lovilarsson

Frukost/Lunch bestod av american pancakes med färska blåbär, hallon och lönnsirap. En frukost jag aldrig tröttnar på!

Jag är väldigt nöjd med dagen eftersom det mer storartade firandet sker inom två dagar då jag och de bästa av de bästa drar gamla Toxic-bilen till storstaden och lever efter mottot "we don't sleep when the sun goes down, we don't waste no precious time" och just för att det är vinter i Sverige och solen går ner kl 16 vill jag tillägga - nor when the sun goes up.

Denna är oerhört sorglig egentligen, men den är också väldigt väldigt bra.

Nu försöker man bara smälta all mat. Åt ohyggliga mängder julbord igår och idag blev det en frukost på McMuffins, ägg, bacon, biffar och ost. Ohyggligt gott och extremt mättande. Ni vet, sådär så man mår illa. Men som sagt - det var obeskrivligt gott!

Snart sadlar vi om och laddar inför en utekväll i Halmstad. Jag är en av de få som dissar Gislaved & Gisleparken denna dag och kör på med syrran, hennes hubbie och den andra amerikanaren. En plan finns för kvällen - det blir taxi hem. Resten är upp till vad staden har att bjuda på.

God Jul ännu en gång, God bless, ta hand om varandra och ha det bättre än någonsin!

Känner mig verkligen som ett barn innan julafton. För här ligger jag nu, nedbäddad i sängen ett par minuter efter klockan 23. Det brukar vara likt mig att hamna i säng tidigt, men innan julafton händer det aldrig eftersom festen brukar hålla på i evigheter, och evigheter, och evigheter...

MEN imorgon lär det bli hårda bud samt i övermorgon. Det är detta jag gillar med den mångkulturella familj jag lever i, allas traditioner slås samman till ett. Imorgon är det julbord så det skriker om det. Ikväll var det gröt & skinkmacka. På juldagen kommer det bli traditionell amerikansk julmorgon med massa gottigott. Imorgon blir det även det där bästa av de finska traditionerna som är så gott. Finland - ett underskattat land matvis.

Men nu, sömn så jag inte väcker snuttan som sussar så sött precis utanför min dörr.

You better watch out, you better not cry. You better not pout I'm tellin' you why, Santa Claus is Coming To Town.

Detta är bara alldeles för bra för att vara sant. Jag-vill-ha-so-freakin'-bad.

Jag verkar vara i ett evigt krig med SJ AB på twitter. Detta hedrade jag genom att påminna dem om att jag var fem dagar försenad förra vintern. Därför publicerar jag härmed deras svar och lovord. Imorgon är det på riktigt upp till bevis.

För övrigt hittade jag nyss ett par kalsonger i maskinen bland min nytvättade tvätt. Det var sådär lagom äckligt att jag klyktes ett par gånger innan jag insåg att jag fortfarande höll i dem. Sedan försvann de illa kvickt från min åsyn.

Nu har jag i alla fall pratat med andra sidan jorden, Australien & T rättare sagt. Saknaden blev mycket mer påtaglig efter det, men det var skönt att höra hennes röst mitt emellan julstressen som jag just nu lider av.

Så idag är Radiohead ett självklart alternativ. Underbara Radiohead.

Någongång under denna resan kommer väskan gå sönder och innehållet blottas. Behåarna kommer hänga från gubbarna huvuden, trosorna från barnvagnen och där kommer jag stå och be för mig själv "use the force Lovisa, use the force".

Kom precis hem från en väldigt trevlig spelkväll med vissa av Borlänges starkast lysande stjärnor. Och även om jag & min spelpartner förlorade på promilleshöjden i TP så är jag nöjd. Vi fick tårtbitarna först i alla fall.

På onsdag åker jag hem för två veckor i Halland/Småland. Jag är jätteglad över att få komma hem, men nu har jag ett släng av separationsångest igen. Fast dessa människor ska stå ut med mig i ett helt år till. Ändå - jag hoppas de kommande två veckorna går fort.

