When anger becomes hatred (PARENTAL ADVISORY EXPLICIT CONTENT)

De flesta i min närhet vet mycket väl att jag inte direkt är en relationsperson. Det där med relationer och tuttinutt hit och dit är inte riktigt my cup of tea. Men under sommaren har detta ogillande tagit en dramatisk 180° U-turn rakt ner åt helvete, för att uttrycka det bäst jag kan.
Det är så klart mysigt att ha någon att kela med, det är inget jag sätter emot. Visa lite kärlek, få lite kärlek. Men att vara tvungen att smsa, ringa, facebooka, skicka flaskpost, sända röksignaler och hålla kontakten på alla sätt möjliga, får mig frustrerad. Att man dessutom ska hålla hand, kyssas, kramas och hålla händerna i varandras fickor offentligt får mig att kräkas.

MEN, nu till mitt hat. Mitt rena hat som jag gått och blivit så fruktansvärt äcklad av denna sommaren. Det är inte mindre än tacokvällar. De där jävla, satans äckliga tacokvällarna!!! Jag blir så förbannad... Varför måste man ha tacokväll med sin partner varenda jävla fredag!? Varför måste man umgås varenda dag med "den bästa i världen" och dessutom äta samma middag som denne? Kan man inte ens få äta en egen måltid längre? Måste man dela precis A-L-L-T? Det förvånar mig heller inte om paret sitter där denna fredagen och matar varandra med små salladsblad och killen kläcker ur sig "ååh, min lilla bunny!". NAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAW, så göööölligt! Att dessutom heta pojkvännens/flickvännens namn på msn och skriva det på facebook med ett litet hjärta bredvid.

Fyfan för dessa par. Förlåt, jag tyckte om er när ni var en person var, men när ni är tillsammans så kan jag tyvärr inte träffa er längre.
Hut vet jag som kommer sitta där med min framtida pojkvän och käka kletiga hamburgare och dricka mjölk som lämnar mjölkmustasch samt ge honom en smäll på käften istället för en puss.


PS. Är du den jag söker? Maila mig på sexmusikochvå[email protected] DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0