Accept it, don't let it turn the screw

Och här ligger man nu efter en helg man sent kommer glömma. Avskedsfesten upplevdes med blandad förtjusning. Aldrig roligt att ta avsked för en längre tid, men man är samtidigt glad över att man överhuvudtaget fick träffa och lära känna människan.
Ännu en gång satte inte alkoholen så stora spår som jag trodde. Lite huvudvärk som snabbt botades med en alvedon och sedan oändlig trötthet som jag botar med Mysteriet på Greveholm-maraton. Sjukt fet bakisdag det vill säga.
Påminn mig dock om att jag inte ska göda mig själv, så fort man får i sig lite föda skriker den värre än ett barn med tandvärk.

Så nu, mer vätskor och nostalgi-kalendrar samt en av världens bästa ballader.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0