MEN, ibland hittar man ju litet information som smakar sådär ypperligt sött och fint i munnen. En sådan hittade jag nu. Tyvärr är min källa wikipedia, och wikipedia har ingen källa alls till detta stycke information. Men för mig spelar det ingen roll, för jag väljer att tro på det. För det vore så fantastiskt coolt om det var sant;
I James Bond filmen "Die another day", som till stora delar utspelas på Island, satt det Gislaved däck på agentens Aston Martin Vanquish då de är kända för att tåla nordiska förhållanden.

Plötsligt känner jag mig mycket mer bekväm i att komma från min, och ca 10 000 andra personers, mysiga hemort.

Jag vill jobba på reklambyrå. Jag vill jobba på reklambyrå. Jag vill jobba på reklambyrå. Jag vill jobba på reklambyrå.

Nina, kära Nina, har räddat min efter-dusch-upplevelse och funnit det Bamse-avsnitt som jag letat efter i så många, många år. Så det ska jag titta på så fort jag sätter mig ner med en kopp varmt té.

Nu har jag pluggat hela dagen, jag är så slut i huvudet att jag knappt vet mitt egna namn. Nu ska jag bara tänka på mig själv, njuta och få frisk skit-i-plugget-det-är-över-i-alla-fall-för-dagen-luft i mina lungor. Tjingeling!

Men det är det som är så underhållande med hemtentamen, man lär sig så mycket nytt. För hade jag förstått hälften av orden redan från början, vad hade varit det roliga då? Jag hatar att wikipedia inte är en godkänd källa i sådana här sammanhang. Men i detta fallet använder jag det bara för att slå upp alla ord och benämningar som förekommer i riksdagen.se till exempel. Såsom "mångfald", "förbud vid vite", "offentligt framförande" och "beskrivande framställning av litterära alster". Jag hoppas bara innerligt nu att jag använt orden i rätt bemärkelse, annars kan det ju bli lite... Milt pinsamt sådär. Men nu: tillbaka till plugget! Har suttit med en fråga i två dagar. Dags att rappa på!

Jag vill sitta vid vattnet, känna sältan i min näsa och höra måsarna kackla runt omkring. Jag vill gå i trollskogen, känna på alla sneda stammar. Fotografera varenda sten som får mig att tänka på det där Bamse-avsnittet som jag sett så många gånger när jag var liten, men aldrig lyckats hitta igen. Den när Bamse blir till fånga tagen och ska rymma, då Lille Skutt blir förhäxad och får en morot till näsa. Det avsnittet som var så otäckt.

Just nu vill jag gå längs med Danska Vägen och besöka alla ställen jag aldrig gjorde i somras. Jag vill lägga fyra röda rosor på gravarna så att de vet att jag tänker på de. En femte i Smålandsstenar, för jag tänker på honom också. Och hans andra årsdag är snart här. Oktober 2008.

Just nu vill jag flyga över till HK, shoppa, leva och vara glad över att jag lever det liv jag gör. Få bekräftelsen över att veta hur lyckligt lottad jag egentligen är.

Just nu vill jag att alla ska förstå mig, något avgörande hände när jag var ouppmärksam. Någon försvann.

Jag bodde nära en bondgård, 50m ifrån närmsta häst. 2mil från närmsta ko och höna. Jag har plockat blåbär i skogen, jag var med i skogsmulle när jag var ung. Klätting i plommonträd, plockning av paradisäpplen, fläder, rabarber och smultron gjordes varje sommar. Flädersaft var ett måste tillsammans med kanelbullen.

Ändå är jag Asfaltsuppvuxen. Jag lekte aldrig i skogen. Har aldrig sett en höna eller en ko på nära håll. Det enda helylle-småländska jag kan tänka mig att jag gjort är att dansa bugg på Sigges Loge och dricka Smålands öl. Småländskt nog? Ja, jag hoppas verkligen det. Annars ger jag mig ut på upptäcktsfärd nästa gång jag kommer till Småland, vilket lär bli i vinter.

Hör mig då kära G-town brudar, NI SKA MED UT PÅ SKOGSVANDRING.

