Benedictus qui venit in nomine Domini
Blessed is he that cometh in the name of the Lord.
Halv fem. Det är vad klockan är. Halv fem. Och det jag gjort(och lärt) mig idag är att äpplejuice ofta luktar som jäst. Därför kan den kännas ganska oaptitlig att dricka ibland. Dessutom har jag kommit på att jag stör mig på ICA's äpplejuice för att det inte står äpplejuice på paketet. Det står äppel juice - både särskrivet och felstavat(enligt min mening).
I natt drömde jag någonting jättekonstigt som gjorde det svårt för mig att somna om. Dessutom vet jag inte om jag har drömt allt eller om det vissa saker var verklighet. Jag vet inte och jag tänker inte ta reda på det heller för att spara mig ifrån eventuell ångest. En känsla jag inte behöver mer av just nu.
Den enda känsla jag ryms av nu för tiden är - när fan kommer 19 februari egentligen!? När jag kom tillbaka till Borlänge gick tiden så fort och jag tänkte "snart åker jag hem igen" men nu tycker jag att tiden sniglar sig fram på en väg av sirap. Den 19:e kommer aldrig. För just nu vill jag bara hem. Till min oas av lugn och närhet.
Jag är expert på att driva mig själv till vansinne.
Blessings not just for the one who kneels - luckily.
Jose Gonzalez - Heartbeats
Smiling faces try to understand
Jag har kommit på en väldigt ironisk sak. Eller egentligen har jag tänkt den så länge jag haft denna bloggen, men i alla fall. Det är att jag inte alltid tycker om när folk länkar låtar i sina bloggar när jag vet att jag inte lyssnar på samma musik som dem. Och ironin är att jag länkar hela tiden. Varje dag är det någonting värt att lyssna på.
Men jag tror bara ni inte förstår vilken awesome musiksmak jag har. Det slog mig ikväll. Den är verkligen awesome - om det ens räcker som ord.
Därför tänker jag länka en nu vare sig ni vill eller inte och jag vet att om ni lyssnar kommer ni älska det, för man kan inte inte göra det.
Speciellt inte en kväll som denna. Eller vilken kväll som helst egentligen. Lyssna och njut av harmonin!
Det enda dåliga med denna länkning är att det inte finns någon bra video till eller liveframträdande som jag kan hitta. Men det går så bra ändå bara man spetsar öronen!
Simon & Garfunkel - Bleecker Street
Nej, ett avsnitt av 24 och sedan bingen? - Låter bra, låter bra.
If Cupid's got a gun then he's shootin'
Vilken jävla dag. Den har verkligen varit som en berg- och dalbana. Vaknade med ångest, mådde lite bättre, mådde mycket sämre, höll på att tappa förståndet, blev lättad, blev glad och nu känner jag mig sådär neutral som jag gör alldeles för ofta. Det betyder att min sinnesstämning är rubbad och inte kan ta emot några känslor. Jag är bara... Jag. Känner inget, bryr mig inte och bara ett svagt illamående pyser. Jag väntar bara på att bägaren ska rinna över. För det är på väg, det kan jag lova. Och den som får lavan över sig bör vara förberedd eller ha något slags skydd.
Men förhoppningsvis ska vi ändra på det snart då jag ska ge mig ut. Inte i någon dimma men i någonting som kan efterlikna det. Okända människor - nya upplevelser. Det gillar vi!
Dock hade det varit skönt att vara hemma just nu och ta det lugnt med järngänget. Det är precis det jag behöver just nu. Ingen slår oss!
Bara för att vi alltid är bäst & ascoola i våra solbrillor inomhus på kvällen!
Kleerup feat. Lykke Li - Until we bleed
I'm naked. I'm numb. I'm stupid. I'm staying.
Each touch belongs to each new sound
Och ännu en gång ska jag förbanna mig över en sak som alla tjejer minst 10 000 gånger i livet bannar sig över - nytt rakhyvelblad. Det satte jag på idag och vad händer? Jo, tsunamin av blod rinner nerför foten och i avloppet. Det svider ju inte lite heller när man ska tvätta bort blodfan. Att jag en kvart senare sätter in håret i den bakre delen av hårfönen gjorde inte hela min duschupplevelse bättre.
Men nu lämnar vi alla sådana tråkigheter bakom oss och går vidare med kvällen. För första gången på ganska länge börjar jag bli riktigt peppad! Ska bli kul att förfesta med människorna och sedan till kåren där jag förhoppningsvis kommer få min beskärda del av skiweek-skvallret.
Det gillar vi skarpt!
The All-American Rejects - Dance Inside
Though it's clear to me, you obviously don't adore me
Jag har haft en så bra dag. Den har verkligen varit bra. Jag vet inte om det är natten som talar eller mina djupaste tankar men för första gången känner jag att jag inte har någonting att göra med Borlänge och människorna här. Det svider, det gör det.
