lovilarsson

Min blogg kommer nog bli lite kryptisk emellanåt. Men det finns anledningar till det. Vissa vet, andra inte. Det är helt enkelt bara något alla inte behöver veta. Så tvingas jag leva med det - måste ni också det!

Var på sjukhuset idag och hörde något som jag tyckte var komiskt. Kanske var det endast roligt för att jag vaknade klarvaken kl 04.00, PRICK, och kunde inte somna om. Så låg och läste hela morgonen tills klockan ringde 07.30. Det var nämligen då jag var tvungen att gå upp för att åka in till Falu Lasarett(som det så fint heter). Så när jag kommer in i väntrummet upptäcker jag inte förrän jag står där, och stirrar på alla människor, att det är fullt. Jag stirrar på dem - de stirrar på mig. Jag bara rynkar på ögonbrynen och går ut därifrån.
Hittar en liten hörna ett par meter bort där ingen sitter så sätter mig där och stirrar in i den färglösa korridoren. Den så kallade "soffan" är gjord av trä med sånt där fult, uråldrigt röd-gul-blå-vävt överdrag. Bredvid står en plastfikus, kan det bli mer klichéartat?
I alla fall så sitter jag där och stirrar mer än vanligt på grund av utmattningen. In kommer en gammal gubbe som ska registrera sig i receptionen. Det första han säger är "Hej, jag heter Olle och har en tid kl 10.15". Sedan följer en tystnad på säkerligen fem sekunder tills han utbrister, "nej, nej, Olof står det ju! Jag, Olof, har en tid kl 10.15".

Själv tyckte jag det var oerhört komiskt av en gammal man över 65(jag märkte att han var över 65 eftersom han betalade penionärskostnad) glömmer sitt namn sådär hej vilt.
Vem vet, en dag kanske jag står där själv och kallar mig själv Lofisa. På riktigt.

For what is a man, what has he got?
If not himself then he has nought.
To say the things he truly feels,
and not the words of one who kneels.
The record shows - I took the blows
And did it My Way.

Frank Sinatra & Luciano Pavarotti - My Way

Undra hur många gånger jag kommer ladda upp denna låten under årets gång. Min themesong, mitt nyårslöfte, min vägledning.

Tror inte det finns en låt som mer beskriver denna dagen och hur livet kommer se ut framöver.

Now I think I'm going down to the well tonight
and I'm going to drink till I get my fill
And I hope when I get old I don't sit around thinking about it
but I probably will
Yeah, just sitting back trying to recapture
a little of the glory of, well time slips away
and leaves you with nothing mister but
boring stories of glory days

Bruce Springsteen - Glory Days

tyvärr är videon & musiken lite hackig. Men det fanns ingen andra bra videos till den.

Kanske borde tillägga att det var en maskerad jag var på igår, så jag är inte alltid en hora. Att gå från att satsa på att bli något inom reklam till prostituerad, nja. Inte riktigt va?

Här sitter jag nu i nätstrumpor. Ett tajt zebrafodral med en vinrödspetsbh där några sedlar sticker upp, illröda läppar, blå ögonskugga och ett rejält knullrufs. Det enda positiva just nu är att jag kan dricka hur mycket rödvin som helst utan att läpparna blir missfärgade. Hora for life! Skål!

Jag läser fortfarande Slash-boken. Det har jag gjort i snart tre månader. Herregud, går nästan pinsamt långsamt fram. Men jag njuter verkligen av att läsa den, för den är väldigt bra. Och att läsa om hans heroinbehov är fantastiskt komiskt!

Igår var jag med om en sak jag tyckte var väldigt roligt som jag tänkte dela med mig av.
Jag var tjugo minuter tidig till bussen, med flit, för att jag skulle till Falun och delta i ett seminarium. Så jag kurade ihop mig i busskuren(höhö) och läste lite ur boken vi skulle ha läst.
Jag hör då en hel flock med barnskrik bakom mig och när jag vänder mig ser jag ett cykelled med säkert 30 ungar i förskoleålder, och med olika ursprung, cykla förbi. Ledet förs av en vit man i 30års åldern och avslutas med en svart man i samma åldersgrupp. Samtidigt som detta långa led ska svänga vänster och igenom en tunnel, kommer en trädgårdsmästare från höger. Han stannar eftersom det troligtvis är bäst att låta ungarna köra förbi innan han fortsätter. Den svarte mannen längst bak ser trädgårdsmästaren och börjar ropa till ungarna, "försiktigt, försiktigt, sakta ner!". Han vet antagligen, som resten av befolkningen, att ungar inte är särskilt försiktiga av sig när de sitter på cyklar. Så han tar i lite mer, "FÖRSIKTIGT! TA DET FÖRSIKTIGT! SAKTA NER!". Ingen lyssnar. Ungarna åker för glatta livet... Jag hör hur mannens röst förändras och frustrationen tar över ju mer han ropar. Plötsligt hör jag bara "SCHALLA, SCHALLA, SCHALLA!!!!!" och som ett mirakel saktar alla barnen ner. De blir lugna som filbunkrar. Det kändes lite som att se Moses dela på havet. Det var så magiskt!

