behöver jag säga mer än underbart roligt? Ölspel, vittna när killar slickar grädde av varandras bröstvårtor, rom & rödvin, skratt, glädje och en plastpistol i fickan.
Det var en sinnessjuk kväll som gick alldeles för fort. Kvällarna och dagarna går för fort fram och man hinner inte reagera förrän allt är slut och man ska åka hem igen! Men det kommer fler kvällar, garanterat!

Vi tog en snabb fika idag och sedan körde jag ner till Haverdal igen. Nu sitter jag och har packat ner presenter och behövligheter jag kommer använda i Borlänge och väskan är mer proppad än vad jag trodde att den skulle bli. Bra då att jag tog en stor rullväska!
Jag väntar på maten som står och puttrar sina sista minutrar framför mig. Det luktar så gott att jag storknar! Porterstek, min absoluta favoriträtt står på menyn och jag kommer glufsa i mig som en gris tills min mage spricker - men det är det värt!


You are so pretty, you're on your knees

Sådär, nu är jag faktiskt klar med den delen av tentan som jag faktiskt förstår. Eftersom mail och fronter ligger nere känner jag att jag inte kan göra så mycket mer än att göra det jag kan. Tyvärr, men jag hoppas bara att de har lite överseende med det hela eftersom många dessutom inte ens kan skriva på den eftersom de inte heller förstår vad det går ut på.

Jag har i alla fall bestämt mig för att lämna allt det som har med tenta att göra nu under resten av dagen för nu ska jag gå och packa ner lite kläder och behövligheter jag behöver ha med mig upp till Gislaved. Sedan ska jag äta pappas spaghetti med köttfärssås, dvs muuuuums! Sedan blir det att köra hem farmor, åka till gravarna och tända ljus, det är ju ändå alla helgons afton idag(?).  Sedan blir det hem till bror min där jag ska installera mig lite, äta mat från chili thai och efter det ska jag dra mig upp mot J tror jag allt och då är det feeeest som gäller för hela slanten! Ska bli riktigt roligt!

Därför ska jag nu dra mig från datorn och sätta igång med dagens planer!

Här kommer den låten jag än så länge fortfarande tycker är bästa festlåten;
Eva Simons - Silly Boy

The goal is to keep me from falling

Då vart man hemma igen då! Kändes lite konstigt att vakna upp i detta rummet igen. Det som egentligen är mitt rum är ett kontor numera. Det kändes i alla fall väldigt konstigt att vakna upp här men det känns precis som vanligt ändå. Som om jag aldrig varit i Borlänge utan bott här hela tiden.
Haha, bara för att jag skrev det kom Paul Simon - You Can Call Me Al på, vilket numera är temalåten för fest där uppe! Men jag tror att jag kommer sakna personer och situationer i helgen när jag ännu en gång festar i Gislaved. Men jag är sinnessjukt peppad inför Gisleparken på lördag och det ska bli så roligt och skönt att äntligen få träffa mina vänner igen! Och ikväll kommer farmor, syster, svåger med dotter hit på mat. Jag fylls med en glädje och lycka när jag tänker på att få träffa alla igen för jag har längtat som en galning egentligen, men jag har lyckats lägga ett lock över det när jag varit i Borlänge. Men så fort jag kom hit översvämmade burken och alla känslor bubblade upp igen.

Nej men gud, jag blir helt lyrisk när jag sitter här och skriver, jag börjar nästan slå på tangentbordet så att tangenterna går av! Nu måste jag sluta skriva i bloggen och återgå till skriving av tentan som jag faktiskt än så länge tycker är rolig att skriva, men någonting säger mig att jag inte kommer tycka det om ett par dagar.
Sen är det ju jättebra att du.se och fronter lägger ner när jag precis mailat läraren och frågat saker om tentan. Passande nog öppnar fronter igen på måndag och då ska tentan vara inne! Jävla skitsystem egentligen.

Men men, nu ska inte min lycka och glädje dö ut, så see ya later!

Paul Simon - You Can Call Me Al

All we do is linger

En ny dag. En sista dag. Det känns som om domedagen är imorgon. Idag är "the deep breath before the plunge" så att säga. Därför måste jag (ännu en dag) ägna mig åt att råplugga skiten. Jag kan än så länge inte Värdekedjan, vattenfallsmodellen, hur du löser ett mindre programmeringsproblem eller hur man bygger ett dataprogram. Låter som om jag kommer ha en intressant dag va?
Men det är helt enkelt smällar man får ta. Jag vill gå kvar och då får jag helt enkelt göra det bästa av situationen.

Får helt enkelt tänka framåt, att när jag har skrivit klart tentan så ska jag sätta mig på tåget hem! I och för sig ska jag sätta mig på tåget för att sitta och skriva på nästa hemtenta jag har. Som dessutom ska vara inlämnad på måndag eftermiddag. Men förhoppningsvis är 7 timmar ganska nog med tid för att jag ska skriva klart den. Vi hoppas och satsar på det i alla fall.

Wish me luck!

RSS 2.0

lovisa larsson