Heart, my sweet heart

Åh vilken lång dag. Den verkar aldrig vilja ta slut. Jag har läst tills mina ögon blött blod och ignorerat varje mänsklig instinkt jag haft. Isolerat mig från världen i hopp om att trampa igång, men sitter fortfarande i den där envisa lerpölen som vägrar ge med sig. Så nu blir det istället en paus, en skräckfilm, välbehövt vatten och lugn till själen i hopp om att köra klart allt fort som fan så att jag kan gå ut på krogen och ta en välförtjänt öl imorgon.

För övrigt blev mitt emo-hjärta väldigt glatt härom veckan. Det fylldes med sådär härlig emopop att jag blev alldeles varm. Och den håller mig fortfarande varm om dagarna/kvällarna när elementen inte vill ge med sig. Njut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0