These are crazy days but they make me shine
Det har varit en otrolig nostalgi-dag också. Tänkt mycket tillbaka på tider med en person som jag knappt har någon kontakt med dessa dagar, väldigt tråkigt när jag tänker efter hur roligt vi brukade ha det super mario kart. Jag förlorade i och för sig alltid, men ändå. Hon introducerade mig nämligen till det band som gått högt och härligt på spotify idag. Det var härliga tider!
Imorgon är det Toga kväll på kåren vilket betyder lakan på kroppen. Förhoppningsvis kommer många ha det, men jag tvivlar på det. Det dåliga med detta är just nu att jag inte har ett rent vitt lakan så jag kommer köra på rött. Ja, jag kommer väl att sticka ut då i alla fall? Förhoppningsvis blir det en sjujävla fest för det är någonting jag behöver just nu för att komma in i rätt sinnesstämning.
Skiweekarna anläder dessutom idag så jag förväntar mig enorma mängder smaskigheter om vad folk gjort & inte gjort. För skvallerkärring är ju någonting jag inte kan skylla bort, det är jag utan tvekan! Men har man växt upp i en håla där man livnär sig på skvaller om andra människors misstag blir man sådan. Jag livnär mig på dem, de livnär sig på mig - det kallar jag the circle of life!
En sak som inte är mycket till nyhet är att jag har det väldigt svårt för barn. Det är inte min topp eller starkaste egenskap att älska barn som snorar, självklart gäller detta med vissa undantag, men i allmänhet är ju inte barn min starka sida. Det bevisar sig i denna videon jag länkar nu. Jag skrattar så jag dör. Och jag skrattar inte med utan åt denna unge som spelar in sig själv när hon sjunger och lägger ut den på youtube. Ja, hon är barn, men det är ju just det. De har inget vett! De fattar ingenting och det gör mig förbannad. Men samtidigt väldigt underhållen, enjoy!
We don't become a monster in order to defeat a monster
and in love i don't know how to hope anymore
and for that love i don't know how to wait anymore
Den senaste tiden har jag varit enormt grinig, envis och inte mig själv i fulla drag. Jag vet inte varför, men ännu en gång får jag min ledning och visdomsord genom musiken. Genom ett band kan jag få precis allt det jag vill ha - U2. Aldrig slutar jag älska det de har gjort, det de har kommit med. Heller slutar jag aldrig att imponeras eller fascineras. Det är något speciellt, något vackert, något så innerligt passionerat att jag blöder mig torr. Man kan inte annat än älska det.
I något underligt tänkande tycker jag att den som innerligt avskyr någon i det bandet borde prisas för det är en enastående motståndskraft.
Att inte känna en enda känsla eller ömhet när man hör denna otroliga röst sjunga så djupt om sin döde far är också fascinerande för mig. För min gåshud fryser fast och mina ögon svämmar över av tårar.
U2 - Sometimes You Can't Make It On Your Own(LIVE Milan, Vertigo Tour 2005)
Please stay a child somewhere in your heart
Varför, varför ska jag genomlida denna oumbärliga smärta varenda gång? Det känns som om någon tryckt in kol och gas i mina ögonhålor och satt fyr på dem. En glödande värme som trycker i huvudet och sakta sprider sig nerför nacken. Jag är nu i det tillstånd då jag inte kan lyfta huvudet utan att knipa ihop hela ansiktet till en grimas av ren och skär smärta. Det sprider sig dessutom fram till halsen och ner till magen och mitt illamående är väl påtagligt. Försöker ligga så still som möjligt för att inte plötsligt kasta upp det stackars digistive-kexet jag lyckats trycka ner i min strupe. Jag undrar om det faktiskt finns någonting jag avskyr mer i denna världen än migrän. Det är ofta så omänskligt smärtsamt och känns som en annan version av djävulens påfund.
Nej, om man skulle ta och försöka komma över smärtan med lite film och tabletter? Låter som en ypperlig idé tycker jag!
Egentligen var det meningen att José Gonzales - Heartbeats skulle komma upp här idag eftersom jag trodde att det var den enda låt jag kunde utstå i mitt mående just nu, men istället kom jag över U2 - Original of the Species. Ärligt talat har jag aldrig sett videon till den innan så det var premiär idag och som alltid älskar jag allt U2 gör!
I want the lot of what you've got and I want nothing that you're not.
U2 - Original of the Species
My wounds are nicely salted dear
Förr, i högstadiet eller så, använde jag alltid Fructis-produkter. Jag slutade med dem. Nu hade jag de en gång till för att mamma köpte fel till mig i Ullared. De tog slut i förrgår och igår fann jag mig stirra mållöst på schampoo-hyllan på hemköp. Fructis fanns där inom räckhåll på något sätt tog det emot när jag försökte sträcka handen mot dem. De hade något slags magnetfält som gjorde det omöjligt för mig att greppa tag i någon av dem. Istället fångade Dove min uppmärksamhet - för att flaskan var vit. Nu sitter jag här med hår som luktar någon slags mild parfym. Och mitt hår känns ännu mer babymjukt än vad det brukar göra.
Jag brukar alltid sträva efter just det - strävhet, eftersom mitt hår är som sytråd. Tunnt. Det är dessutom som en rutschkana. Halt.
