lovilarsson

Nu är jag sådär galet trött igen. Varit sådär galet trött hela dagen. Somna på bussen, drömma en kort dröm och sedan vakna av att jag ska av. Prestationen på seminariet var därav heller inge bra. Driftade bort ett antal gånger, trodde vi var på fråga 4 när vi var på fråga 2 osv.

Sedan traskade jag hem i snöstormen som numera nått Dalarna-området och fick med mig lite karibisk soppa och baguette med mig hem ifrån Hemköp. Så med en skål varm soppa, en filt och Scrubs kröp jag ned och myste till det med mig själv rejält.

Men så är jag ju sådär trött också så kämpar som en galning för att hålla mig vaken. Kanske var det därför jag kom in på de där djupa tankarna idag eller så är det för de där datumen som kommer krypande återigen. Imorgon är det tre veckor kvar. Då är det två hela år sedan. Kan knappt tro det, det känns fortfarande som igår.

Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag hade en möjlighet jag försummade. Bara för att hon sa någonting som jag tyckte var dumt eller om han hade lite för mycket finnar. Bara för att bilden i verkligheten inte ser ut som den fantasin du har i huvudet betyder det inte att det inte är äkta, eller precis det du behöver och framförallt - precis det du vill ha. Jag kan inte döma människor på utseendet och jag är så glad att jag inte gör det. För tänk om min drömman eller själsfrände en dag står framför mig och han tycker om precis det jag hatar eller att hon ser ut som ett trailertrash eller snyter sig vid matbordet. Det var inte som jag hade tänkt mig på bilden, men känslan var exakt densamma. Nej, jag skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag stod på samma ruta och stampade utan att våga, ta chansen och försöka. Har du redan gett upp är det ute med dig. Man kan bli förkrossad, men det är smällar man får ta. Det är livet. Det finns alltid så mycket man vill säga, men man får det aldrig sagt. Och ibland, tyvärr, kan det bara vara för sent.