No alarms and no surprises

Det finns två olika stadier inom migrän. Det ena är det fruktade stadiet då man bara vill lägga sig ned och dö i princip. Allt man gör smärtar, alla ljud är som naglar på svarta tavlan och svarta hål skapas i synen och man blir blind som en fladdermus. Eller så hamnar man där jag är nu. Aktiv, ambitiös och fruktansvärt galen. Jag har så ont i ögat, det är illrött och pupillen går som en solfjäder på en 60årig överklasstant i Sahara. Men ändå kan jag inte förmå mig att bara lägga mig ned, slå på Scrubs och vila bort skiten. Nej, jag sitter med tre böcker i knäet plus anteckningar och den fjärde boken på nätet och ska härmed fortsätta denna fruktade skit vecka som kommer bli ett helvete.

Dessutom har jag totalt förälskat mig i Radiohead och min period då deras musik strömmar ur mina högtalare är kommen. Balladerna är fantastiska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0