Vilket jävla schampoo och balsam är bra egentligen!? Hur ska håret kännas efter en dusch? Dove's skummade i och för sig upp väldigt mycket vilket jag gillade. Det ger en bättre känsla av renhet.
Ja, jag vet inte varför jag lägger ner så mycket tid på att tänka över detta - kanske för att slippa tänka och oroa mig över annat. Men jag skulle faktiskt vilja veta, hur vet jag att ett schampoo är bra eller inte? Inget schampoo är ju ute efter att torka ut håret och få det mer strävt och arbetsvilligt... Eller?
Crack the shutters open wide
Nu sitter jag här medan halva Borlänge är i Vemdalen och göttar sig med skidåk & antagligen en och annan öl. Är lite avis på dem faktiskt, men det är inte hela världen. Jag har bestämt mig för att ha en screw-you-skiweek-Borlänge-rocks-without-you vecka istället. Det kommer bli perfa!
Om en timma ska jag dock iväg till tenoren för sista dagen denna veckan(-oh really? Sista verkligen?) för att försöka få igång lite film och sådant. Men det ska nog gå... Förhoppningsvis...
Jag vet inte ens varför jag skriver här just nu för jag har ingenting att säga.
Så... Over and out!
"I'm a person, Bret's a person, you're a person... That person over there's a person... And each person deserves to be treated... Like a person."
Why am I soft in the middle?...
Nu är min malibu och ananasjuice upphälld i glaset och när den söta smaken rinner ner min rispande hals drömmer jag mig direkt tillbaka till en tid då jag satt på Sticky Fingers i Hong Kong och lyssnade på ett av de bästa live-band jag någonsin hört.
Ikväll är det Caps-turnering så nu ska jag dricka min malibu, göra mig i ordning och rocka loss lite innan jag drar.
Jag vet att jag lagt upp denna låten 10 000 gånger också, men just nu finns det ingen annan låt som får mig mer peppad än denna!
Paul Simon - You Can Call Me Al
I'm going to Scarborough Fair
Jag är så imponerad och fascinerad av att man kan sjunga dessa toner... Asså det finns inte! HUR GÅR DET TILL!? Hur har man den kapaciteten? Den styrkan? Den tonen? Den klarhet? Nej, jag tycker det är helt fantastiskt.
Andrea Bocelli, Sarah Brightman - Time To Say Goodbye(Con De Partirò)
Where did it go, that yester glow?
Jag vet inte hur många gånger jag önskat från djupet av mitt hjärta att jag varit man. Jag tror på riktigt att allting hade varit så mycket lättare om man hade en penis mellan benen. Man skulle kunna gå med huvudet högt utan att bry sig om vad man gjort och inte gjort. I alla fall skulle man kunna spela sådan utan att någon hade tagit någon större notis om det. Istället sitter jag här med ett tungt samvete över allt det jag borde göra och säga högt. Men min kvinnliga intuition sätter stopp för mig.
Detta blev lite djupare än vad jag tänkt. Detta är en del i varför jag hade velat vara av manligt kön om så bara för en dag - men det var inte det jag tänkte på när jag började skriva detta inlägget. Jag tänkte faktiskt på något så odjupt som att jag vill vara man bara för att kunna sjunga vissa av världens mest underbara låtar. Sitter just nu och lyssnar till Stevie Wonder och när jag hör Isn't She Lovely vill jag också vara man, för den går inte att göra om till kvinnoversion, heller inte Van Morrison - Brown Eyed Girl. Brown eyed boy liksom, hade jag förändrat en låt så hade jag känt mig som Judas när han förrått Jesus.
Igår var det i alla fall Guitar Hero-turnering på kåren och det var en riktigt kul kväll. Den hade kunnat vara lite bättre, men jag är glad ändå! Det är redan torsdag och halva veckan har gått av introveckan. Det är lite tråkigt, men jag tror att vi än så länge lyckats ganska bra med det vi ville åstadkomma. Om ett par timmar är det sju-kamp som gäller, imorgon är det caps-turnering, lördag allmän fest och söndag bakisdag med film. Det blir nog ett riktigt bra avslutt på veckan tror jag.
Nej, om man skulle ta en liten nap innan man ska iväg? Tycker jag låter som en väldigt bra idé!
Stevie Wonder - Yester-me Yester-you Yesterday
It can't be any better than it is in my head
Idag har jag, vaknat, åkt till falun, lärt mig lite videokamera, ätit cheeseburgare, fått ont ryggen, lyssnat på en seg kille som informerar om teknikutlåning, åkt hem från falun, syndat, kollat på desperate housewives. Själv tycker jag att jag hunnit med en del denna dag - men mer ska det bli.
Nu blir det en powernap var det tänkt med lite Joshua Radin för att sedan dra till kårhuset och ha Guitar Hero turnering!
Men nu - jag, Joshua Radin och soffan under en go filt!
Om ni fortfarande inte lyssnat på någon av de 10 000 länkar jag lagt upp, LYSSNA NU DÅ FÖRFAN!
