Prällen på besök

Så fort han kom innanför dörren och sa "beklagar sorgen" kunde jag inte hålla tillbaka de tårar som pressades fram. Jag kunde inte ens svara. Jag bara stod där och han såg nog att jag skulle säga någonting men det kom bara inte fram...
Det känns i alla fall bra nu att ha detta gjort och nu är det bara programmet kvar att göra, och det fixar fonus. Så nu känns det bara som att det blir till att invänta den 24:e.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0