Yuckie
"Mayor Parris tells homeless: Go Home!"
Alvedon, är namnet på min nya bästa vän. Han klarar allt! Han tröstar mig när jag har spänningshuvudvärk och när jag har tandvärk. Han är fantastisk, I think I'm in love.
Skämt åsido, jag har en väldigt elak visdomstand på väg upp, varför ska den upp? Det finns ingen plats för den! Om man bara kunde säga till den att stanna där nere, det finns inget för dig här uppe i dagsljuset.
Som tur är finns min kära bok jag lånat på biblioteket till hands och tröstar mig med några skratt. Såsom denna historien;
"Den sista gången jag träffade honom var några månader innan han dog, och så börjar min favorithistoria om Roy Orbison. Bland annat pratade vi om hår. Jag berättade att jag alltid beundrat det sätt på vilket män klädde sig och såg ut på Thomas Jeffersons och Andrew Jacksons tid och att jag nu verkligen ville ha samma frisyr som Jefferson, i en hästsvans med ett svart band. 'Jag ska se om jag kan övertala June till att låta mig skaffa så långt hår att jag kan göra det', sa jag. Roy tyckte att det var en fantastisk idé. 'Vet du vad?', sa han. 'Jag gör det om du gör det'.
Det var en fantastisk idé, men jag fegade ur, och jag pratade aldrig med Roy igen. Jag såg honom dock när jag följde med Wesley(Roy's äldsta son) till begravningsbyrån där de visade Roy för släkt och vänner. Wesley ville inte se sin far död och ville inte gå fram till kistan men jag gjorde det. Jag gick fram och böjde mig över den för att få en sista titt på min gamle kompis. När jag såg honom kunde jag inte hejda mig, jag började skratta. Den jäkeln hade gjort det! Under hans huvud stack en prydlig liten hästsvans fram och den var knuten med ett svart band."
- Johnny Cash.
Alvedon, är namnet på min nya bästa vän. Han klarar allt! Han tröstar mig när jag har spänningshuvudvärk och när jag har tandvärk. Han är fantastisk, I think I'm in love.
Skämt åsido, jag har en väldigt elak visdomstand på väg upp, varför ska den upp? Det finns ingen plats för den! Om man bara kunde säga till den att stanna där nere, det finns inget för dig här uppe i dagsljuset.
Som tur är finns min kära bok jag lånat på biblioteket till hands och tröstar mig med några skratt. Såsom denna historien;
"Den sista gången jag träffade honom var några månader innan han dog, och så börjar min favorithistoria om Roy Orbison. Bland annat pratade vi om hår. Jag berättade att jag alltid beundrat det sätt på vilket män klädde sig och såg ut på Thomas Jeffersons och Andrew Jacksons tid och att jag nu verkligen ville ha samma frisyr som Jefferson, i en hästsvans med ett svart band. 'Jag ska se om jag kan övertala June till att låta mig skaffa så långt hår att jag kan göra det', sa jag. Roy tyckte att det var en fantastisk idé. 'Vet du vad?', sa han. 'Jag gör det om du gör det'.
Det var en fantastisk idé, men jag fegade ur, och jag pratade aldrig med Roy igen. Jag såg honom dock när jag följde med Wesley(Roy's äldsta son) till begravningsbyrån där de visade Roy för släkt och vänner. Wesley ville inte se sin far död och ville inte gå fram till kistan men jag gjorde det. Jag gick fram och böjde mig över den för att få en sista titt på min gamle kompis. När jag såg honom kunde jag inte hejda mig, jag började skratta. Den jäkeln hade gjort det! Under hans huvud stack en prydlig liten hästsvans fram och den var knuten med ett svart band."
- Johnny Cash.
Kommentarer
Trackback