Joshua Radin - The One You Knew
Too much of anything is never enough
Det har varit mycket gående, lite festande, lagom med dötid, mycket sömnbrist, lite pulkaåkning, för mycket kakor, för vita overaller, 90-talsmusik, mycket planerande och väldigt mycket folk - och allt har varit på engelska. Det har varit väldigt roligt, lättsamt och bättre än förväntat. Och bättre ska det bli!
Imorgon till exempel är det guitar hero-turnering som gäller. Det ska bli mycket intressant att se vilka som vågar spela och framför allt hur bra de spelar!
Det tråkiga är bara att allt detta ska hända efter en 9-16 dag i Falun. Vilket är otroligt drygt. Men that's life. Suck it up and move on.
Nej, om man skulle ta och lägga sig och läsa lite istället? Läser för tillfället Jenna Jameson - Att älska som en porrstjärna, en sedelärande berättelse och den är väldigt intressant faktiskt. Hon hade en väldigt underlig uppväxt och underliga insikter och därför är hon en så intressant person också. Man förstår hennes karriärsval om man säger så.
Förresten har jag blivit lite av ett Pet Shop Boys-fan alltmera, därför kommer en fantastiskt skönlåt med dem idag! Att videon är sjukt snygg gör det inte sämre.
Pet Shop Boys - Love etc.
Take what you want, but you don't get it for free
Personligen tycker jag att alla de senaste filmerna som kommit ut har varit lite halvdana, så detta är lätt den bästa film jag sett på länge.
Trailern till Law Abiding Citizen.
You're so beautiful - like a tree or a highclass prostitute
Men nu har jag inte så mycket tid över att sitta här och häcka. Har lite saker som ska fixas och ordnas, men först Stjärnorna på slottet!
Här har ni förresten en sjukt skön låt & en väldigt rolig sådan. Om ni nu har missat Flight of the Conchords så rekommenderar jag det starkt. Som Lasse Berghagen hade sagt; A, det är underbart!
Flight of the Conchords - The Most Beautiful Girl(in the room)
No job, no home, no peace, no rest
public function User(p_username:String, p_password:String){
this.__username = p_username;
this.__password = p_password;
}
Det är en del av den kod som jag skulle analysera och beskriva vad den innehöll och gjorde. Och jag lovar er att jag tänker samma sak som ni just nu, vad i helvete betyder det där!? Och även om jag pluggat detta i mer än tre månader nu så kan jag berätta för er att - jag har inte en blekaste aning. Ologiken strömmar över muggkanten och rinner likt en tsunami över bordet.
Och samma sak känner jag på ett sätt över varför jag sitter här en lördagmorgon klockan 03.42 och det kan jag också berätta för er, bara det att detta svaret är väldigt logiskt och jag är helt säker på det. Tydligen har hela Sveriges kineser samlats hos grannen för en helkväll med kareoke... På mandarin! Eller japanska, kinesiska eller vad det nu än är de pratar.
För att slippa höra denna oerhört orosväckande "musik" väljer jag att vrida på lite Bruce istället, luta mig tillbaka och njuta i fulla drag av de fantastiska tonerna av munspelet. Detta är en man som aldrig slutar imponera på mig!
Bruce Springsteen - The Ghost of Tom Joad
It's been minutes, it's been days, it's been all I will remember
En sak som jag själv är väldigt less på är konserttorkan som råder i detta land. Vet ni att det än så länge inte kommer en enda intressant artist eller band till vårt lilla land? På ticnet är nog det mest intressanta man kan hitta "Anders Lundin - på tu man hand" och jag säger ändå över min döda kropp att jag kommer vara på plats under den konserten.
Kan inte dessa komma till Sverige istället? Just nu hade jag nog gett allt för att se dem live. Fick en försmak av de när de var förband till U2 i augusti, och jag har törstat efter mersmak ända sen dess. Snöpatrullen - KOM TILL SVERIGE NU!
Snow Patrol - Crack the Shutters
We'll find a brighter day
Just nu tror jag inte det minsta på rubriken till detta inlägget, men jag hoppas innerligt på att det är sant. För just nu går ingenting som det ska, ingenting går min väg. Och jag bubblar som en omskakad Coca Cola, vredesutbrottet är nära.
Jag hittade inte den så kallade "årsinkomsten" på CSNs hemsida så jag kunde inte fylla i den intresseanmälan jag behövde det till. Men så bestämde jag mig för att chansa och det tyckte Gud inte om för då har anmälan några tekniska problem som säger "du måste fylla i alla fält med *". Och jag lovar er att jag skrev i precis alla fält som fanns på den där satans sidan, men icke. Så där gick det med det.
Sedan hade jag tänkt sätta mig med tentan. Och det är ju en så fantastisk underhållning såhär en torsdagskväll! Bättre blev det inte att jag var tvungen att vända upp-och-ner på lägenheten bara för att hitta uppgiftspappret.
Samtidigt flyger krispiga mini-morötter runt i hela lägenheten varav en träffade mig i ögat.
