The long and winding road

Herregud, hur har jag kunnat glömma? Det slog mig nu. Morfar skulle blivit 88 år idag. Jag har inte glömt hans födelsedag på 19 år, men nu gör jag det.
Lyckades lyssna på den låt som jag valde till hans begravning också. Jag tyckte det lät som om det var han som sjöng den, till mormor. Den passade för att nu ligger de där under samma gravsten efter att ha varit ifrån varandra i 24 år. Därför lät den så bra. Jag har försökt lyssna på låten under nästan tre månaders tid men har inte lyckats lyssna på hela förrän idag. Och jag kände mig faktiskt glad. Det var skönt att höra Paul's stämma och påminna mig om morfar. För den låten är så oerhört vacker!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0