You say that the river
finds the way to the sea
and like the river
you will come to me
beyond the borders
and the dry lands
You say that like a river
the love will come

And I don't know how to pray anymore
and in love I don't know how to hope anymore
and for that love I don't know how to wait anymore

En av världens bästa låtar. En av världens viktigare låtar.

Jag skulle kunna räkna upp de som betyder mest, men jag tänker inte göra det. De personerna vet sin trygga plats i mitt liv och i mitt hjärta. Dessutom hade listan blivit väldigt kort eftersom alla heter samma namn, höhö.

Vissa av dem har hjälpt mig ända sedan barnsben, då Sörgården var allt vi visste och allt vi behövde. Vi har slagit ut varandra i King, bråkat om slänggungan, haft våra första fyllor tillsammans, våra bästa skratt ha skett i varandras sällskap... Jag kan räkna upp otaliga tillfällen jag minns och då finns det ändå så många mer som jag inte minns. Vi har stöttat varandra genom alla möjliga situationer och vi gör det fortfarande. Även om vi är på skilda platser runtom i världen.

Någonstans däremellan kom även gymnasiet. Jag har aldrig varit bland en grupp människor som varit så lika. Det var helt otroligt hur bra överens vi kom. Ni stod ut med mig var eviga dag under tre års tid och jag stod ut med er. Det hände mycket under de där tre åren som är värt att minnas för Ni, människor, är så minnesvärda och beundransvärda. Även om vi var så lika så är varenda en så unik. Jag tvekar inte en sekund på att även räkna in er allihop under kategorin vänner. För jag vet att det inte skulle vara något kyligt och ytligt "hej" vi hade sagt när vi sågs utan det hade varit en varm hälsning med en tillhörande varm kram.

Jag hade skrivit mitt testamente med små personliga lappar med meddelanden till var person jag älskar och avgudar på denna jord och berättat precis vad jag känner och ge ett sista råd(för det hade varit så typiskt mig). Jag hade dessutom köpt allt sånt där gott som man bara äter ibland, typ choklad. All choklad ni kan tänka er. Musikspellistan hade varit lång, längre, längst med alla de låtar som betyder någonting - och den listan är väldigt lång.

Jag hade dessutom ångrat mig att jag aldrig hade dykt med vithajar, men eftersom jag bara har en dag på mig lär jag heller inte hinna göra det. Men mest hade jag låtit nostalgin flyta fritt och jag hade låtit mig minnas alla de bra stunder jag haft och tänkt på allt underbart som också kommer att ske.

Nu har klockan precis slagit 12 och det känns som om en hel vecka gått. Så jävla värdelöst att vakna så jädrans tidigt! Är i alla fall glad att Karlsson från SVT svarade på min twitter och tipsade om att man kan se världscupen på SVTPlay också. Tur att vissa är tekniska och minns att man faktiskt kan titta på datorn också. SVT1 har ju mystiskt försvunnit från tvn. Underligt...

Trots att klockan bara är barnet sitter jag nöjt nedbäddad i varm filt med en kopp varmt té i handen samt herrarnas Super-G på datorn.

Världen behöver mer Led Zeppelin, så snöstormen till ära;

Denna eviga fråga som aldrig kommer få något konkret svar. Exakt den fråga jag inte vill analysera för jag köper kärleken som den är. Jag är inte intresserad av varför, vad, hur, jag är istället nöjd och glad när jag har kärlek i livet. Men det jag på rak arm kan säga av min syn på partnerkärlek är en sak jag redan sagt - det är inte hur killen ser ut, hur han rör sig eller hur han går. Utan det som betyder är detta, om han kan ge mig sina löften, sin kropp, sin själ. Då kan jag tro på det också.

Kärlek generellt sett är grunden till allt. Trots detta är den väldigt komplicerad, can't live with, can't live without kan man säga. Det är många, inklusive jag själv, som fruktar kärleken. Omfamnar den ibland och slänger bort den ibland. Kärlek är en drog.

Det är nog det som beskriver kärlek bäst i mina ögon - det är en drog.

