A Winding Road
jag tycker också boken är lite konstig. lite för mycket onödig text lixom.
En begravning känns jätte hemsk innan man går och man har hundra tankar i huvudet. Men när du väl är där och inser att där framme ligger personen. i en kista. Man sjunger. det är blommor och folk är samlade, så känns det ganska läskigt och jobbigt. Men så ofrt man går utanför kyrkdörren, drar ett sjupt andetag och går mot parkeringen, så känns det hela bättre. Man går och väntar så på denna begravningen och har så mycket taknar om den och tar den som ett sista farväl. Men så är det inte. Du kommer ha honom och henne lika nära varje dag livet ut, som du haft sen dom gick bort. Detk änns jobbigt och det känns. Jag skulle ljgua om jag inte sa att det känns. Men det känns där emot BÄTTRE efter. Då är det över. Då är det lättare att se frammåt.
Ha de bra ! Kram
men så fort*
det kommer gå bra! alla reagerar olika, vissa gråter inte - andra gråter hejdlöst. om du inte gråter så tänk inte för mycket på det, tänk inte att "tänk om alla tror att jag är helt känslokall nu eller att jag inte bryr mig" för så är det inte, det är bara så att alla reagerar olika i den situationen. men det är okej oavsett, och som elin sa, efteråt kommer det kännas bättre. även om det inte gör det direkt när du går ut så kommer det om några dagar. kramkram
du kommer klara det här. vet du varför? för även om du inte känner det nu så är du stark och jag tror på dig! och jag vet att du kommer klara dig och när du faller så finns vi här. Jag, T&J. partners in crime, eller hur? lycka till imon. jag tänker på er
