Dedicated the Penis Llama
Jag säger då det, detta må vara något av det roligaste jag sett på väldigt...väldigt länge!
Baby, it's a violent world
Den började ju som sagt på ett besök hos tandläkaren där jag tyvärr fick en ny tid. Enligt mig tycker jag inte man behöver riva upp en gammal lagning för att fylla den igen, men tydligen så tycker dem det. Skeptisk som jag är till all svensk läkarvård kan jag tänka mig att de bara vill ha pengarna. Och jag vill inte ens tänka på vad det kommer att kosta mig. Antagligen hela mitt månadsbidrag från CSN, men förhoppningsvis har jag väl snälla föräldrar. Jag är alldeles för bortskämd här hemma, men jag klagar inte! Jag är trots allt inte hemma så ofta ändå. Dessutom intalar jag mig själv att de gillar att skämma bort oss barn också. Det gör de nog.
Men nog om det, dagen spenderades sen med världens bästa brudar och vi gjorde ett kärt besök på bambu i Bredaryd. Vi satt där som vanligt i timmar och snackade om allt mellan himmel och jord. Och efter en enorm lunch och lite kaffe drog vi oss mot city igen - dvs Gislaved.
Där gick vi på systemet. Vilket är ganska obligatoriskt ändå när man fyller 20, trots att jag kände mig som en fjortis då jag köpte lite extra vin till min kära far. Det vinet sitter jag i skrivandes stund och smuttar på. Mycket gott rödvin, men det kanske skulle smaka bättre med något annat än knäckebröd till.
Så 400 kronor senare gick vi runt i skoaffären och en klädbutik(dvs allt det som finns i Gislaved) men hittade ingenting. Som vanligt ungefär. Det var en mycket dålig rea där! Blev lite besviken. Men vi får chansa på att Göteborg har ett bättre utbud på onsdag.
Där kommer jag att spendera mitt nyår med järngänget & massa andra sköna brudar. Känner på mig att det kommer bli fantastiskt bra! Är riktigt peppad. Dock kommer det nog inte bli särskilt mycket alkohol, men har man världens bästa vänner omkring sig spelar det ingen roll. Detta kommer bli suveränt!
Nu ska jag ladda in bilder från min nya fina och skimrande kompaktkamera jag fick i present, så so long suckers!
I'm off to see the Wizard
Jag har spenderat en vecka i Halland nu, och en natt i Småland. Med familj, släkt och vänner har jag umgåtts och allt har gått som smort. Jag älskar det, även om det finns stunder då det känns lite långtråkigt så är varje minut värdefull. I alla fall, igår var jag i Gisleparken som sagt och firade lite jul med kända och okända människor, jag gick hem ensam efteråt eftersom jag inte hittade någon utanför och alla vägrade svara i mobilerna. Så jag började traska hemåt i det slaskiga vädret som inte gjorde någon nytta över huvudtaget. På vägen kommer en nästan obligatorisk "hej tjejen, ska du hemåt?" och jag svarade som alltid med ett tråkigt och ointresserat "ja". Självklart ska dårarna svara tillbaka lika klämcheckt som de varit innan, "du ska inte med *** hem, käka lite makaroner och hångla?" får jag som svar tillbaka. Namnet tänker jag inte yttra för att det är en ganska känd person i Gislaved som sa det, men jag tyckte i alla fall att detta var enormt roligt. Jag svarade "nej, trots att det låter väldigt mysigt, skippar jag det denna gången!". Och jag tycker faktiskt att det låter lite mysigt! Lite makaroner, kanske lite pesto och lite hångel på det, det är väl inte så fel?
Jag gick i alla fall hemmåt och stupade i sängen hos min moster, strax innan 3. Jag var dvs inte på efterfest. Att jag däckade var det ingen tvekan om, men att jag sedan vaknade igen knappt 6 timmar efter och var pigg kändes underligt. Jag lyssnade efter fotsteg i lägenheten men fann inga, så låg kvar och tittade på böckerna i bokhyllan. Till slut gick jag upp, åt frukost och allt det där och sedan åkte jag hem. Lade mig nästan direkt och tittade på en film - då jag slumrade om och om och om igen. Det vägrade ge sig så jag badade bastu för att jag skulle upp och göra någonting. Efteråt åt vi kvällsmat och tittade samtidigt på Stjärnorna på slottet. Sedan började en film på canal+ som jag velat se jättelänge, tror ni jag såg slutet? Nej, jag, min mor och far låg och sov så gott i soffan. Pappa var den enda som såg slutet, men han fattade inte vad slutet gick ut på eftersom han sov resten av filmen.
