lovilarsson

Igår satt jag med en och samma hemtenta i sju timmar. Mellan 14-23 ungefär med en liten matpaus och välbehövd Gossip Girl-paus. När jag var klar slappnade jag av med lite musik innan jag gick och lade mig strax innan kl. 01. Då var jag helt slutkörd tyckte jag. Imorse var det att pallra sig upp vid kl 7 igen för att göra vadå? Jo, tvätta! Jag hade bokat tvättid mellan 7-10 så nu har jag tvättat all tvätt, samtidigt som jag dammsugit läggan, skrubbat badrummet och diskat berget av disk jag hade liggandes. Jag har hittat en lösning på alla väskor som ligger vartsom i lägenheten, jag har rensat och hängt bort vinterjackorna, organiserat skorna och äntligen hittat mina cykelnycklar som jag letade som en galning efter igår.
Jag kan berätta för er att jag är stolt över att ha gjort allt detta innan solen ens står rakt på himmeln! Jag har nu klämt i mig lite föda för att få lite energi så jag orkar med hela dagen. Planen är idag att göra restuppgifter till ett seminarium, handla lite nödvändigheter på systemet och planera lite packning.
Varför är jag så överambitiös kanske ni undrar nu då? Och allt jag kan säga är, vad gör man inte bara för att få fira valborg i Uppsala?
Overallen är nästan redo. Jag är väldigt redo. Handlingen är snart klar och det andra tar vi som det kommer. Det blir bra, det löser sig alltid. På ett eller annat sätt.

Men just nu skulle jag helst bara vilja att alla uppgifter är magiskt utförda så jag kan få lite sömn och vila. Istället ska jag ta en dusch och piggna till lite extra. För även om jag vaknade riktigt ordentligt till dagens första låt så måste jag få lite mer energi.
Kraften i musik är egentligen helt otrolig. Det är nästan helt sinnessjukt vilket grepp den har om mig. Utan musik är jag ingenting. Jag kan inte tänka mig ett liv utan musik. Det är en så stor del. Och när musiken är så fantastiskt bra klagar jag inte för fem öre. Här är ett exempel på fyra minuter underbarhet och total njutning.


Bruce Springsteen - Waitin' On a Sunny Day