lovilarsson

Jag har aldrig tyckt om att åka buss. Har alltid fått lite ångest, lite kallsvettningar när jag står där på hållplatsen och väntar på att det där gigantiska, brummande metallmonstret ska komma och ta mig till fånga. Kanske är det så för att jag alltid tror att bussen ska välta i en skarp sväng. Eller så är det för att jag verkligen avskyr busschaufförer. Första och enda gången jag skrattat åt en busschaffis var när jag upptäckte att deras förarsäte sitter på fjädrar som gör att de håller balansen på när de åker över gupp.
Det var enda gången och jag har aldrig varit i närheten av att skratta åt en chaffis igen. Jag hatar dem.
Som ni kanske läst hade jag en jobbig bussituation en måndag morgon för någon vecka sedan och idag hade jag en till. Inte på samma sätt men jag kände att ilskan började bubbla som en kolsyrad dricka inom mig.

Jag såg att det stod tre bussar på rad, 601, 602 och 603 som jag skulle med. Jag ser att dörren är öppen. Jag ser att han är påväg att åka så jag söker ögonkontakt med chaffisen och han ser mig. Han stänger dörren. Jag står precis utanför som ett jävla fån och tittar på honom genom dörrglaset. Han vrider bort huvudet och åker bort. Jag ser att de i busskuren står och tittar på mig som om jag antingen var en idiot eller som att de hånade mig. Själv står jag som ett frågetecken. Lite längre bort kommer en dam med rullator som vinkar åt chaffisen - han kör in mot sidan igen. Jag blir sur och börjar snabbgå mot bussen för att jag ska tamefan med. Då ser jag att han stänger första dörren och bara öppnar den andra, där man ska kliva av.
Men min frustration går inte att ha i koppel så jag går tamefan in där bak i alla fall. Går fram för att dra busskortet, han tittar på mig och säger med strängd och hård röst, "DU ska gå in här fram, Du ska ALDRIG gå in där bak!". Först bara står jag där och tittar på honom sen säger jag "men du stängde ju dörren rakt i ansiktet på mig och åkte iväg!". Han blir helt stum. Och jag står kvar. Jag väntar på ett svar. Sedan säger jag bara "jaja, då vet jag det till nästa gång".
Sedan gjorde jag något jag ångrar, jag himlade med ögonen mot honom. Fan, det hade varit så klockrent om jag bara hade gått därifrån. Istället såg jag ut som en fjortis och himlade med ögonen.

Jaja, det var min dag! Lyckan varade länge! Nu ska jag dricka mitt té och sedan ska jag snabbt iväg för att ha sykväll på kåren!