Varning för #emobloggen
Det är så livet leker. Jag önskar att jag var mer glad just nu och missförstå mig rätt, är så galet glad över allt som pågår i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad. Men vissa saker går bara inte att släppa, hur många år det än går. Drömmarnas värld släpper mig inte så lätt, vilket jag samtidigt är glad för. Där får jag se allt som det var, på det sättet det skulle vara. Dit kan jag fly hur lätt som helst. Den enda ångesten är när jag vaknar igen. Men där inne, långt inne i huvudet vill jag se någon sanning, få någon bekräftelse.
Just nu är jag väldigt bekräftelsesökande, har kraftiga humörsvängningar och är mer eller mindre manodepressiv. Så imorgon ska vi fira sommaren, fira livet och glömma bort allt det där jobbiga som jag tänker på hela tiden. Om så bara för en kväll ska jag släppa alla hämningar och frigöra det som är fängslat.
Spelar det längre någon roll,
jag orkar inte slåss.
Det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam
och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp,
var att synas, att bli sedd.
Och jag glömmer bort att andas
för sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig.
Sen själen min blev såld.
Att synas utan att verka,
ser enkelt ut på håll.
Men jag lever på impuls nu,
via fjärrkontroll.
Men jag sa alltid nej.
Spelar det längre någon roll, jag orkar inte slåss.
Det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp, var att synas, att bli sedd.
Och jag glömmer bort att andas
för sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig.
Sen själen min blev såld.
Att synas utan att verka, ser enkelt ut på håll.
Men jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll.
Men jag sa alltid nej.
Kommentarer
Trackback