Dagens ämne är ett ytterst intressant ämne, för nu ska vi reda ut detta en gång för alla. Det finns ett X antal saker jag inte äter för att jag inte tål/tycker det smakar skit/tycker det luktar skit/eller så har alla ni fel och jag har rätt - det är bara äckligt.

Big no no's: Banan, Fisk(alla sorter utom tonfisk), kiwi, rabarber, apelsiner, clementiner, fläskkarré, tomater(förutom varma körsbärstomater ALDRIG kalla), majonäs, ägg i överflöd, räkor & skaldjur, blodiga stekar, överflöd av grädde, körsbär, rostbiff, skinka, grapefrukt, julkorv/fläskkorv, blodpudding, parmaskinka, kebab(går om jag blir tvingad), potatissallad...

Ja, det är de saker jag kommer på just nu men det förvånar mig inte om det finns någonting mer som jag skulle kunna klämma in. Här kanske ni får lite mer klarhet i varför jag inte kan hålla mig till en viss diet, utan jag äter hellre det jag kan och försöker hålla det hyfsat balanserat.

Så vad hade jag bjudit på för mat egentligen? Om vi tänker tre-rätters skulle jag lägga upp det såhär:

Förrätt: Då skulle jag bakat ett grövre grekiskt lantbröd som jag hade serverat med virgin olivolja och italiensk balsamico. Jag hade också gjort en enklare sallad bestående av ruccola, babyspenat, fetaost, melon och solrosfrön med en typ av dijonsenapsdressing.

Huvudrätt: Ingen direkt chock att jag hade gjort en pastarätt bestående av tagliatelle, körsbärstomater, färsk basilika och torkad oregano och mozarellaost - pastan skulle kokas och sedan skulle allt stekas i oljig stekpanna tills det fått lite färg och blivit jämt varmt.

Efterrätt: En av mina personliga favoriter, chokladtryffelpaj med passionsfrukt. Alltså en tunn "tårta" på tre lager. Underlagret består av smör och krossade digestivekex, mellanlagret är mörk choklad blandat med röd chili och grädde(så att den blir mjuk, krämig men ändå fast), överlagret är vit choklad med grädde. Passionsfrukten ligger alltså fint bredvid, men smakar gudomligt tillsammans med hela kakan.

För att rätta lite på Dag 01's svar "locka mig med choklad om ni vill att jag ska göra något", locka mig med denna kaka och vad som helst kan hända.

Det blev en helt okey middag ändå, eller?

Mina föräldrar. Ja, vad ska man säga? Jag har en mor och en far som alltid stått mig väldigt nära. Tja, under tonåren var det väl lite svårare som det är för alla som går igenom den tiden. Men efter det har förhållandena gått framåt. Efter 25 år tillsammans är de fortfarande ihop trots en seperation någongång under 2002-2003. De är nu, sedan(snart) tre år gifta vilket betyder att jag tekniskt sett är ett "bastard child". Jag vet inte riktigt hur mycket jag vågar skriva här på bloggen eftersom det har kommit tillbaka till mig att min far ibland läser det jag skriver här.

Men när vi ändå är inne på det där med min pappa, min förebild vars beundran/bekräftan/omtycke jag ständigt söker. Det är min pappa, det är alltid min pappa. Det är alltid honom jag vänder mig till om jag behöver råd eller vägledning. Det är alltid hans råd jag eftersöker, alla andras spelar inte lika stor roll som hans. Hans beslut är mina beslut. Jag är hans lilla skugga kan man säga. Jag har dessutom, i mitt omedvetande, valt att utbilda mig till ett liknande yrke fast i en annan typ av bransch. Jag identifierar mig så mycket i honom och det är som sagt, min pappa. Det är alltid min pappa. Vi kan säga det såhär för att göra det lite tydligare - det är inte varje kille man tar hem till honom. Jag skulle mycket möjligt kunna göra en Summer Roberts och plötsligt inte acceptera min pojkvän bara för att han inte gör det. Så min framtida pojkvän bör vara lite svag i knäna när han för första gången ska träffa min pappa.