Jag bodde nära en bondgård, 50m ifrån närmsta häst. 2mil från närmsta ko och höna. Jag har plockat blåbär i skogen, jag var med i skogsmulle när jag var ung. Klätting i plommonträd, plockning av paradisäpplen, fläder, rabarber och smultron gjordes varje sommar. Flädersaft var ett måste tillsammans med kanelbullen.

Ändå är jag Asfaltsuppvuxen. Jag lekte aldrig i skogen. Har aldrig sett en höna eller en ko på nära håll. Det enda helylle-småländska jag kan tänka mig att jag gjort är att dansa bugg på Sigges Loge och dricka Smålands öl. Småländskt nog? Ja, jag hoppas verkligen det. Annars ger jag mig ut på upptäcktsfärd nästa gång jag kommer till Småland, vilket lär bli i vinter.

Men en av Googles satsningar är fortfarande inte 100 percent bulletproof. Jag talar om Google Translate.

Härom veckan var jag inne på deras översättningstjänst, jag slog upp ordet, google. Eftersom det faktiskt har en annan betydelse än sökmotorn. Svaret jag fick var kort och gott "Google". Enligt de själva finns ingen annan översättning.

För knappt en timma fick jag ett mail från min finska mormors bror. Han skriver lite ibland, jag svarar och det brukar vara det. Men han skriver ju på finska så nästan varje gång måste jag fråga någon eller använda translate för att få helt klart för mig vad det är han snackar om, translate har alltså hjälpt mig många gånger. Men man måste använda de få stackars hjärnceller som finns kvar för att lösa gåtan om hur meningen egentligen ska vara uppbyggd.

Jag skulle nu svara på hans mail och eftersom ingen finns till hands, använder jag tjänsten. För skojs skull valde jag först att prova översätta från finska, till svenska - trots att jag skrivit på svenska. Bara för att se hur det blir i en finsk uppbyggnad. Resultatet var häpnadsväckande och jag skrattar lite åt mig själv, Google och världen vi lever i.

nej jag är glad för deras skull. De får ett äventyr för livet = nej JAG Känner jag mig sminkad glad för deras skull. De långt för ETT äventyr liveshower.

Det började med att jag var med hela släktet i Halmstad. Nazisterna hade kommit och börjat bomba så vi skulle fly fältet, på ett kryssfartyg. Då där står vi på en brygga i havet och väntar. Då simmar det förbi en 4 meter lång vithaj. Jag blir helt till mig och går fram och tittar men blir jäkligt rädd och håller i princip på att kissa ner mig då en Borlänge-polare, E, kommer fram och säger "du behöver inte vara rädd, det är lugnt. Jag känner henne!". Hajen hoppar upp ur vattnet, ler och vinkar till oss innan den simmar iväg ut i vattnet igen.

Kryssningen kommer och vi åker iväg. På båten är jag skitfull. Jag raggar like there's no tomorrow på en ny student på högskolan. Det nappar inte så jättebra. Så jag går av båten och in i vårt skyddshus som är gigantiskt. Jag känner för att lyssna på lite musik för att reflektera över alkoholen, hajen och bomberna som släpps över Halmstad. Musikspelaren sitter i spisen och medan jag står där och pillar kommer en snubbe, vi kallar honom D för att inte avslöja för mycket. Jag är flyförbannad för att jag inte får på musikfan så jag hånglar upp honom, like there's no tomorrow.

Sedan går jag och lägger mig för jag skulle upp tidigt dagen efter. Klockan halv elva ringer mobilen och jag får information om att jag skulle vara i Falun och jobba klockan 10. Så jag flyger upp och springer ut genom dörren. Där väntar Linnea med en gigantisk buss och resten av brudarna. När vi sitter i bussen blir jag lite fundersam varför jag sitter bredvid en barnvagn, men skiter i vilket.