Känner mig inte så jätteglad för tillfället. Man kan säga att jag spoke too soon i mitt förra inlägg.
My friend, I'll say it clear
En positiv sak i alla fall är att jag känner mig för tillfället väldigt, väldigt nöjd med mig själv. Sitter i skrivandes stund och skiftar mellan Frank Sinatra, Luciano Pavarotti och Josh Groban vilket alltid gör mig på gott humör. Men grunden till att jag är väldigt nöjd är att jag känner att mitt nyårslöfte faktiskt har hållt i sig. Jag började tidigt med det, redan vid jul, och även om januari-månad inte ens gått ut måste jag skryta lite med att jag hållt mig till det och är fantastiskt glad.
Så på tal om nyårslöften tänkte jag i morse lyssna till min låt som är min inspirationskälla och hittade av en slump en underbar duett mellan Frankie & Pavarotti. Jag vet inte hur många som blir så medtagna som jag över denna typ av musik men det är så ömt och helt enkelt fantastiskt att jag inte kan behärska mig själv.
Frank Sinatra & Luciano Pavarotti - My Way
and love is not a victory march
Nu har jag nog suttit här och stirrat på detta vita snötäcke i 30 minuter. Minst. Jag skulle skriva någonting bra, något intressant. Istället tappade jag koncentrationen av att jag klickade in mig själv på felsms.com. Jag skrattade lite åt smset som blivit felskickat och sedan började jag skratta ännu högre åt annonsen som fanns på sidan. "Förmånserbjudande! Liten, lätt och läcker - Vibrant Juicer 19.90:-". För er vars huvudet inte riktigt sitter på skaftet denna kväll kan jag berätta att det handlar om en dildo. Jag kunde inte motstå att klicka upp annonsen, inte för att jag är särskilt intresserad utan snarare för att läsa vidare om kvalitén på den om den kosta 20 spänn. Det enda jag ser är "Artikeln finns inte". Vilket jävla trick! Jag blir så sur för att klickade upp den. De lyckades med deras reklam. Jag hade dessutom tänkt länka iväg den till en kompis som kunde ha användning för den, men tyvärr gick inte det längre.
Nejdå, skämt åsido. Smset jag läste på felsms.com var förresten ganska härligt, en tjej som skulle skicka ett sms till sin sambo, men som råkade hamna i sin pappas mobil istället; "Nu vet jag vad jag vill ha av dig. Ett födelsedagsknull!!!!!". Hade jag råkat skicka det fel hade jag dock inte tyckt det var så jävla roligt.
Förresten så dammade jag av en gammal goding som har legat på hyllan alldeles för länge. Tyvärr kunde jag inte länka den direkt in i bloggen eftersom det var "inbäddning inaktiverad på begäran", men jag lovar er att ni inte blir besvikna av att klicka in på länken här! Det är nämligen Jeff Buckley - Hallelujah med en fantastisk video till!
Maybe there is a God above
But all I've ever learned from love
Was how to shoot somebody who outdrew you
And it's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah
I'll go crazy
Desire and hunger is the fire I breathe
Nu står en underbar kopp té vid min sida och väntar på att bli drucken och förhoppningsvis stillar den min hunger en aning också för nu är det tentaskrivning som gäller. Jag kommer inte sluta förrän den är klar så ännu en gång, suck it up Lovisa.
Däremot kick-startar jag dagen med en fantastisk låt för att genast få mig på mycket bättre humör; enjoy!
Bruce Springsteen - Because The Night
I did not notice the passers-by and they did not notice me
Då vart halva tentan gjort. Skulle egentligen ta och göra klart hela en idag så har jag den överstökad, men tappade koncentrationen. Men men, har ytterligare tre dagar på mig så hoppas att man återfunnit koncentrationen tills dess. Tycker ju ändå att det är enormt intressant att läsa om psykologi så det borde inte vara några problem. Eller ja, teknisk psykologi är väl inte densamma som beteendepsykologi, men ändå.
En faktor som spelade roll i att jag tappade koncentrationen var en blogg som jag fann genom facebook. En person hade länkat denna och med den kommentar jag läste till bloggen kunde jag inte motstå att kika in på den. Rubriken löd; "Funderar på hur det vore om alla människor var lite mer som Nicholas Cage". Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att fundera på samma sak. Speciellt inte när en viss bild på Nicholas Cage tog upp hela mitt synfält och när jag kände ögonbrynen rynka sig så de gör när man blir chockad och nyfiken på samma gång.
Jag kan ärligt talat inte säga om detta egentligen är så hysteriskt roligt som jag tycker det är eller om det är en sådan sak som bara jag tycker är roligt.
Jag antar att andra också tycker det är skoj att titta på eftersom den var länkad och det fanns många positiva kommentarer. Kanske tycker ni inte att den är lika kul i den grad som jag tycker. Här är ett smakprov av siten i alla fall,
Vill ni klicka in och se mer om hur världen skulle se ut med mer Nicholas Cage, klicka här!