Nu är klockan strax tjugo över elva och jag har sovit i kanske 40 minuter precis. Jag har gått och lagt mig nu. Halv tolv. En lördagkväll.
Jag tror faktiskt inte om jag borde skriva detta i bloggen överhuvudtaget eftersom jag faktiskt skäms lite över mig själv, för det är väldigt många vuxenpoäng på sömnigheten och Stjärnorna på slottet(som jag dessutom höll på att skratta ihjäl mig åt), men jag tror tamefan att detta är inte bra vuxenpoäng. Detta är bara tragiskt.
Men nu somnar jag nog snart på tangentbordet, så jag säger god natt, så ses vi säkert vid gryningen igen!
There's a bright new shining star
Visa respekt, kärlek och ömhet - ingenting är omöjligt så tillsammans klarar vi allt!
God Jul till alla som förgyllt mitt år och mitt liv!
I think I know but I don't know why
Dagen har varit otroligt tråkig. Jag ville upp till Gislaved, men det började snöa utav bara fan rent ut sagt och hade ingen större lust att köra både fram och tillbaka i snökaoset. Men jag kommer åka dit på fredag i alla fall så jag hoppas att tiden dit går fort. Jag känner mig som en 7åring inför julafton, fast jag är en (nästan) 20åring inför juldagen. Den kommer nämligen spenderas med fantastiska människor, god mat och gott vin! En 10poängare som aldrig slår fel helt enkelt!
Men just nu är jag tillräckligt uttråkad för att göra en lista och ni kommer tvingas ta del av den. Men det var ganska kul och tråkigt att tänka över året 2009 för det är så mycket som hänt som inte skulle hända och så mycket som inte hänt som jag ville skulle hända.
Under 2009 har du:
Druckit alkohol? - Oja, antagligen mer än min vikt.
Rökt? - Tyvärr ja.
Snusat?- Nopp, där går gränsen!
Rökt vattenpipa?- Nej, vidrigt.
Däckat?- Njae, inte mer än vanligt när jag får alkohol i kroppen.
Blivit påkommen?- På sätt och vis.
Kysst en främling?- Yes.
Fått ett sugmärke?- Nej.
Gjort ett sugmärke?- Nej.
Har strulat med fler än en person under 24 timmar?- Nej, det tror jag inte.
Gjort något dumt?- Det har jag säkert! Rökningen räknas in här tycker jag.
Gjort något som du ångrar?- Nej, jag tror faktiskt inte det. Men att skriva en upptagen killes namn på mina trosor kanske inte var det smartaste jag gjort, men ångrar det gör jag inte!
Strulat med ditt ex?- Neeej.
Sagt nej till sex?- Nej, inte vad jag vet.
Fixat dig i timmar?- Har man hår som inte vill fixeras så måste man det!
Gråtit inför mer än 10 personer?- Nej, det har jag inte.
Smygit ut?- Jag bor ensam, behöver inte smyga.
Haft kvar känslor från ett tidigare förhållande?- Nej.
Sovit brevid någon av motsatt kön?- Ja, flera gånger.
Lekt med någons känslor?- Nej, inte vad jag vet.
Älskat någon så du skulle kunna göra vad som helst för den?- Alltid.
Gråtit dig till sömns? - Mycket möjligt.
Har haft sex ute i skogen?- Nej, jag bor inte i Småland längre!
Vaknat av att du gråter?- Ja, alltför många gånger.
Skrikit ord som hora och slampa till någon- Ja, men bara på skoj.
Slagit någon på skoj?- Oja!
Blivit slagen på skoj?- Ja, slår man blir man slagen tillbaka.
Lärt känna över 10 stycken nya människor?- Yes, detta året har inneburit massor av nya och fantastiska personer.
Gått bakom ryggen på någon?- Minns inte, men det har jag säkert gjort.
Varit på sol semester?- Ja, på sätt och vis. Det var soligt i Asien.
Badat i havet?- Jag tog nog ett dopp på riktigt i Haverdal i somras, men det var enda doppet!
Har haft snöbollskrig?- Nopp, det har jag icke.
Sett en hel fotbollsmatch?- Inte live.
Inte sovit på en hel natt?- Oyes, sjöslaget var en klass i sig!
Varit på sjukhuset?- Tyvärr ja.
sovit i över 12 timmar?- Ja, jag nämnde ju sjöslaget.
