lovilarsson

Ååh, varför måste alltid drömmar vara just det, drömmar? Det finns ju drömmar som man fasar. Drömmar då man inte vill någonting annat än att vakna ur, men så finns det ju de som man blir alldeles varm av. Då man fylls av en värme, en glädje man inte kan finns någon annanstans utom just i drömmarnas värld.
Det finns så mycket fasa, rädsla och hat i får verkliga värld att det kan matas in i vår fantasivärld, det enda stället då vi får fly verkligheten för några timmar och fördjupa oss i kärlek och gott.

I natt drömde jag en bra dröm. I natt drömde jag att Edward Cullen stod och bakade godsaker till jul, varför en vampyr bakade vet jag inte, men det gjorde han i alla fall. Vi lyssnade på julmusik och jag satt bredvid på en stol och sippade på en varm kopp kryddté. Jag beundrade honom så mycket. Han var dessutom rolig. Jag kände hur jag sjönk i förälskelse med denna man. När allt bak var klart åkte vi ut och lyssnade på en liten julkör ute någonstans. Vi satt på en stor trävagn, sådan som dras efter hästar, och hade fårplädar i knäet. Kanske drömde jag just detta för att vi pratat om barnen i bullerbyn på dagen, och det var precis så vi satt där under fårpläden och mös. Han satt bakom mig och jag lutade mig bakåt mot honom. Han la sin haka på min ena axel och lade sin arm om min andra. Min hand gled automatiskt upp till hans nackhår och det var så lent, så mysigt. Och så kom den. En kyss på min kind. Och jag kysste tillbaka.

Sedan vaknade jag. Hur kunde jag vakna där? Hur kunde jag vakna i just det ögonblicket? Detta underbara ögonblick som aldrig kommer komma tillbaka...

Rob Pattinson - Let Me Sign