In my mind my dreams are real
Varför ska allting alltid vara så krångligt för? Varför kan aldrig någonting bara gå lätt? Men jag lever i princip efter nothing worth having comes easy så jag får väl skylla mig själv på något sätt då jag inte förbereder mig bättre.
Anyhoo, redovisningen kom som en skruvad 120kilometare på 18 meters avstånd, men med ögonen öppna och ett rejält grepp om slagträet så svingade jag(tillsammans med mina kära medarbetare) en home run på 500 meter. Nu talar jag säkert för fort eftersom den ännu inte är betygsatt men jag tyckte i alla fall det kändes väldigt bra.
Jag känner en väldigt stark doft just nu. En doft jag inte vill ska sippra in i min näsa. Det är den starka osen av tenta som har smygit sig in i rummet och nu är väldigt påtaglig. Så vad är det jag håller på med? Jag har inte tid att sitta här med baseball-metaforer. Laters!
Oasis - Rock n Roll Star
It was it really was such a kiss
Detta beror väl lite på att såpan valde att lägga sig platt fall på golvet så att hälften åkte ut. Men inte klagar jag för det, det luktade såpa i flera timmar efteråt - ett naturligt knark för min del.
Denna dag har jag även hunnit vara Michael Myers. Den värsta och mest avskydda mördaren i skräckfilmens historia, enligt mig. Det finns ingen jag avskyr mer än honom. Att se någon i en svart mekanikerdräkt har varit en av mina värsta mardrömmar så länge jag minns. Och nu ligger det en svart overall i min soffa. Tack gode gud bor ingen vuxen man med köttkniv i den. Än i alla fall.
Vet ni förresten hur man vet att en tjej är stressad? Det ligger en H&M-katalog en halvmeter ifrån mig. Jag har ett så enormt begär att få slita upp plasten och andas in doften av katalogpapper att jag nästan blir rädd för mig själv. Men duktig som jag är har jag motstått än så länge. Och antagligen måste jag motstå denna enorma frestelse ett par dagar till då jag har alldeles för mycket att göra. Att det dessutom står "Including H&M Home" i stora, feta bokstäver på framsidan svalkar inte mitt begär det minsta.
"Det skrattet ska jag ta med mig som en buljongtärning och ha med mig till lunch imorgon" - Jag älskade uttrycket. En sann beskrivning på ren kärlek. Vem sa det då? Björn Ranelid såklart!
Elvis Presley - Such a Night
It's a long way down to nothing at all
Nu var man på Dalarnas mark igen. Det har jag i och för sig varit sedan i fredags, men har inte varit i läggan(JA emma, LÄGGAN!) sedan 19:e december tills... Ja, fyra timmar sedan. Nu när ni tagit del av den oerhört intressanta bit av information ska jag delge mig med ännu mer onödig och ganska patetisk information som inte ens jag bryr mig om.
Har haft en fantastisk helg. Den har varit riktigt rolig rakt igenom. Nya platser och människor har upptäckts och jag hoppas inte jag drygat sönder alltför många människor. Tyvärr var det väl ett glas för mycket igår och det slutar med att jag drygar mig mot allt och alla. Jag kom på en sak som jag själv tycker är riktigt pinsam och som jag hatar mig själv för nu. Det finns en snubbe som jag inte minns namnet på, jag vet att han finns och att vi har flera gemensamma vänner. Därför får jag för mig att snacka med denna killen för att jag känner igen hans ansikte. Men varenda gång jag går fram till honom sluddrar jag som en missbildad idiot och han förstår knappt hälften av det jag säger. Dessutom presenterar jag mig för honom varenda gång och han minns aldrig vem jag är. Så jag vet inte om jag ska vara glad eller inte att jag inte gör ett tillräckligt starkt intryck för att han ska komma ihåg alla dessa pinsamma gånger vi setts.
Men idag upptäckte jag en sak som förvärrar hela grejen. Han bor tre dörrar från mig. Jag har aldrig haft en tanke på det innan, men så är det och ögonkontakten vi fick innan varade nog i en 200 sekunder innan sirapen gick ur mina fötter och jag halvsprang därifrån.
Nej, det kan hända mycket sinnessjuka saker på fester och jag förklarar de alla med ett enda ord - Borlänge.
Fick en video länkad innan som jag tyckte skulle vara intressant att se på och jag säger då det, helvete vilken skön remix. En blandning mellan 2009 års topphittar ihopklistrade till en fem minuter lång njutning. Lätt värd att se! Lady GaGa, Pitbull, Kings of Leon, Beyonce, Lil' Wayne och alla godingar som hänt under året. http://www.collegehumor.com/video:1926914
You ain't a beauty but hey, you're alright
Nu ska jag pallra mig upp för trappan och packa klart det allra sista för imorgon drar jag som sagt upp till Borlänge igen. Det ska bli intressant att komma dit igen, minst sagt. Vi får se vad som utspelar sig och vad som händer. Jag hoppas bara på att allt blir bra.
Kanye West - RoboCop
I believe in the promised land
"Erotik, lust och passion är allas framtid på jorden och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skulden och skammen hos sig själv".