Sett en film mer än 10 ggr?- Forrest Gump ser jag ungefär 50 ggr per år, så den har jag säkert sett mer än 10 ggr!
Tagit någon på röven?- Oyes, good ones too!
Lärt känna någon via internet? - Nej, inte endast.
Åkt buss i över 10 timmar- I lördags var jag på resande fot i 11 timmar.
Varit ute en hel natt- Ja, det kan man väl säga. Någon walk of shame har inträffat.
Blivit tagen av polisen - Nej.
Svikit en vän- Har jag kanske.
I wanted something beautiful, a wish for something true
Dagen har både börjat bra och inte alls. Tandläkaren ringde återbud på mig. Det ska ju vara tvärtom så därför blev jag lite sur och höjde kanske rösten lite åt den som ringde mig, men sedan fick jag allt äta upp det för det visade sig att tandläkarens mamma hade dött i natt. Milt pinsamt och mitt samvete är fortfarande riktigt tungt såhär två timmar efter.
I alla fall fick jag en ny tid, den 28:e december. För er som inte har kopplat detta fantastiska datum med en vidrig tandläkartid kan jag berätta för er att det första jag kommer göra på min födelsedag är att åka till tandläkaren och pröjsa 340 kronor för skiten. Men som tur är har jag en snäll pappa som hjälper mig i dessa svåra tider!
Jag har även ett erkännande att publicera. Jag har predikat och kämpat i många år nu emot ett band och jag har lyckats väldigt bra enligt mig själv. Men inte nu längre. Det är så fan att deras nya singel ska var så jädrans bra att jag inte längre har kraften att motstå! Jag talar om Foo Fighters och den nya singeln Wheels. Tyvärr måste jag erkänna att det blir dagens låt och dagens band. För de kommer spelas högt nu när jag ska ut i garaget och leta reda på diverse prylar som fortfarande ligger i lådor.
Foo Fighters - Wheels
Chaos that's quiet
I alla fall så har jag spenderat dagen i Ullared, som vissa av er vet pga mitt sms, och det var minst sagt trevligt. Fyra generationer som strosar runt bland megabilliga prylar, kan det gå fel?
Ja, enligt min plånbok kan det då det i alla fall! Det blev inte riktigt de ca 5 varorna jag hade bestämt och bannat mig själv för att det endast skulle bli. Det blev närmare bestämt 500 kronor över budgeten och det svider riktigt hårt just nu. Men what to do? Jag är ju samtidigt expert på att övertala mig själv att "jag är värd det". Idag lät det något i stil med "jag kommer ju inte åka till Ullared på väldigt länge, så kan lika väl handla när jag väl är här". Detta slutade med ja, en rejäl övertramp av budgetgränsen. Det blev i alla fall en julklapp av det!
Nej, om man skulle ta och tänka på refrängen. Ska ju ändå till tandläkaren imorgon! Lite rädd över det faktiskt. Känner inte av några problem över huvudtaget, men av någon anledning känns det som om tandläkarn har deras eget lilla FBI-team som kommer spänna fast en i stolen och borra sönder tänder för att få mig att erkänna något jag inte vet om. Ren tortyr. Men som sagt i samma inlägg - what to do?
U2 - I'll go crazy if I don't go crazy tonight
I follow you'll go
Jag kan uppriktigt säga att ingenting har fått mig att känna såhär på väldigt lång tid(i alla fall inte sedan FM static - definitly maybe). Denna video slog i alla fall igenom som en blixt från klarblå himmel. Jag antar att ni tittat ett par sekunder på den och i så fall har ni nog förstått vad dealen är med den.
Vad hände? Jag har aldrig haft någon riktig åsikt om Billy Idol eftersom jag aldrig brytt mig om att lyssna på någonting han gjort. Men detta går inte att undgå. Jag läste precis på wikipedia att han sålt 3 platina och en dubbelplatina samt minst 6 miljoner album i bara USA. Och efter att ha tittat på denna video så förstår jag inte hur fan det gick till. Dels styckar han sönder låten på ett oerhört brutalt och blodigt sätt, men sen slängs en video på där en gammal snubbe som liknar slash upp och Billy som står och klappar händer vid en gran medan snö faller till marken. Det är nästan så att jag tappar respekten för Slash i detta nu.
Orden kommer inte till min mun, de fastnar i halsen och min tunga består häftad. För detta är utom sig av någonting jag hade kunnat förvänta mig. Det är bara så dåligt... Så otroligt dåligt!
