4 oktober 2008

"Allt som allt började det väl i oktober 2008. Då D dog. Han jag inte kan nämna. Han som bara blev 16 år. Pojken vars hjärtslag slutade att slå när jag stod bredvid honom. Jag såg honom krampa så hårt att armarna började bli blåslagna. Han vars bröst jag förtvivlat började banka på och smeka för att få igång blodcirkulationen. För att få hjärtat att börja slå igen. Det var nog det mest skrämmande ögonblicket jag haft i hela mitt liv."

Detta skrev jag i februari i år. Det där skrämmande ögonblicket jag talade om är exakt två år sedan idag. Och faktiskt, ganska så exakt på tiden också. Det var bara några timmar innan jag skulle avsluta mitt skift för dagen. Jag minns den dagen som igår. Troligtvis kommer jag aldrig glömma den, för det vill jag inte heller.

Thom Yorke - Hearing Damage
Allt som allt började det väl i oktober 2007. Då D dog. Han jag inte kan nämna. Han som bara blev 16 år. Pojken vars hjärtslag slutade att slå när jag stod bredvid honom. Jag såg honom krampa så hårt att armarna började bli blåslagna. Han vars bröst jag förtvivlat började banka på och smeka för att få igång blodcirkulationen. För att få hjärtat att börja slå igen. Det var nog det mest skrämmande ögonblicket jag haft i hela mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0