Min mamma. För att avslöja en hemlighet, när jag var yngre kunde jag nästan slå vad om att jag egentligen var adopterad från min moster för jag tyckte alltid vi var mer lika än jag och min egna mor. Men ju längre tiden har gått och ju mer jag vuxit upp märker jag att jag har en del i mig som är min mammas dotter. Vi har samma kroppsspråk, samma kreativitet, samma häxliknande och högljudda skratt. Det finns en del i min mor som jag känner igen mig i också. Trots detta har vi aldrig riktigt kopplat, kanske beror det på att jag ärvt hennes hetsiga/finska temperament och den enorma envisheten? Vi sätter oss alltid emot varandra i stundens hetta, men i slutändan lägger vi ned stridsyxan och blir de mor & dotter vi egentligen är.

Oh. Min första kärlek. Som jag under alla år även sett som min enda kärlek. En kärlek som fortfarande brinner, åtminstone från min sida.

Jag var 14-15 år, gick i nian på högstadiet. Han, vi kallar honom F, var ett år äldre och gick estetisk musik på gymnasiet. Han hade ett band som en gång spelade i aulan på min skola, jag sa till mina vänner att "han den där sångaren där, han var snygg". Ett par dagar senare kontaktade han mig via Lunarstorm(Ja, det var på den tiden). Detta är nog enda gången jag tackat för att Gislaved varit så litet, för annars hade jag nog inte träffat denna fantastiska människa. Hur han fick veta att jag tyckte han var snygg har jag fortfarande inte listat ut, men jag är nöjd vid blotta tanken att det i alla fall hände.

Jag var helt ny inför kärlek och visste inte hur jag skulle reagera eller agera, men när jag tittade in i de stora, bruna ögonen tappade jag mig själv. Och än idag är bruna ögon en stor svaghet hos mig, när en brunögd människa säger något till mig står jag som hypnotiserad och lyder därefter som en ledhund.

Dock höll förhållandet inte så länge som jag hade hoppats då förbannelsen av Gislaved ännu en gång uppenbarade sig och människor började snacka. Människors käftar började glappa, som vanligt om mig. Jag vet inte hur många falska rykten jag hört gå i den där lilla hålan. Dessa rykten innebar också slutet för oss.

Vi bröt upp kontakten i en tid, tills att jag skulle börja gymnasiet. Vi skulle gå på samma skola och se varandra varje dag så vi beslöt oss för att sakta men säkert börja prata igen.

Idag, sex år senare, håller vi fortfarande kontakten och han är fortfarande killen jag jämför alla andra killar med. Han var min första kärlek, är min första kärlek.

Blyghet har länge varit ett kännetecken men ju längre tiden går ser man att jag inte är den tysta person jag utspelar mig för att vara. Inte i alla lägen åtminstone. Det är en skillnad mellan de bilder vi speglar ut, det har alla och alla måste även inse det. Jag är oftast svart och vit, det är antingen eller. Eller så kan det vara grått, någonting däremellan. Självständighet är extremt viktigt och jag ser beroende av andra människor som en stark svaghet, en jag inte är sen på att utnyttja om jag ser den. Många saker låter jag andra vinna, endast för att jag vet att det bygger deras självförtroende och för att jag aldrig riktigt brydde mig om det. Detta ser jag som ett ypperligt tillfälle som aldrig bör kastas bort. Tyvärr, det är så jag är, det är så jag fungerar. Kanske beror det på att jag utbildar mig till professionell manipulerare, eller reklamare som är en vanligare term. Eller så är jag helt enkelt bara elak rakt igenom.

Ska du någonsin få ut någonting av mig så ska du fresta mig med choklad. Det spelar ingen roll vilken smak/typ/kakaohalt det är i. Jag haffar den innan du hinner blinka.

Jag är yngst i syskonskaran som innehåller en bror och en syster och därför är jag även van vid att få det jag vill ha - vilket är både bra & dåligt beroende på situationen. Därför är även vinnarskallen på sin rätta plats i alla avseenden fram tills att det handlar om totalt värdelösa saker, såsom kortspel, brädspel och så vidare.