När vi kommer fram och Linnea tar ut barnvagnen får jag veta att hon har skaffat barn tillsammans med sin kille. Men, hon har glömt ungen på gatan i Borlänge. Så snabbt som fan erbjuder jag mig att köra tillbaka med henne, för hon har panik. Hon är totalt galen, hon är inte körduglig. Inte jag heller visar det sig så jag hamnar i Göteborgs trafik, kör mot enkelriktat, fel sida av vägen och backar i korsningar(Jalle-style). Till slut har jag kört så jävla dåligt att Linnea blir arresterad och bilen beslagtagen. Jag däremot går på frifot. Och min hjärna är helt inställd på att rädda ungen.

Så jag sätter mig i barnvagnen, skaffar två pinnar och stakar mig från Falun till Borlänge. Som tur väl var, var vägen inte lång(det var Danska Vägen jag åkte på). Så jag kommer till stationen där ungen ska ha lämnats. Den jag ska ha frågat är ingen mindre än Brittis, hon har hittat ungen och tagit hand om honom. Men eftersom hon trodde det var en flicka så har hon klätt på honom tjejkläder.

Men jag fick i alla fall tag i lilla Jussi, och allt slutade lyckligt perfekt till att jag vaknade upp.

Jag vet inte om det bara var på Twitter jag blottade min uppenbara avsky på Centerpartiet, men jag kommer göra det här i bloggen nu också. Jag tänker dock inte trycka ned de med mina egna ord eftersom jag inte tycker det behövs. Maud Olofsson tar tag i sin egna idioti på ett sätt som jag finner skrattretande, tragiskt och tillfredställande för min djävulska skadeglädje.

Maud Olofsson öppnar för Miljöpartiet

"Varit tydliga"

Miljöpartiets partisekreterare, Agneta Börjesson, vill inte kommentera Maud Olofsson flirt med MP.
-  Jag har tyckt att språkrören var ganska tydliga i går om alla former av utspel. Vi tycker först att vi ska vänta tills alla röster är räknade.
Vad säger du om Maud Olofssons komplimang om ert miljöengagemang?
- Ingen kommentar.

Jag tittar på människorna som kommer ut ur cafeterian. De har köpt kaffe. De går med pungkulor under ögonen, kanske engagerade folket sig så pass att de valvakade halva natten trots allt? Det konstiga med dessa pungögon-kaffedrickarna är detta, varje gång de går ut ur cafeterian ser de sig omkring som om de ser världen med nya ögon. Som om de aldrig besökt platsen förut. De håller koppen stelt i handen, 30 cm från kroppen och tittar snett uppåt mot himmelen. De ser tradiga ut. Rädda, förvirrade, blottade. Alla tittar på de. De försöker gå som på catwalk genom den oändliga korridoren, men det tar alltid lite för lång tid. Och där, innan de sista stegen är tagna sviker en droppe. De hoppar ur muggen och landar pladask på golvet. Människan ska försöka rädda sig själv, hoppar bakåt med rumpan och framåt med huvudet. Människan försöker få koppen så långt bort ifrån kroppen som möjligt. Fågelholken är oundviklig. Och hur mycket man än hoppats på att inte göra den, kommer den alltid. Den är där. Det har hänt.

En mun kaffe ligger nu på golvet. De rosa drömmarna som människan gått och funderat över spricker med en skållhet kaffedroppe som landar på mellangården av tummen och pekfingret. När det traumatiska har hänt och inte går att få ogjort, tittar människan sig antingen omkring för att se vilka som har sett eller så går människan rakt ut, utan att se sig om. Människan. Ett mystiskt djur, ett intressant djur. Men samtidigt, en jävligt patetisk människa.

Jag ser en framtid där jag kunde bli något stort

så blås en kyss och fyll min kvot.

Då tänker du högt och skriker tyst,

och håller andan genom monologen som skrevs för din inre röst.

Du lär exakt som Ismael, minns du Ismael? Jag är din Ismael.

Jag ser en framtid där jag kunde bli något stort

så blås en kyss och fyll min kvot.

Då tänker du högt och skriker tyst,

och håller andan genom monologen som skrevs för din inre röst.

Du lär exakt som Ismael, minns du Ismael? Jag är din Ismael.

Måndag: Hur kan man inte vilja se Twin Peaks? En dvärg i röd kostym som dansar liksom.

