lovilarsson

Sug mig. Sug mig hårt. Den där förkylningen verkar inte vara en en-dags-förkylning. Det verkar vara en förkylning att bestå. Den gör att jag mår skit dessutom. Fyfan, det är mercyless att vara förkyld. När man blivit frisk och inte varit sjuk på ett tag tänker man alltid "neej, men så illa var det väl inte?" men JO, det var det tamefan! Precis så illa var det.

När klimakteriet möter PMS beskriver hur jag mådde imorse, men jag pallrade mig upp ur sängen ändå och tog mig ända in till Falun och biblioteket. Varför tog jag bussen i 45 minuter till Falun när jag kunde stannat i Borlänge? Jo, boken jag måste referera till i hemtentan finns där. Läs, ska finnas där. Den riktiga frågan borde vara, fick jag tag i boken? Fanns den på biblioteket som utlovat? NEJ, det gjorde den inte. Där satt jag och slöskrev på tentan och refererade till en annan bok och väntade på att referensexemplaret skulle komma tillbaka till bokhyllan så jag kunde ta det. Men icke. Den kom aldrig tillbaka och hela min dag har spenderats i Falun utan några resultat. Eller ja, jag skrev ändå klart tentan i princip. Behöver bara få ett par rader ur den där jävla boken sedan är jag klar. Detta betyder att jag måste åka in imorgon igen för att få tag i dem. Jag har till klockan 16 på mig. Jag strider det vill säga mot klockan.
Jag har dessutom bara en helsida kvar att skriva på så jag strider mot hemtentans ramar också.
Jag vill bara skrika "a men vafaaaaaaaaaaaaan!!" (haha)

Men detta är sådant jag bör tänka på imorgon. Nu ska jag krypa ner med en riktigt varm kopp té och Oasis, för de är ett av världens bästa band. Och detta kära vänner, är en helt fantastisk låt. Jag vet att jag säger det om hur många som helst, men denna låten. Den är vacker, betydelsefull och tja.. Jag är kär i den.

Oasis - Stand By Me

Stand by me, nobody knows the way it's gonna be