Natten brukar gå till att skriva blödiga blogginlägg om hur livet är innan man somnar dregglandes över tangentbordet, men nu är jag så pigg att jag är rädd för att somna. Mardrömmar om Billy Idol kommer jaga mig.
Even the wrong words seem to rhyme
Men just nu hade jag inte haft några problem med att trängas på det fruktansvärda locus i Borlänge. Som sagt, blandad förtjusning. Det finns mycket man vill göra när man inte kan, och mycket man kan göra när man inte riktigt vill. Trots att jag aldrig inte velat. Nej, nu talar jag i för mycket gåtor. Let's just leave it at that.
Som sagt så doftar mina pepparkaksmuffins oemotståndligt bara några meter ifrån mig, men icke. Måste vänta på att frostingen ska stelna lite till i kylen sedan ska det smöras på! Men borde nog ta och titta till mina rocky road så de inte blir förfrusna i ute på "altanen".
Jag sitter och beundrar huset också. Har dock inte hittat den riktiga hemma-känslan här i Halland än. Hem är ju numera Borlänge och det är det jag kallar hemma. Men det är ju inte precis någon hemlighet att västkusten i syd Sverige har mitt hjärta. Självklart känner jag mig hemma här, men det förändras så drastiskt varje gång jag är här. Mamma har ännu en gång lyckats med julkänslan i alla fall.
Dock har jag insett att vi har en väldigt tattig och fattig gran. Vilken besvikelse jag fick när jag kom hit! Som alla andra år är det jag som klär den och det kommer jag att göra även i år, men det blev genast mycket tråkigare att klä en gran som jag insåg var kortare än mig själv. En gran ska vara ståtlig och två meter annars är det inte på riktigt!
Men men, för Tula kommer den vara gigantisk i alla fall så ska klä den bäst jag kan ändå!
Som ni säkert redan har förstått så har jag en sju helvetes bra musiksmak och dagens är inget undantag. Denna fantastiska låt är underbar!
Howie Day - Collide
Everything is never as it seems
Men nu ska jag inte sitta här och uggla, jag har alldeles för mycket att göra denna dagen. På listan står rapportskrivning, städning, packning, diskning och allt annat tråkigt jag inte vill göra just nu. Men det kommer vara värt det för imorgon vill jag ha en helt ledig dag eftersom det då kommer bli mycket julbak och en massa mys med världens bästa Borlänge-bor! För sedan splittras vi under en mycket lång tid, 21 dagar för att vara exakt!
På lördagmorgon lämnar jag Borlänge och beger mig till varmare breddgrader. Eller Ja... Halland är faktiskt varmare än Dalarna!
Owl City - Fireflies
I know you think it's just a fantasy
Egentligen vill jag länka Sonseed - Jesus is my friend för att jag fortfarande tycker den är lika rolig, eller The Donuts. Minns ni The Donuts kära MP05? Munkarna som snurrar omkring i ett mysko universum med kloak-musik. "The Donuts blink in unison, the donuts SPIN...Go donut, Go.. SPIN, donut, spin...." Fantastiskt klipp om att Munkarna hatar oss.
På tal om munkar, minns in gruppen Munkarna? Hittade dem på min gamla last.fm-sida för någon vecka sedan. Lyckades aldrig komma över några låtar med dem. Men jag minns att de finns och att det var en låt som faktiskt var lite bra.
Jag frågade här uppe i Borlänge om de minns Herman. Jag hoppas innerligt ni neråt Småland minns Herman! Degen men skickade runt mellan hushållen. Man fick en deg, gjorde kakor, la till en ingrediens och skickade vidare degen till ett annat hushåll. Det kunde vara en vän, familjemedlem eller vem som helst som tog emot Herman kunde få honom.
Det var under en mycket underlig tid under 1990-talet, så det förvånar mig inte om många har förträngt det. Men det var ganska roligt och det är en sådan typisk sak ingen har mage eller mod till att göra nu. Jag hade varit jätteglad om jag fick en Herman nu! Härlig nostalgi.
På tal om nostalgi så har jag ett klipp(så klart) som jag vill dela med mig av. En låt (för ovanlighetens och variationens skull) som är helt seriös men har en oerhört knepig text och innebörd. Men av någon anledning älskar en liten del av mig den ändå.
Njut!