Tisdag: Undrar vad man gör i en dvärgs sällskap. Dansar? Cyklar? Skriver poesi?

Onsdag: ljudet när köttbullar krossas mot våt tunga och kraftiga tänder.

Torsdag: myser ner mig själv med lite cola och godis. Ensam. I all ensamhet. #ensamärstark #psykotiskintalan #hängafrånduschstången

Fredag: Vit månad... Fest imorgon, sittning nästa vecka, sjöslaget... Na, kör på november istället!

PS. Ikväll kostar jag $1, så kör hårt!

Nu är detta ett minne blott. Och vilka minnen det är! Det må jag ändå säga. Nollningen är över, jag har klätt av mig overallen och en hög med öl står inte längre på kylning. En hög öl kommer inte stå på kylning på ett väldigt bra tag. För alkoholrelaterade drycker är ingenting jag saknar eller längtar efter just nu precis.

Just nu är det bara plugg som gäller. Och skön musik till det, exempelvis denna underbara låt;

Det slår mig när jag läser dessa ord att man aldrig kan byta ut sina barn. När de väl är där, då är de där. Jag hoppas innerligt att min inställning till barn förändras med tiden för just nu ger blotta tanken mig en oerhört stark dödsångest.

Men checka!

För första gången på väldigt länge bannar jag mig själv för att jag flyttade hemifrån och inte längre bor tillsammans med mina föräldrar. Varför? För mig säger en bild mer än 1000 ord. Så varsågod, här har ni anledningen till varför jag är lite bitter.

Så helt enkelt, om jag bara hade lugnat mig lite och väntat med att flytta, hade jag flyttat till denna plats i just detta nu. Ne, men Borlänge det är bra det... Det är det... Verkligen...

Dalarnas studenelit ja det är vi.

Hänsynslösa dårar utan sympati!

Vi dricker öl, vi dricker sprit,

vår overall den luktar skit.

Ja D-A-S-E, DaSE det är vi!

Dalarnas studentelit vi er förför,

krossar era kulor och vi har humör!

Sexigast av alla här,

med vassa naglar och mansbegär,

ja D-A-S-E, DaSE det är vi!

Dalarnas studentelit är vårat vrål,

muskolösa kroppar under overall!

Nu stämmer alla upp till sång,

och visar våran jätte fjong.

ja D-A-S-E, DaSE det är vi!

KVÄLLEN BLEV: sju öl onykter, en fest som heter duga, hårdare utgång, högljudda skrik, sen efterfest och bortamatch. Klockan halv fem var vi klara med dagen och 3½ timma senare satt jag och skrev tenta. Nu sitter jag här med två underligt stora blåmärken, ett pajat knä och, vad jag gissar är, ett bitmärke på benet. Tja, det var ju en bra kväll i alla fall!

Detta är varför min uppdatering på bloggen, twitter och facebook har varit enormt dålig. Nollningen pågår för fulla muggar och det är helt enkelt såhär jag går runt på stan numera.

I alla fall kom jag på lite bloggmaterial såhär ett par timmar innan jag skall infinna mig i kårhuset för att bygga scen, duka bord osv inför smygsittningen ikväll.

Det är en underlig sak som händer ganska ofta och jag förstår verkligen inte varför. Det är ofta jag hittar blystift i lägenheten. Stift som gått sönder och ligger som smulor över hela golvet. Och jag förstår aldrig vart de kommer ifrån? Men jag måste ju lik förbannat sopa ihop de små djävliga sakerna. Det är lite som med bananflugor, man vet inte vart de kommer ifrån, de bara är där och är irriterande.

På tal om bananfluga så dödade jag min allra första igår. Det var enkelt, fångade den bara i handen, sedan dog den.

Detta kan ha varit det mest usla blogginlägget någonsin, men jag får inte avslöja för mycket eftersom jag lever under stor press för tillfället. Så en annan gång och på återseende!

Don't want cash, don't want car.

Want it fast, want it hard.

Don't need money, don't need fame.

I just wanna make a change.

I'm now becoming my own self-fulfilled prophecy.

Oh, oh no. Oh no, oh no.