lovilarsson

Min blogg kommer nog bli lite kryptisk emellanåt. Men det finns anledningar till det. Vissa vet, andra inte. Det är helt enkelt bara något alla inte behöver veta. Så tvingas jag leva med det - måste ni också det!

Var på sjukhuset idag och hörde något som jag tyckte var komiskt. Kanske var det endast roligt för att jag vaknade klarvaken kl 04.00, PRICK, och kunde inte somna om. Så låg och läste hela morgonen tills klockan ringde 07.30. Det var nämligen då jag var tvungen att gå upp för att åka in till Falu Lasarett(som det så fint heter). Så när jag kommer in i väntrummet upptäcker jag inte förrän jag står där, och stirrar på alla människor, att det är fullt. Jag stirrar på dem - de stirrar på mig. Jag bara rynkar på ögonbrynen och går ut därifrån.
Hittar en liten hörna ett par meter bort där ingen sitter så sätter mig där och stirrar in i den färglösa korridoren. Den så kallade "soffan" är gjord av trä med sånt där fult, uråldrigt röd-gul-blå-vävt överdrag. Bredvid står en plastfikus, kan det bli mer klichéartat?
I alla fall så sitter jag där och stirrar mer än vanligt på grund av utmattningen. In kommer en gammal gubbe som ska registrera sig i receptionen. Det första han säger är "Hej, jag heter Olle och har en tid kl 10.15". Sedan följer en tystnad på säkerligen fem sekunder tills han utbrister, "nej, nej, Olof står det ju! Jag, Olof, har en tid kl 10.15".

Själv tyckte jag det var oerhört komiskt av en gammal man över 65(jag märkte att han var över 65 eftersom han betalade penionärskostnad) glömmer sitt namn sådär hej vilt.
Vem vet, en dag kanske jag står där själv och kallar mig själv Lofisa. På riktigt.

For what is a man, what has he got?
If not himself then he has nought.
To say the things he truly feels,
and not the words of one who kneels.
The record shows - I took the blows
And did it My Way.

Frank Sinatra & Luciano Pavarotti - My Way

Undra hur många gånger jag kommer ladda upp denna låten under årets gång. Min themesong, mitt nyårslöfte, min vägledning.