Hope it gives you hell
Jag har världens sämsta typ av försvarsteknik mot stress. När det börjar komma, och bilda högar av uppgifter i mitt medvetande får jag instinken att fly. Lämna allt. Skit samma. Det löser sig. Men jag måste växa upp och inse att nej, det gör det inte! Man måste kämpa och anstränga sig för att få någonting gjort. Jag måste inse att pengar inte växer på träd, bra möjligheter släpps bara inte i mitt knä utan man måste vara ambitiös och faktiskt göra någonting för att någonting ska bli rätt, för att man ska få det man vill ha.
Tänk nu på att jag redan har problem med sömnen och den senaste veckan har jag inte sovit en enda natt i princip. Jag kan inte sova. Jag somnar, men vaknar med ett ryck minst 20 gånger under de ynka 7 timmar jag faktiskt kan slappna av... Eller ja, tillräckligt för att vakna igen med en halvtimmas mellanrum. Jag drömmer hela tiden att jag kommer för sent, gör något fel, glömmer någonting, missar och förstör för mig själv helt enkelt.
Nu måste jag till exempel städa, sedan ska jag tvätta, men jag känner ett starkt behov av att jag måste börja läsa på Så länge vi båda andas(sista Twilight-boken). Dessutom har jag tvättid nu mellan 19-22.
Imorgon går jag i skolan i två timmar, sedan ska jag handla mat, skriva en massa frågor till en fokusgrupp samt hitta folk som vill ställa upp på intervjuer, sedan ska jag på JF-möte & mys hela kvällen.
På torsdag har jag redovisning av labb samt utföra flera tim-långa intervjuer.
På fredag har jag en mini-tenta som är i samma ämne som den jag misslyckades på förra gången. Eftersom det inte finns en chans i helvetet att jag kommer ha någon tid att ens titta åt den boken känner jag att det kommer gå åt helvete på även denna lilla tenta.
Jisses amalia, jag svämmar över mig själv. Antagligen stressar jag upp mig själv för ingenting, precis så som jag brukar göra. Men jag kan inte hjälpa det. Detta suger så hårt. Så mycket att göra, så lite tid. Börjar hyperventilera när jag bara tänker på det.
Tänk nu på att jag redan har problem med sömnen och den senaste veckan har jag inte sovit en enda natt i princip. Jag kan inte sova. Jag somnar, men vaknar med ett ryck minst 20 gånger under de ynka 7 timmar jag faktiskt kan slappna av... Eller ja, tillräckligt för att vakna igen med en halvtimmas mellanrum. Jag drömmer hela tiden att jag kommer för sent, gör något fel, glömmer någonting, missar och förstör för mig själv helt enkelt.
Nu måste jag till exempel städa, sedan ska jag tvätta, men jag känner ett starkt behov av att jag måste börja läsa på Så länge vi båda andas(sista Twilight-boken). Dessutom har jag tvättid nu mellan 19-22.
Imorgon går jag i skolan i två timmar, sedan ska jag handla mat, skriva en massa frågor till en fokusgrupp samt hitta folk som vill ställa upp på intervjuer, sedan ska jag på JF-möte & mys hela kvällen.
På torsdag har jag redovisning av labb samt utföra flera tim-långa intervjuer.
På fredag har jag en mini-tenta som är i samma ämne som den jag misslyckades på förra gången. Eftersom det inte finns en chans i helvetet att jag kommer ha någon tid att ens titta åt den boken känner jag att det kommer gå åt helvete på även denna lilla tenta.
Jisses amalia, jag svämmar över mig själv. Antagligen stressar jag upp mig själv för ingenting, precis så som jag brukar göra. Men jag kan inte hjälpa det. Detta suger så hårt. Så mycket att göra, så lite tid. Börjar hyperventilera när jag bara tänker på det.
Kommentarer
Trackback
