Nattlig poesi
Poesi och poesi... Kvällens nattliga insikt.
Kollade igenom lite bilder på mig själv på facebook och fick ju då se mig själv "genom tiderna". I alla fall de senaste 3-4 åren. Det har slagit mig att jag vill låta mitt hår växa ut igen. Jag vill också färga det mörkare brunt. Det var då jag upptäckte att jag kämpade så jäkla mycket med att lämna allt gammalt groll och verkligen börja om på ny kula efter studenten. Början på den kulan var att klippa av mitt hår och sakta men säkert färga det blont. Det har jag gjort nu. Jag har påbörjat min kula och kommit en bit på vägen. Men nu när jag väl är här, har nästan allt det jag önskar för tillfället så kan jag inte hjälpa att vara nostalgisk och vilja gå tillbaka det jag en gång hade. Egentligen hade jag ingenting då med tanke på att jag jobbade ibland, bodde hemma och hade inga framtida utsikter över huvudtaget, men ändå var det någonting där. Den tiden. Kanske för att allt var så mycket lättare. Så mycket mer bestämt och regelbundet.
Greppet jag hade om mig själv har jag tappat lite hela tiden och jag har nu kommit till en gränd som ser allt mörkare ut. Kanske är det bara för att jag hela tiden oroar mig för massa saker eller att seriösiteten börjar ta över, både över mig själv och över allt jag gör här.
Mitt behov av att skratta försvinner lite hela tiden känns det som. Ingen pepp, ingen ork.
Kanske är det som sagt nattlig insikt. Med största sannolikhet är det så, men delar av det är nog sant ändå. Om jag skulle gräva lite djupare hade jag nog fått det bekräftat. Men för idag är det nog med känslor.
Alicia Keys - Doesn't Mean Anything
Kollade igenom lite bilder på mig själv på facebook och fick ju då se mig själv "genom tiderna". I alla fall de senaste 3-4 åren. Det har slagit mig att jag vill låta mitt hår växa ut igen. Jag vill också färga det mörkare brunt. Det var då jag upptäckte att jag kämpade så jäkla mycket med att lämna allt gammalt groll och verkligen börja om på ny kula efter studenten. Början på den kulan var att klippa av mitt hår och sakta men säkert färga det blont. Det har jag gjort nu. Jag har påbörjat min kula och kommit en bit på vägen. Men nu när jag väl är här, har nästan allt det jag önskar för tillfället så kan jag inte hjälpa att vara nostalgisk och vilja gå tillbaka det jag en gång hade. Egentligen hade jag ingenting då med tanke på att jag jobbade ibland, bodde hemma och hade inga framtida utsikter över huvudtaget, men ändå var det någonting där. Den tiden. Kanske för att allt var så mycket lättare. Så mycket mer bestämt och regelbundet.
Greppet jag hade om mig själv har jag tappat lite hela tiden och jag har nu kommit till en gränd som ser allt mörkare ut. Kanske är det bara för att jag hela tiden oroar mig för massa saker eller att seriösiteten börjar ta över, både över mig själv och över allt jag gör här.
Mitt behov av att skratta försvinner lite hela tiden känns det som. Ingen pepp, ingen ork.
Kanske är det som sagt nattlig insikt. Med största sannolikhet är det så, men delar av det är nog sant ändå. Om jag skulle gräva lite djupare hade jag nog fått det bekräftat. Men för idag är det nog med känslor.
Alicia Keys - Doesn't Mean Anything
Kommentarer
Postat av: emma
Bruce gjorde hela min förmiddag och jag blev nog lite kär i honom! Jag kommer direkt för nu jävlar är jag ett proffs på att byta påsar:) Fort går det och rätt blir det, för det mesta!
Trackback
