Det eviga bröllopet
Håller helt och hållet med. Döm därför också min djupa besvikelse då en av kommentatorerna avslöjar att kröning är avskaffad. Där hade jag ju suttit under hela bröllopet och tänkt: "Åh vad spännande det ska bli att se henne krönas till drottning sen när pappa kungen kolat!" Men tji fick jag. Nej, nu söker jag tröst hos min faksimil med samtida illustrationer på Karl XI's kröning. För kungahuset är något vi borde vara stolta över!
Det här var lite fint, tycker jag:
"Vi har svårt i Sverige att känna stolthet. Jante, avund och missunnsamhet ligger närmare än positivt tänkande.
Mycket har att göra med att vi som Svenskar inte har varit i krig i modern tid och firar frihet, eller att vi inte är en diktatur och firar nationalistiska manifestationer.
I dag dock så firar vi med Kronprinsessan och Daniel på deras bröllopsdag. Vackert, pampigt och som en saga.
Sverige är ett litet land, mycket, mycket mindre än en vanlig huvudstad i de flesta länder. Jag kommer ihåg när jag var liten och lyssnade på någon utrikeskorrespondent som intervjuat den store Kinesiska ledaren Mao Zedong. Mao tysnade när han fick reda på hur många som bodde i Sverige, tänkte länge och svarade. "De måste vi vara rädda om."
I dag så är vi det lilla Sagolandet som utrotat fattigdom. Alla ska få sjukvård, skola och omsorg och ingen ska behöva svälta ihjäl på gatan. I detta sagoland fick Prinsessan sin Prins och folket hurrade. Vackert, pampigt och man blir både glad och stolt."
