Mitt innersta monster blottas
Jag ser mig själv som en väldigt snäll person, egentligen. Jag försöker döma folk så lite som möjligt och ge alla en chans. Att se det positiva i människor istället för det negativa jämt och ständigt. Men eftersom jag är av det kvinnliga könet så finns det stunder så jag helt lämnar mina principer och är oemotståndlig mot naturens krafter. Jag tänker berätta en sådan historia nu. Kom ihåg att det svider i mitt hjärta, och min själ, genom att skriva detta inlägg. Men jag måste helt enkelt, naturens lag är för stark i just denna situation.
Jag sparkade igång cykeln till hemköp för att köpa lite maito. Jag går runt i butiken och ställer mig sedan i kassan. Då hör jag en väldigt ljudlig gäsp bakom mig. Jag blir helt förstenad. Visst kan man gäspa med ljud hemma, men bland folk? Nej, det är mindre okey. Speciellt när jag får den varma andedräkten i nacken. Jag kom då på att jag glömde en produkt, så jag gick och hämtade den och ställde mig sedan i samma kö igen. Jag hamnar då självklart bakom den person som nyss gäspat mig i nacken och jag blir helt förstenad - igen. Denna tjejen kan inte ha haft ett lätt liv. Jag börjar uppifrån och ner.
Håret har en gång varit gult. En väldigt olycklig färg som jag ser är naturlig eftersom utväxten från den ill-rosa färgen hon försökt bli snyggare med, har vuxit ut minst 3cm. Hon har rakat av HELA högra sidan av huvudet, från pannan ner till nacken, men det har vuxit ut så pass att hon lyckats färga endast topparna med den extremt rosa färgen. Den vänstra hjärnhalvan där hon har hår, är uppsatt med en matchande rosa tofs. Alltså typ som om hon skulle ha råttsvansar - men den högra fattas. På huvudet har hon även en mintgrön, oknäppt, cykelhjälm.
Hennes tandkött är aningen för stort och munnen är mer eller mindre konstant öppen. MEN hon har en väldigt fin tandrad.
Tröjan är puderrosa och formar hennes kropp väl, men runt midjan har hon knytit en Nike-hoodie som definitivt är från Fucking Åmål-tiden. Jag ser att den en gång varit svart, men likt alla Nikes svarta produkter har de övergått i en brunaktig nyans.
Benen pryder hon med ett par asfaltsgråa piratbyxor med utsvängt ben à la 70-tal. På fötterna bär hon ett par smalrandiga strumpor i alla regnbågens färger och ett par gympaskor av absolut högsta, amerikanska nördklass.
Som grädden på moset talar hon i en Nokia 3310 med sin vän som precis skaffat denna tjej en kille, som heter Sverker.
Tro mig när jag säger att jag mår dåligt över detta, men jag kan verkligen inte hålla mig för skratt. Mina instinkter sa, peka, skratta, fall ihop på golvet - och dra åt helvetet. Denna tjej kan inte haft det enkelt för sig, för stackarn behöver verkligen stylingtips. Säger man ordet "style" till henne tror jag inte ens hon vet vad jag menar.
Det är hemskt av mig att skratta och glädjas åt denna flickas brist på modekänsla, men det var verkligen som taget ur en 90-talsfilm. Jag finner det totalt fantastiskt. Även om det är fantastiskt roligt.
Jag sparkade igång cykeln till hemköp för att köpa lite maito. Jag går runt i butiken och ställer mig sedan i kassan. Då hör jag en väldigt ljudlig gäsp bakom mig. Jag blir helt förstenad. Visst kan man gäspa med ljud hemma, men bland folk? Nej, det är mindre okey. Speciellt när jag får den varma andedräkten i nacken. Jag kom då på att jag glömde en produkt, så jag gick och hämtade den och ställde mig sedan i samma kö igen. Jag hamnar då självklart bakom den person som nyss gäspat mig i nacken och jag blir helt förstenad - igen. Denna tjejen kan inte ha haft ett lätt liv. Jag börjar uppifrån och ner.
Håret har en gång varit gult. En väldigt olycklig färg som jag ser är naturlig eftersom utväxten från den ill-rosa färgen hon försökt bli snyggare med, har vuxit ut minst 3cm. Hon har rakat av HELA högra sidan av huvudet, från pannan ner till nacken, men det har vuxit ut så pass att hon lyckats färga endast topparna med den extremt rosa färgen. Den vänstra hjärnhalvan där hon har hår, är uppsatt med en matchande rosa tofs. Alltså typ som om hon skulle ha råttsvansar - men den högra fattas. På huvudet har hon även en mintgrön, oknäppt, cykelhjälm.
Hennes tandkött är aningen för stort och munnen är mer eller mindre konstant öppen. MEN hon har en väldigt fin tandrad.
Tröjan är puderrosa och formar hennes kropp väl, men runt midjan har hon knytit en Nike-hoodie som definitivt är från Fucking Åmål-tiden. Jag ser att den en gång varit svart, men likt alla Nikes svarta produkter har de övergått i en brunaktig nyans.
Benen pryder hon med ett par asfaltsgråa piratbyxor med utsvängt ben à la 70-tal. På fötterna bär hon ett par smalrandiga strumpor i alla regnbågens färger och ett par gympaskor av absolut högsta, amerikanska nördklass.
Som grädden på moset talar hon i en Nokia 3310 med sin vän som precis skaffat denna tjej en kille, som heter Sverker.
Tro mig när jag säger att jag mår dåligt över detta, men jag kan verkligen inte hålla mig för skratt. Mina instinkter sa, peka, skratta, fall ihop på golvet - och dra åt helvetet. Denna tjej kan inte haft det enkelt för sig, för stackarn behöver verkligen stylingtips. Säger man ordet "style" till henne tror jag inte ens hon vet vad jag menar.
Det är hemskt av mig att skratta och glädjas åt denna flickas brist på modekänsla, men det var verkligen som taget ur en 90-talsfilm. Jag finner det totalt fantastiskt. Även om det är fantastiskt roligt.
Kommentarer
Trackback