Allt detta behöver ju inte betyda att det endast handlar om intimitet mellan människor. En lust, en passion kan handla om vad som helst i livet som får dig att gå igång och ge en upphetsning som inte är sexuellt relaterad. Alla vet nog att musik och det skrivna ordet är en enorm svaghet för mig och jag kan ärligt säga att det är nog min passion. Ingenting får mig så lyrisk, engagerad och upphetsad som musik får mig. Ungefär samma sak är det med konst också. Jag kan liksom inte behärska migg när jag ser någonting av perfektion eller hör någonting som klingar i en ton av ren skönhet. Ja, ni ser. Jag blir helt till mig bara jag skriver om det!
Såhär på morgonkvisten sitter jag nu och tittar på Rock and Roll Hall of Fame 25år. Detta rekommenderas starkt att alla musikintresserade ska se. Vart ni kan se den har jag inte hittat än, men jag jobbar på det för jag vill se den igen, igen och igen. Alla fantastiska band och artister är med. Såsom U2, Bruce Springsteen, Stevie Wonder, Paul Simon, Art Garfunkel, Mick Jagger, Sting, Billy Joel, John Fogerty, Sam Moore, Jeff Beck, Metallica, Crosby, Stills, Nash & Friends... El fantastico helt enkelt.
Silence like a cancer grows
Ni har hört den förut, den ligger och trycker i bakhuvudet. Så fort ni hör de första tonerna kommer allt tillbaka och ni får den där ljuva känslan igen. Låt mig presentera (antagligen) världens bästa duo; Simon & Garfunkel - the Sound of Silence
"Fools," said I, "You do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might lead you."
But my words like silent raindrops fell,
And echoed in the wells of silence.
You movin' like a robocop
Därför bestämde jag mig för att prova min nya fina plattång. Här sitter jag nu och ser ut som en version av Cruella DeVil med hälften av håret i lockar som en pudel och hälften av håret är lika platt som Kalle Ankas fötter. Känner jag mig sexig? - Självklart! Hade tänkt ta en ännu snyggare cambild på det, men så kul ska vi inte ha det!
Visste ni att det finns en svensk bastuakademi? Ett medlemsskap kostar 560:- och då ingår dessutom en pin och en handduk med akademins emblem på. Det ni! www.bastuakademien.se om ni är intresserade!
Jag var förresten på biblioteket häromdagen och tittade på Björn Ranelids bok Kvinnan är första könet. Brukar alltid spana in böckerna jag vill läsa innan jag köper dem. Läste i alla fall de första kapitlen och jag hittade ett stycke som jag inte kan sluta fundera på. Tycker att det var väldigt intressant och väldigt sant också för den delen, det löd; "Erotik, lust och passion är allas framtid på jorden och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skulden och skammen hos sig själv". Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i hur jag tänker och tycker angående detta uttalandet men sant är det. Dessutom lär nog flera bli mer rädda för mig än de redan är och antagligen så kommer nog vissa att bli förnedrade eller något sånt där.
Nej, nu ska jag nog dra mig åter till avsnitten av The Hills och dreggla lite mer över Brody Jenner. Har ni sett denna man? Hetare än hetast!
Mmm baby! Svingar du förbi Halmstad någon dag är boende inget problem!
I get a kick out of you
Denna dagen har varit speciell. Jag gick upp omänskligt tidigt - halv nio. Pressade 80 på 100 vägarna upp till Anderstorp för att fixa en tand. Jag tackar Gud för att jag inte hade några ärenden där uppe i området för när jag kom ut därifrån såg jag ut som ett stroke-offer. Samtalet jag ringde till min mor för att berätta att jag tänkte påbörja resan hem till Haverdal igen blev minst sagt intressant då allt jag fick fram var floder av saliv och läspande S. Väl på vägarna pressade jag 50 på 100 vägarna. Jag kan säga att för första gången i mitt liv avskyr jag snön mer än allt annat.
Jag kämpade i mig en skål sparrissoppa med min överbedövade läpp innan jag och mina päron drog oss inåt Halmstad centrum för lite shopping. Som vanligt kan man väl säga att tanken var god, inte mina handlingar. Däremot mina inhandlingar var väldigt goda! Just nu är jag väldigt nöjd med att vara 1600:- fattigare, men Borlänge-Lovisa kommer nog inte vara särskilt nöjd då hon ännu en gång får leva på 3:- nudlar. Men jag lovar er ändå - det kommer bli värt det.
Igår hade jag förresten ett intressant samtal med min mor;
- Äiti, det var väldans mörkt här inne!
- Vad sa du?
- Att det var väldigt mörkt här inne!
- Nej, jag hör inte vad du säger...
- de va änna mökt hä inne!
- Jaså, ja, men tänd då!
Jag tror på riktigt min mamma har bott i Småland för länge.
Jag vill egentligen inte erkänna att jag gillar denna låten, men det gör jag.
Flo-Rida - Sugar
Ain't no angel gonna greet me
Jag kan av någon anledning inte sluta tänka på den man jag såg innan idag. Han var inte snygg. Definitivt inte snygg. Hans hår var råttfärgat och tunnare än ett pappersark. De stackars stråna som fortfarande satt kvar på huvudet kämpade för livet på hans kala hjässa när vinden tog fart.
