lovilarsson

Under de senaste två dagarna sedan sist jag skrev har jag verkligen kärat ner mig i Maria Montazami, kramats, druckit vin, skrattat, umgåtts, ätit god mat, stressat, sovit, drömt mardrömmar... Ja, det har varit en typiska vardagar helt enkelt! Det är så jag lever nu för tiden verkar det som.
Har kramats så mycket den senaste tiden att jag känner mig jätte ensam så fort jag kliver innanför dörren och inser att ingen faktiskt är här. Som tur är finns alltid Spotify och Marabou Apelsin Krokant. Två saker som aldrig sviker!

Jag har dessutom förberett lite grann, planerat och hållt på inför helgens besök och helgens bravader. I alla fall har jag försökt så gott jag kunnat. Dessutom har lite planer inför sommaren uppkommit och ja, allt känns på god väg. Även om jag inte riktigt vet hur varken helgen eller sommaren ska gå ihop så säger vi som vi gör i Småland och speciellt Gislaved; Äh, det löser sig! I "värsta" fall får vi la köra på bortamatcher allihopa. Inte svårare än så!

En otroligt underskattad låt. Helt underbar. Den är så söt att mitt hjärta ler när jag hör den. Jag vet att det är brottsligt att säga det jag kommer säga nu; men jag gillar faktiskt albumversionen bättre än live. Men här kommer live-versionen ändå för dålig, det är den tamefan inte!

Take this soul. Stranded in some skin and bones. Take this soul, And make it sing.

U2 - Yahweh