lovilarsson

Varför måste allting vara så svårt? Varför måste ångesten ligga där och trycka som en tryckpress mot hjärtat? Vart tog allt liv vägen? Fjärilarna som ska fladdra omkring i magen, de verkar ha blivit förgiftade och utrotats totalt från min kropp.
Varför kan inte livet vara som en disney-film? Man vet att även om Simba går till elefantkyrkogården så vet man att det kommer gå bra. Den enorma rädsla han känner i det ögonblicket han får när hyenorna tränger in honom i ett hörn så kommer Mufasa där och räddar honom i sista sekunden. Kärleken kommer och räddar honom. Man vet att även när Mufasa dör och jorden nästan går under så kommer Simba finna modet och styrkan att rädda det hans pappa en gång byggt upp. När det verkar som att det inte finns någon utväg, ingen vändpunkt finns det alltid någon eller någonting som räddar och det lyckliga slutet inträffar. Han får sin Nala, han får sin familj, sin tron. Han får allt.

Men så går det inte till när man är människa i Sverige eller någon annanstans heller för den delen. Man får aldrig det där lyckliga slutet. Det går inte till så.

Ursäkta alla mina emo-inlägg den senaste tiden. Men just nu är verkligen fjärilarna döda.

Judy Garland - Somewhere Over The Rainbow