Fountains of Wayne - Stacy's Mom
Sleight of hand and twist of fate
Är nyss hemkommen från ett möte och en heldag i skolan som varit fylld med självmordstankar på grund av labbar med ActionScript. Det är väldigt mycket att göra, väldigt lite tid att göra det och väldigt svårt att förstå. Så om ni kan lägga ihop ett och ett har ni nog förstått att jag är enormt hatisk mot det jag håller på med för tillfället.
Men nu måste jag njuta av denna stund några minuter till innan jag dyker ner i plugget med huvudet före. Wish me luck!
Favorit i Repris;
U2 - With or Without You
Immerse your soul in love
Nu känner jag mig blödig. Jag har blivit nyförälskad. Han hade precis lämnat mitt huvud, men nu kom han tillbaka i tv-rutan så jag känner mig lite pånytt född. Jag talar om Ullareds-bögen. Jag tror att jag avskyr honom så mycket att det blir en 360 flipp som säger att jag älskar honom istället.
För övrigt har jag de mest underliga begären nu för tiden. Så fort jag blir sugen på någonting så blir jag som besatt. Jag kan inte riktigt slappna av förrän jag får äta det. Just nu är det rödkål som gäller. Är så galet sugen på rödkål att det finns inte! Nästan så jag vill köpa en burk att bara äta rakt av. För det är så underbart gott.
På tal om underbart;
Radiohead - Street Spirit
Snackade nyligen om en topp 20 lista på världens bästa låtar ever och denna låten kommer definitivt in på den listan tycker jag! Med på listan är än så länge också dessa;
Bruce Springsteen - Jungleland
U2 - With or Without You
Pink Floyd - Wish You Were Here
Oasis - Acquiesce
Led Zeppelin - Tangerine
Elvis Presley - Unchained Melody
Coldplay - Speed of Sound
Simon & Garfunkel - Bridge over Troubled Water
Eric Clapton - Beautiful tonight
Roberta Flack - First Time Ever I Saw Your Face
The Beatles - Ticket to Ride
Michael Jackson - Thriller
John Lennon - Imagine
Det går inte att klämma in en topp 20 lista egentligen, men dessa tycker jag definitivt är värdiga att komma med på den. Det finns alldeles för många mästerverk som borde vara med. Men än så länge känns det inte som om jag glömmer någon? Listan är förresten inte i kronologisk ordning.
Fill my heart with song
En sak jag kom på som är lite speciellt för denna julen är också att jag fyller 20. Jag har ärligt talat glömt av att jag faktiskt fyller år också. Allt jag tänkt på är ullared, julafton, juldagen och nyårsafton. Detta märks från inlägget jag skrev igår då jag inte nämnde min födelsedag över huvudtaget. Bra Lovisa, glömma av din egen födelsedag! Jag har dessutom glömt önska mig något speciellt så man får väl se vad som händer och vad man får.
På grund av detta har jag funderat över de årliga nyårslöftena. Och jag tror att jag hittat ett som jag faktiskt kan leva upp till och sträva efter. Jag blev inspirerad av mannen som tyvärr ofta är halvt bortglömd i dessa tider. En man med en röst utöver det normala, Frank Sinatra.
Mitt nyårslöfte i år kommer att vara att jag ska släppa mitt nya, rädda och alltför osäkra jag. Min sorg ska släppa och jag ska gå vidare i mitt liv. Minnas alla de bra stunder jag haft istället för att fokusera med alla mina krafter på allt det negativa som hänt. Jag ska ta tillbaka delar av mitt gamla jag, bli mer framåt. Målet är att jag ska kunna lyssna på en av världens bästa låtar och känna igen mig själv. Jag kan redan nu se mig själv sätta på denna låt och känna känslan av stolthet. Att jag har lyckats. Jag känner mig redan nu väldigt inspirerad och viljan att faktiskt nå upp till toppen av mig själv och min ribba gör mig riktigt taggad.
I've loved, I've laughed and I've cried.
I've had my fill, my share of losing.
Frank Sinatra - My Way
You think you've changed but you have not
Vad är det med mig? Tre inlägg på en dag. Jag tror jag är galen på riktigt... Men i alla fall så har jag suttit och tittat på lite mer än halva Sagan om Ringen nu och jag har verkligen glömt av hur jävla sexig legolas är! Hur har jag kunnat glömma att jag sitter och sniglar ner hela soffan så fort han kommer in i bilden? Vad som är så sexigt vet jag inte.. De mörka ögonbrynen, det välvårdade håret och den felfria hyn? Kanske det. Hur som helst är han väldigt snygg. Tror jag har en liten fetish i det där med fiktion. Jag fallar som ett asplöv runt alla killar på film som verkligen inte existerar. Legolas, Edward Cullen, Harry Potter... Vart ska det ta slut?
