lovilarsson

Det måste vara den ultimata svensken jag bevittnade promenaden hem från stranden. De satt i den hyfsat ny renoverade stugan, kanske 5-6 år på nacken, och lunchade. Jag hörde tydligt kastrullernas lock slå mot varandra när familjen på fyra medlemmar skulle ta för sig av godsakerna. Direkt kände jag doften av dill. Det har ju en speciell och underbar doft, kopplade automatiskt att de sitter där och äter dillpotatis. Mamma, pappa, son och dotter. Föräldrarna var lite äldre och ungdomarna var egentligen lite för gamla för att semestra i stugan med föräldrarna. Där satt de i alla fall runt bordet och lyssnade till låten Sommar sommar sommar som spelades på köksradion. Det kan nog inte bli mer svenskt än så. En eftermiddag i solen med potatis, svensk folkmusik om dans i folkets park. Inte nog med att det är oerhört svensk, det är även oerhört tragiskt. I alla fall i mina ögon. DEN svensken vill jag aldrig bli.