Though you might hear laughin', spinnin', swingin' madly across the sun,
It's not aimed at anyone, it's just escapin' on the run.

Bob Dylan - Mr Tambourine Man

Idag har det varit allt annat än en aktiv dag. Har varit otroligt seg, eller rättare sagt ingen motivation eller inspiration. Har haft en del att göra och har gjort vissa, men annat har jag skjutit upp på.
Det kanske blev bevisat när jag gick till Hemköp innan. Gick ut helt osminkad, med gårdagens hår och mjukisbyxor. Jag handlade pizza, pepsi, morötter och dipp. Kände mig väldigt naken, exposed och ja, lite rädd. Det var så uppenbart vad jag hade gjort kvällen innan att det nästan var löjligt.
Kvällen vart i alla fall bra tycker jag och skratten var många. Det var ett underbart ställe att spendera kvällen på helt enkelt!

Tittade upp kvällens tablå imorse och såg att dokumentären "McFuck & Co" går ikväll klockan 20.00 på svt2. Och jag kan inte riktigt bestämma mig vad det tragiska i detta är. Dels är det tragiskt att media ännu en gång drar upp det här med McDonald's underlönade anställda, svartstädare och nu matfusket. Ingenting media säger kommer någonsin att påverka varumärket McDonald's. Skulle de lyckas med det skulle jag bli mäktigt imponerad kan jag säga. Som kycklinghuvudet i McNuggetsen, käkar fortfarande nuggets utan några problem. Jag har inte funnit något friterat huvud.
Men det mest tragiska i denna situationen är nog att jag gillar namnet på dokumentären. Det är väldigt fyndigt, klatchigt och framför allt klyschigt. Egentligen kan man nog inte kalla det klyschigt eftersom det inte finns något klassiskt med det, men det är klyschigt ändå. Och bara för att filmen heter så, vill jag se den.

Men får se vad man hinner, först blir det att läsa om Nike's reklamkampanjer under 1990-talet och sedan schemaplanering, mediaval och promotion i Optimal Marknadskommunikation.
Trevlig söndag gott folk!

Igår kom jag på jättebra bloggmaterial som jag hade tänkt ta upp. Tror ni det finns kvar i det jag kallar skalle? Nja, kanske inte riktigt.

Efter veckor av letande på internet efter artistsläppet på Gisledagarna har jag nu hittat dem. På en annan blogg. Så jag hittade dem det vill säga inte ens själv, utan tog hjälp av andra som lyckats så mycket bättre än jag. Och även om det inte är mycket att hänga i julgranen, då jag inte tycker om någon av artisterna, känns det trist att missa alltihop.
Sarah Dawn Finer, Magnus Carlsson, Amy Diamond, Timoteij, Rognedal, Hoffmaestro är några av de som kommer. Alla pratar om Hoffmaestro hela tiden, men tycker inte han(de?) är så bra faktiskt. Inte av det jag hört i alla fall. Vilket är typ 2 låtar i och för sig, men ändå. Jag har skapat mig min uppfattning och dissar de(han?).
Det jag är verkligt besviken över är att jag missar Magnus Carlsson. Det spelar ingen roll hur många vodkadrinkar jag drog i mig den där ljumna sommarkvällen i maj 2007, jag minns dansen som om den vore igår. Det var lätt värt att dissa festen för att se honom i de vita tajta byxorna som så väl framhävde hans välsvarvade rumpa. Och den klassiska diggen med att lyfta högra hälen, föra knäet lite åt höger och sedan byta till att lyfta vänster häl och föra vänstra knäet till vänster, om och om och om igen. Jag vill vara hans ben. Jag vill också vara där, lyssna och digga om och om och om igen...

Var på Jakobsgårdarnas vårdcentral idag för att kolla upp lite saker. Utifrån såg byggnaden helt vanlig ut, tegel och tak. Men inuti var det en syn jag aldrig skådat.

Har haft en riktig nostalgi-tripp idag. Det behövdes nog lite för att påminna mig själv om vem jag är. Man förändras ju alltid lite grann när man är i ett visst sällskap. Men jag vet fortfarande vem jag är, har jag märkt.

Nu har jag precis slängt i mig en rejäl och god frukost bestående av God Morgon-juice, kokt ägg och mackor med ost, paprika och cornichoner. Till detta tittade jag på V for Vendetta, en film jag på något sätt glömt av lite grann. Otroligt nog med tanke på att den är riktigt bra. Och självklart hittade jag nu en scen som bör få lite extra uppmärksamhet för den är underbar. Det jag tänker på är när de zappar över till tv-nyheterna, men man behöver veta lite annat innan man kommer till det, så kolla på hela klippet. Det går tyvärr inte att bädda in, men vill ni se så titta Här.