Förresten hoppas jag inte att ni missat låten eller videon till ett av Bruce Springsteens nyare mästerverk?
Take me now baby here as I am
Idag har det varit en väldigt slapp dag samtidigt som den varit ganska ansträngande. Har fått en del gjort och det känns bra. Men kvällen kommer nog fortsätta i det slappa spåret. För att allas uppgifter fortfarande inte är inlämnade.
För första gången på väldigt länge har min tv stått på framför mig i närmre 5 timmar. Skidor för hela slanten har det varit och jag har kommit på mig själv att vara ännu mer lik min far än vad jag trodde var möjligt. Jag är inte den som sitter och skriker åt tv:n, men idag har det varit ett och annat skrik i både slalomen och skidskyttet. Tyvärr blev man ju besviken i båda grenarna, men vi är Sverige, vad mer kan vi förvänta oss?
Dock har det klämts in en del skratt också för att jag har små kollat på flight of the conchords-klipp. Asså det programmet är så jäkla roligt att jag nästan avlider av krampad mage! Bjuder på ett av de klippen som fått mig mest skratt-skadad;
Is that the kind of thing you might be into?
Men denna morgonen är jag helt klar i bollen och det är jag glad för trots att gårkvällen var lite dryg på sina ställen, men jag hade också väldigt kul på vissa. Det har helt enkelt varit en plus, minus, nollhelg.
Vet ni att det snart är jul? Hur sjukt är inte detta? De första dagarna gick ju som en snigel över en motorväg, men nu plötsligt har det gått som en raket mot månen. Om en vecka är jag hemma i Haverdal och tar det lugnt. Eller nej, det gör jag inte alls för då bakar jag nog tills köket är utom igenkänning. Och om en vecka och en dag drar vi iväg till Ullared för välbehövliga inköp! Jag kan knappt bärga mig till denna julen. Det är inplanerade fester i Gislaved & Göteborg, julbord i Halmstad, resor till Ullared, bak och väldigt mycket kärlek till de människor som är bäst på denna jord. Dessutom kommer jag väl att få se en gående Tula för första gången.
Ja, jag vill åka hem nu, jag vill träffa alla nu, jag vill hem hem hem. Men som sagt, bara sex dagar kvar!
le sweetness av raportti
Precis som rubriken känner jag mig. Konstig, fel och avig.
Jag har kommit på ett nytt I-landsproblem som jag tänker dela med mig av, självklart handlar det om just det jag hållt på med de senaste veckorna - rapportskrivning. Och det finns en sak jag hatar mer än att skriva den. För alltid när man sitter där och känner att även om man tar i ända från tårna kan man bara få ut en och en halv sida vettig text. Så kände jag nu och har tagit i från djupet av magen, klämt som en galning tills jag legat och krampat på golvet - bildligt talat. Och det är just här mitt problem kommer in. Mitt hat.
Man sitter där och skriver och skriver och skriver. Och det är inte förrän man känner den ljuva smaken av en färdig rapport man upptäcker det. Den är för lång.
Det jag hatar mer än att ordbajsa en rapport är att ordbajsa en för lång rapport. När man väl klämt ut det sista blodet ur stenen ska man istället försöka hälla tillbaka det! Alla vet att det är svårt att klämma blod ur en sten, så att göra det tvärtom är ännu svårare. Blodet bara rinner av och hamnar på marken, blir smutsigt och oanvändbart.
Jag vet inte om jag talar i för mycket gåtor, men en sak är säker. Jag hatar det.
Only the heartaches have given me sight
Men inte bara det, idag måste jag skriva klar delrapporten och ikväll är det möte som jag inte vet hur länge det kommer att pågå, efter det hade jag desperat behövt få plugga på lite Flash och Actionscript. Imorgon är det nämligen redovisning på just actionscript och sedan måste jag fixa lite inför lördagen då det är utklädnadsfest och jag har en väldigt dålig idé till utklädnad, men vi kör på det ändå för jag orkar inte tänka på det mer. På fredag är det minitenta - igen. Och vad är det inte på om vårt älskade actionscript! Vi har dessutom 4 timmar labb den dagen och Gröggsittning på kvällen vilket betyder att jag inte har någon tid till att göra någonting annat än planerat den kvällen. Sedan ska vi ut och härja på Borlänges mörklagda gator också och mina stackars hundralappar kommer ta väldigt stor skada och flyga iväg hejdlöst.
