lovilarsson

Hittade min gamla, gamla blogg igår. Tack vare en person som sökte upp mig på internet. Så på både gott och ont kunde knappade jag mig in på den och läste lite grann. Vi kan ju minst sagt säga att jag förändrats sedan den tiden. Även det på gott och ont.

Läste bland annat ett inlägg om en psykologi-lektion på gymnasiet med en viss psykologilärare som kanske inte var favoriten bland bunten. Och direkt när jag läste om det lilla bråket jag hade med honom då, mindes jag det. Allt kom tillbaka! Jag kände återigen vreden i mig för det där bråket.

"Jag blev så jävla förbannad på äckel-Hasse. Psykologiläraren för att han inte fattade min fråga, som Anneli och Hilda svarade jätte bra på så att jag förstod. Så var det över trodde jag men Hasse bara fortsatte fråga vad jag menade och försökte förklara saker som inte ens hade med frågan att göra. Han provocerade mig så jävla mycket när han satt där och upprepade "är du arg på mig nu? Varför är du det för?" & det är klart som fan att mitt temperament går upp i taket när han ställer samma fråga om och om igen!
Och inte blev det bättre av att han skrattade lite emellanåt... Jag trodde seriöst att det rök ur mina öron. Men jag orkar inte med den äckliga gubben, kommer han nära mig en gång till så kommer jag klappa till honom."

Sättet jag skrev på går att diskuteras och ämnet också. Men nu var ju detta ett par år sedan också. Jag vet inte om det är tragiskt att detta fortfarande gör mig sur? Att jag fortfarande har samma temperament.

En sak som jag tycker var komiskt är att jag nu sitter i likadan utstyrsel som jag gjorde då. År 2007. Raggisar och stor-tröja, that's just my style.

En nyhet är dock att jag är helt besatt av denna låten. Lyssna och njut!