Jag, den enda som aldrig förstår

Att jag vaknade upp denna morgon är ett under. Min kropp säger ifrån på flera olika sätt, jag både ser och känner mig fördjävlig. Det har varit tortyr att vara på skidresa, men det var lätt värt det. Veckan har varit sinnessjuk på många sätt och totalt fucked up. Men som sagt, lätt värt. Det tråkiga är dock denna stunden, där man måste packa upp och därefter städa. Sedan plugga ikapp precis allt det man missat och sedan sadla om för ännu mer kalas och festligheter. Men, lever man nu så gör man det.


Och då kommer känslan, den smygande känslan. Den enda jag inte rår på. Då stänger jag själen, klämmer ihjäl den. Hittar en himmelsk drog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0