På lördagen är jag förhoppningsvis duglig till att läsa igen de 5 delrapporter jag kommer få in på fredag. Sedan är troligtvis lördagen gjord. Och sedan måste jag skriva ihop delrapporterna till en enda stor rapport och sedan en redovisning på det som är bra nog att få hela gruppen godkända. Tyngden av 10 andra människors betyg vilar på mina axlar och låt mig säga er, det är tungt.
Nej, nu har jag suttit här och bloggat och därmed slösat bort värdefulla minutrar.
Med lite underbar musik från Joshua Radin i högtalarna hoppas jag på att allting ska bli bra.
Joshua Radin - One of Those Days
We're two lost souls swiming in a fishbowl
Jag har totalt glömt bort att denna sida en existerat men jag blev påmind av ett mystiskt och gömt geni. Och det tog inte särskilt lång tid innan jag listade ut alla mina nick(jag hade tydligen en massa olika sidor, som en fjortis på lunarstorm) och lösenord. Nu sitter jag här, med en ytterst gammal spellista framför mig med alla de låtar jag en gång i tiden tyckte var bäst, älskade och levde för.
Det är många som fångar min uppmärksamhet på mer än ett nostalgiskt sätt, det är också tanken på att jag faktiskt lyssnat på all denna skit under så lång tid. Missuppfatta mig inte, musiken är egentligen ganska dålig nu eftersom den är just gammal, men den har ändå en speciell plats.
Men det finns musik som jag faktiskt fortfarande tycker om också, sådan som verkligen satt sig. Konstigt nog var det ett band med massa cover-låtar som jag tyckte var oerhört bra. Kanske för att de gjorde dem på ett så annorlunda sätt. Massa kontrabasar, fioler och sådana stråkinstrument i som är helt underbara!
Verkligen värd att lyssna på, Rasputina - Wish You Were Here (Pink Floyd cover för er idioter som inte vet och har missat denna underbara låt)
Into another dimension
Vet ni att ni kan köpa Amerikanskt godis i Sverige? Discshop har lanserat detta. Självklart är det ganska dyrt. Du måste punga upp 15 riksdaler för en 5th avenue. Du kan även köpa Hershey's kisses. Men gör inte det för det må vara den vidrigaste chokladen jag någonsin smakat. Förresten så tycker jag inte ni ska köpa amerikanskt godis där alls för detta är också en affärsidé jag tycker är patetisk. Det är nog många som kommer nappa på det eftersom USA är en så stor dröm för många. Och när man ser vissa saker i amerikanska tv-shower så vill man själv prova på det eftersom man tror att det kommer vara precis så bra eller så gott som det ser ut på tvn. Men jag lovar er, det är inte så gott. Eller så perfekt. Plötsligt fick jag ett ironiskt sug efter Oreo's. Det kan jag ge dem, dem är lika goda som de ser ut att vara!
Vill ni veta en annan sak? Rapportskrivning blir aldrig lättare. Heller aldrig roligare. Jag tror hela tiden att bokstäverna kommer flyta ur fingertopparna och orden kommer rinna ur mina tankar som vatten. Oftast gör det det, men när det kommer till rapporter så står huvudet absolut stilla. Det gör mig nervös eftersom det är jag som i slutändan kommer att sitta där och skriva ihop fem stycken delrapporter till en enda stor slutrapport.
Fast de testade krigslarmet utanför mitt fönster innan också, så jag skyller min skrivtorka på regeringen som bestämt att de ska slå på denna måndag eftermiddag.
Nej, snacka om skrivtorka, jag kan inte ens skriva ett normalt inlägg i bloggen! Därför skippar jag detta nu, tar min älskade tomtegröt och kollar på ett Seinfeld avsnitt.
Wolfmother - White Unicorn
Come on baby light my fire
Har ni förresten sett den omtalade onanivideon? Isåfall kan ni se den Här. Det är egentligen ingen onanivideo utan den är tänkt som reklam för Arvikafestivalen. Jag såg den en dag när jag kom hem från skolan och väntade på att min mat skulle bli klar, så jag hade bara ett fönster där emellan på någon minut men jag tackar det ändå. För ärligt talat kände jag en rysning av obehag när jag såg den. Kanske är det för att det är en tjej i videon eller så är det helt enkelt för att jag inte vill se någon onanera på video i mitt eget hem. Jag förstår grejen med att hon onanerar för att sex ska vara en del av festivallivet(eller något liknande sådant tror jag budskapet skulle vara), men det är en sak jag redan fattat. Därför behöver jag inte se henne stönandes framför mig.
