If you were a preacher I'd begin to change my ways

Kanske är det på grund av årsdagarna som kommer snart. Kanske är det tiden på dygnet. Samtalen med en människa från Borlänge eller en människa från Småland som får mig så arg, ledsen, förvirrad och jävligt förbannad på en och samma gång. Något fel är det i alla fall men jag vet inte vad.
Detta inlägget kommer troligtvis vara väldigt, väldigt känslomässigt laddat, men det får ni la stå ut med om ni vill läsa vidare. Det är ju trots allt min blogg och jag får skriva i princip vadfan jag vill. This is mine, my own.

Men jag har funderat lite över det där med kärlek. Jag har inte haft någon kärlek på... Tre år? Och vet ni vad? Ganska glad är jag för det! För inser ni hur jobbigt det är? Kanske med tanke på att jag är helt fast i det gamla. Jag vet att jag aldrig kommer hitta sådana vänner som jag växt upp med och jag vet att jag aldrig kommer hitta en kille som min första kärlek. För varenda kille jag någonsin träffat i livet har jag jämfört med honom.

Jag vet inte om han läser denna bloggen, men det kanske vi får veta efter detta inlägget?

I alla fall, han vet om att han betyder en väldigt stor del av mitt liv. Han är en person som är one of a kind och vi är nästan läskigt lika på så många plan. Jag har aldrig funnit en dålig sida i den killen. Jag kommer inte på ett enda ord jag kan säga som är negativt.
Därför är jag som person väldigt negativ till kärlek. För jag tror inte på att någon annan kan få mig att känna såhär om honom, som jag gör för den andra killen. Det är knappt att jag hänger med i mina egna förklaringar, men jaja. På den tiden sa jag att jag ville förlova mig med denna killen, kanske var det för att jag var ung, naiv och tyckte det var coolt att vara förlovad. Men även nu, 6 år senare skulle det inte vara helt omöjligt.

Jag må vara envis som en åsna, arg som en finne och kaxig som skata men öppen för förslag, det är jag ändå. Även om jag inte tror på framtid & kärlek vill jag göra det.

Visa mig världen, visa mig kärlek, visa mig vad allt går ut på. Även om jag vid detta årets slut har svalt min stolthet åtskilliga gånger ska jag hålla huvudet högt och kunna säga att jag lärt mig och att I did it my way.
Jag är peppad, förbannad och galen - jag är redo! Gimmie what you got!

Katie Melua - If You Were a Sailboat


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0