Ett slag som snabbt kommer glömmas
När jag i söndags morse satt här och åt en kesomacka och drack en oskyldig kopp kaffe trodde jag aldrig att det skulle bli såhär. När jag satt på bussen igår kväll vid 22.00 och E frågar mig, "trodde du att vi skulle sitta här när vi började förra året?" jag behöver inte ens fundera för att svara ett skarpt nej. Tillägget senare håller jag med om till tusen, "hade jag vetat att studentlivet skulle vara såhär hårt hade jag hoppat av".
Det som blev är: en liten öl, en lång bussresa där det klunkades 5 till. En french hot dog, en spenat Focaccia. Ett jävla gung. Och 16 öl till. Sen var det tungor, lemmar, sprit, skratt, blåmärken, våldtäkter och Gud vet vad. Detta var... något. Jag hittar inte ens ord. Och här sitter jag nu, med ännu en kopp kaffe och försöker överleva.
This was not my finest moment.
Kommentarer
Trackback