Klippet är tagen från expressen.se förresten så man får inte se någonting annat än hennes ansiktsuttryck när hon gör det, så var inte rädda för att titta på den. Man vet ju inte om hon gör det på riktigt heller. Men nej, jag dissar denna reklamen. Även om de troligtvis har lyckats med den eftersom den har blivit väldigt omtalad.
Life's a short trip and music's for the sad man
Det var under mycket konstiga omständigheter vi träffades, men det betyder inte att jag älskade att vakna. Jag ska väl egentligen bara vara glad att jag drömde någonting bra över huvudtaget, så det är jag.
Dessutom kom julkalendern in på ett hörn. Vilket var ganska skrämmande. Förutom de första fem minutrarna av första avsnittet har jag inte kollat på den alls i år. Så fort sången tog ton stängde jag av den direkt. Det var övertramp på smärttröskeln. Men i alla fall så har jag hunnit uppfatta att den handlar om superhjältar av något slag, vilket betyder att jag var en superhjälte i natt och skulle rädda Bruce Springsteen's barn från döden. Jag såg denna hemska häxa som kidnappade barnen och försökte skjuta iväg laserstrålar från mina egna fingertoppar, men jag misslyckades och höll på att driva mig själv till vansinne. Häxan kom undan med ungarna och jag var helt förstörd. Men jag blev ännu mer förkrossad när jag fick veta att hon hade dödat heliga Bruce Springsteen himself. Det försatte mig i en underlig dvala och det slutade helt enkelt med att jag träffade Chuck Bass istället och glömde av ungarna.
Det med laserstrålarna var väldigt likt en dröm jag hade för ett par veckor sedan då jag skulle skjuta ner utomjordingar som invaderade jorden.
Men en sak är säker, Peter Pan och Kapten Krok satte djupare spår i mig än jag trodde. Kollade nämligen på filmen Hook igår. Tja, jag kan väl ge mig själv att drömmarna åtminstone är ganska underhållande?
Oh, how I wish you were here
I never meant to cause you sorrow or pain
An alternative to violence is to stay in bed and grow your hair.
Lennons vy på fred;
Gimmie Gimmie Gimmie
Jag kan inte sluta. Jag kan inte sluta tänka på den för jag vill ha mer. Ge mig MER! Den är så läcker, så...oändlig! Formen, storleken, till och med aromen är perfektion. Har aldrig stött på något så vackert. När jag känner värmen med tungan smälter jag, smaken smyger sig fram och jag drar mig inte undan. Så underbart, så....gott! Bara tanken får det att vattnas i munnen. Den är så hård men ändå så mjuk. Jag börjar omedvetet hyperventilera och tråna efter MER! GE MIG NU! Ge mig mina pepparkakor!!
I'm open, you're closed.
Varför kan inte livet vara som en disney-film? Man vet att även om Simba går till elefantkyrkogården så vet man att det kommer gå bra. Den enorma rädsla han känner i det ögonblicket han får när hyenorna tränger in honom i ett hörn så kommer Mufasa där och räddar honom i sista sekunden. Kärleken kommer och räddar honom. Man vet att även när Mufasa dör och jorden nästan går under så kommer Simba finna modet och styrkan att rädda det hans pappa en gång byggt upp. När det verkar som att det inte finns någon utväg, ingen vändpunkt finns det alltid någon eller någonting som räddar och det lyckliga slutet inträffar. Han får sin Nala, han får sin familj, sin tron. Han får allt.
Men så går det inte till när man är människa i Sverige eller någon annanstans heller för den delen. Man får aldrig det där lyckliga slutet. Det går inte till så.
Ursäkta alla mina emo-inlägg den senaste tiden. Men just nu är verkligen fjärilarna döda.
Judy Garland - Somewhere Over The Rainbow
Darling, give me your kiss
Det har varit mycket ångest, funderingar och önskemål som inte kommit i uppfyllelse men också sånt som har uppfyllts.
Det är första december och jag pratar redan som om det var nyår. Fast nyår är ju i och för sig runt hörnet. Man hinner knappt blinka.
I alla fall är jag sådär jobbigt, äckligt jävla stressad nu igen. Det är så mycket att göra, så mycket att oroa sig över. Allt det där jag inte orkar tänka på just nu.
Därför sitter jag och lyssnar på underbar musik istället;
Oasis - Songbird