För att jag tycker denna reklamvideon som Greenpeace gjort för Earth Day är riktigt jävla bra gjord!

Jag hade en del av ett inlägg helt färdigt. I huvudet var det glasklart vad jag skulle skriva här, men såhär en halv minut senare när jag sitter med det rena fältet, det blinkande strecket och tangentbordet helt öppet - glömmer jag vad jag skulle säga.

Äntligen är windows 7 installerat. Chrome likaså. Nu återstår det bara att lära mig skiten. Jag kan tänka mig att det var såhär det kändes när människan upptäckte elden. Snarlikt i alla fall.

Sista kursen innan sommaren är påbörjad och det är inte mindre än reklamprojekt. Känns som sista året i gymnasiet all over again, för på många sätt påminner de om varandra. Bara en sak är annorlunda - detta är mer roligt och (än så länge) mindre ångestbringande.

Nu har jag dessutom bestämt mig. Jag ska köpa biljett till Peace and Love. Så nu jäklar måste ni lyfta era lata arslen ur sofforna och släpa dem upp till Borlänge för att ha en underbar tid med moi!

Ja, tro det eller ej. Men jag har sålt min själ.
Kent - Socker

Min blogg är som en Coca-Cola som stått öppen i en vecka. Avslagen. Jag tänker knappt på den längre. Men så har jag gjort så mycket annat som överröstat det roliga med bloggen också. Min twitter fortsätter dock att kvittra som den underbara lilla fågel den är! Så ni borde följa mig där också om ni verkligen vill ha uppdateringar på tankar i mitt huvud.

Saker jag funderat över dessa dagar som ni kan läsa på twitter men inte i bloggen har varit saker som dessa,
- inte nog med att liktornar inte är så mysigt. Namnet gör det verkligen inte bättre heller.
- Strul, tuttar, vin, vinstbringande pizzor, öl, mongon, penisar, flötmat, skratt, filmer, MJ, fest i bakluckan, ja, vad har vi inte upplevt?
- Jag har ett sugmärke på min hals upptäckte jag nu. Hur hamnade det där? Varför? Vad? Va? När? Jag har ingen aning jag...
- vinkar alltid busschaufförer till varandra? Varenda gång de möts? Blir nog många vink-vink per dag om de gör det...

Den sista kunde ni även läsa på facebook. Så lägger jag den här på bloggen nu så kan ni la ändå inte missa det? Det var ju en viktig och mycket relativ tanke!

Så vad har hänt sedan sist? Jo, hemtenta och seminarier klara. Drog till Uppsala i torsdags och kom hem i lördags. Lördagen spenderades med film at moongate och söndagen spenderades med mys, god frukost och bio på kvällen. Jag har alltså i princip umgåtts med tre samma personer under fyra dagar. En person till har klämt sig in där, men det har i huvudsak varit samma fyra personer under hela tiden. Mycket skratt, mycket stoj, mycket bra. Nästan så jag saknar mina partners nu.
Kanske kan förklara den andra tweeten lite närmare så ni inte tror jag är helt dum i huvudet.
- Strul - ja, som det låter. 3 på 2 kan vi säga. Varav en av de nog inte ens minns det. Milt jobbigt.
- Tuttarna var min kära vän T som visade för en korv. Hungern har ingen lag!
- Pizzan var det jag som gjorde ett kap på. Åt en halv vegetariana, tänkte ta med mig andra halvan hem men på vägen hem blev jag stoppad av en random som sa "jag ger dig 100:- för den där pizzan" och icke tvekade jag. Han fick det som skulle bli min frukost och jag gick därifrån mätt och 40:- rikare!
- Mongon var två av mina kära kamrater som lekte. Jag har nog inte skrattat så mycket på väääldigt länge. Film på det finns på facebook!
- Penisar beskrivs kort och gott med irländare i kilt.
- MJ är också enkelt, en kille som ville visa sina kunskaper om att imitera självaste Michael Jackson. Själv tyckte jag att det stundtals lät bra, men det var också fördjävligt. Stackars kille som sjöng för oss och blev grundlurad att vi var assistenter till Idol-producenten. Vi tyckte i vår professionella mening att han skulle söka till årets Idol. Så det är bara till att vänta och se om killen faktiskt gör det på riktigt eller ej!
- Fest i bakluckan, ja, vi körde bil ner till Uppsala och skulle hämta påfyllning som låg i bilen. Vi fastnade där och människor kom till vår fantastiska mini-fest.

Det är en liten del av den roliga Uppsala-resa vi gjorde och den lär bli sent bortglömd!

Detta väldigt långa inlägg avslutas med en låt som kan lyssnas på samtidigt som ni får denna mysiga läsning och uppdatering på mitt liv. För den är också mysig!

Creedence Clearwater Revival - Cotton Fields