lovilarsson

Jag sa till mig själv att jag inte skulle bli en sådan som alla andra som "oh my god, Michael Jackson har dött. Jag lipade hela morgonen", dvs ungefär såsom när Heath Ledger dog. Många visste inte ens vem han var men så fort han avled så blev han allas favoritskådis. Därför tänkte jag att det kommer bli exakt samma sak med MJ, därför tänkte jag bojkotta hans död. Bara för att jag knappt ens levde under hans storhetstid. Jag vet typ ingenting om vad som hände när han levde, förutom bebisar över balkongkanten, pedofili, miljarder i skulder samt överdrivet många näsoperationer. Det är ungefär det han är för mig, och vill ni ljuga och säga att ni känner annorlunda, fine. Men nämn det inte till mig.

Men det slog mig samtidigt att nu är The King och The King of Pop döda. Då återstår det bara en människa i hela världen som faktiskt har en titel kvar. Nu hänger allt på Bossen. Det är faktiskt det riktigt tragiska tycker jag. Ingen kommer bli så stora som dessa har varit och musiken har varit i en otrolig särklass, det är ingenting jag nekar. Jag tror ingen kommer komma upp i den klassen någonsin. Men så lyssnar människor inte på musik som de gjorde förr. Det är inte samma sak längre. Nu är det "I'm still standing for Hope and Glory" med ett dolt budskap av "and the money I'll make for singing this crap".

Nej, jag hade sett fram emot att höra recensionerna av de konserter MJ skulle hålla i juli, om det fortfarande var samma magi. But I guess we'll never know.

Peace!