Det jag tycker om här i livet, avgudar jag. Det jag tycker mindre om, avskyr jag. Återigen, antingen eller.

Jag reser inte till U-länder eller östeuropa, min största rädsla är hajar och därmed också vatten, jag drömmer inte om barn och familj trots att min familj är det viktigaste jag har i mitt liv. Jag tycker att kredit och avbetalningssystemet är det mest idiotiska du kan falla för, Bruce Springsteen ÄR den bästa musikern. Jag bryr mig för mycket eller inte alls, jag bygger hellre en mur runt mig själv än att visa mina svagheter och mitt innersta jag. Min tro ligger hos Gud och att allt händer av en anledning.

En vän, E, länkade på sin blogg en lista. Och det där med listor är något som jag sällan kan motstå och det kan jag så klart inte nu heller. Speciellt inte när just denna listan gör mig så satans nervös över vad jag kan börja skriva. Det kan gå åt helvete eller lyfta mig till ännu mer insikt.

Min blogg, mina ord, nu kör vi.

Nu är jag hemkommen efter ett biobesök där det återigen sågs Harry Potter & dödsrelikerna. Denna gången skrattade jag inte lika mycket, men jag blev lite mer kär i filmerna - igen.

Imorgon har jag en lång dejt med tvn. Ensam tyvärr eftersom inga av mina vänner förstått sig på fascinationen av skidor(motbevisa mig gärna!). 8 timmar alpint med storslalom, skidskytte och längdskidor - där Ulfbåge dessutom är kommentator. Kan en söndag spenderas på ett bättre sätt?

och att jag hade en unge jag fick klä såhär; hur underbart hade det inte varit?

Ibland finns det intressantare saker att prata om när man har föreläsning/möte. T.ex irriterande lärare, irriterande brudar som bara äter hela tiden eller hur många nuggets det finns i McDonalds nuggetsbox! Viss censur har dock gjorts.

Notera även gärna min väl uppställda uträkning av 35 + 35.

Dock funderade jag över en sak när jag stod där inne på synsam och skulle köpa dem, att fasen vad jobbigt det skulle vara att vara glasögonförsäljare mot provisionslön. Det skulle ju tamefan inte ha funkat alls egentligen, men man skulle nog tjänat en rejäl månadshacka om man lyckades.

Jag fick idag ett brev från Skatteverket, som så många andra redan fått. De frågar av någon anledning efter lägenhetsnummer och att man skall registrera det på deras hemsida. Detta i sig hade inte varit fantastiskt någonstans om det inte hade blivit adresserat till Lovisa, lägenhetsnummer 421. Underbart, isn't it?

Sitter i denna stund och förbereder mig inför att kliva utanför dörren och bege mig mot skolan. Surfar in på SMHI och ser att temperaturen ligger på -6° i Borlänge. Jag ser +1° i Haverdal. Jag önskar jag var i Haverdal nu. 16 dagar kvar och jag håller stenhård räkning.

Det var en galet bra helg, som dock kunde slutat någorlunda bättre. Men det blev tur i oturen och man får la nöja sig med det antar jag.

Adrian Lux levererade, mest på grund av hans energiska flickvän som lyfte upp honom. Lördagen var trevlig, ytterst trevlig. Denna dag är kort och består av There Will Be Blood, té och ett varmt täcke att mysa under.

Så ha det gött, lev väl och ta hand om varandra.

Vaknade innan nio på grund av sotarn som kom och inspekterade. Duschade vid 9.45. Tittade på Days of Our Lives(så klart) och två avsnitt av 24 timmar. Gick och lade mig igen och tog en 1.15 min tupplur. Nu sitter jag och trycker i mig vatten och örtté som en helt vanlig dag!

Pumpar även olika mixar av Adrian Lux som skall ses imorgon. Förra veckan var det Familjen, nu blir det Adrian. Förhoppningsvis blir det inte en lika stor flopp som förra gången, fast det lägger jag inte på honom. Det var då jag drack en-två öl för mycket, stukade foten, gjorde sönder mina skor och slog ut delar av mina framtänder. Borlänge, ur en helt ny synvinkel.