Ändå så var han inte gammal. Knappa 35årsåldern. Han hade en sjaskig skinnpalta och såg allmänt nöjd ut med livet trots att han tydligen inte dragit de längsta stået i livets stack. I alla fall så mötte jag och min pappa honom när vi var ute och gick till hemköp, han kom därifrån. Det var närmare 14 minusgrader ute, ändå gick han och knaprade på en magnum classic. Det var så fascinerande och skrattretande att jag inte kunde hålla tillbaka ett leende när jag gick förbi.
Där gick jag med min pappa iklädd termobyxor, skidjacka, mössa, vantar och vinterkängor. Mannen vi möter har skinnjacka, bart huvud och käkar glass. Jag tycker i alla fall det var enormt skrattretande och ett väldigt roligt ögonblick nu när jag tänker efter.
Jag har dessutom glömt att länka en sak som jag skrattat åt under hela julen. Jag tror i alla fall att jag glömt det, men jag tycker definitivt att ni ska titta på detta klippet om ni har tittat på serien, 24. Jag älskar Jack Bauer och allt som hör till och gör ni det också kommer ni älska detta klippet! Klicka här! (Hämtat från expressen.se)
Heeeeeej Kaaaj
Jag läser ofta startsidan och kollar vad andra har bloggat om och idag tycker jag det var ett extra roligt inlägg att läsa. Du kan hitta det här; millblomskan. Denna tjej har nämligen letat upp de roligaste svenska reklamerna de senaste åren och jag håller med till 100! Den enda jag saknar(som jag tycker är Sveriges bästa reklam någonsin) är Scandlines-reklamen som gick för väldigt många år sedan. Ni vet den med de störtsköna fiskmåsarna som sitter på varsin båt och varje gång skriker "heeeeej kaaaaaaj" och "haalllåååå böörrjee" när de åker förbi varandra.
Jag älskar reklam. Det gör jag verkligen. Det är inte ofta de får till de så bra att man alltid minns dem, men de som faktiskt lägger ner lite extra tid, pengar och engagemang på att göra det bra lyckas alltid få dem ihågkomna långt efter att de slutat visas på tv eller i tidningarna.
Kolla på alla de klipp tjejen lagt upp på sin blogg för alla är enormt roliga och här kommer nu min personliga favorit;
Jag simmar från stranden Jag, till stranden Du, i havet Vi.
- Björn Ranelid.
Jag är helt betagen av Björn Ranelid. Efter att jag bara sett honom i två avsnitt av Stjärnorna på Slottet och diverse inspelningar där han medverkat kan jag med all säkerhet fastställa att jag finner knappt ord. Ord som haglar ur hans mun lämnar mig som en fågelholk.
Jag har alltid varit fascinerad av ordets konst och betydelse, men han har tagit mig och mina tankar till en helt ny nivå. Jag kan tänka mig att det är så här en LSD-tripp känns. En eufori av lycka i ord som beskrivs med sådan självsäkerhet som han utstrålar.
I Stjärnorna på Slottet berättar han om ungdom, kärlek och trauman. Allt det han blivit retad och mobbad för i hela sitt liv. Och plötsligt kommer ett skämt som lyfter honom ännu mer, på grund av dessa "missbildningar" han haft. Jag kan inte sluta imponeras.
Ordet är mäktigt. Jag har länge tyckt att det delar plats på ett högt piedestal med fotografin. Det är en uttrycksform och konst som ingenting kan likna. Det är fotografi eller inte fotografi. Du kan inte förstöra, skända eller på något sätt häda fotografins djup och skönhet. För att det inte går att penetrera eller kopiera. Vanligtvis avskyr jag när någon säger penetration i något annat sammanhang än sex, men just nu finner jag inget annat ord.
Men ordet har en fantastiskt stor inverkan och påverkan. Att avverka ordets mening är svårt. Därför finns det mobbing och psykiska problem i världen.
Språk är någonting vi människor inte borde få behärska, för vi kan oftast inte hantera det på rätt sätt. Ett ord är så mycket mer än bara en sekund av ljud. Det betyder och lämnar ett avtryck - vare sig det är positivt eller negativt.
Den som inte förstår makten av ord. Han kan inte förstå människor.
Somebody listens to what you say
- Än så länge är de orden de som beskriver mitt nyårsfirande bäst. De två dagarna i Göteborg har varit händelserika, roliga och helt perfekta!
Vi bodde så perfekt, Scandic Europa. Det är en del av nordstan, så närmare centrum kan man inte komma! Det hade dock sina för- och nackdelar. Shoppingsuget drogs ju inte ner precis och plånboken sved lite mer än planerat. Men det var lätt värt pengarna för jag fick ett par otroligt heta boots! 50% var inte heller illa pinkad rea. Därför gick det inte att motstå, värt pengarna och de enormt onda fötter man fick efter att ha haft på sig dem under hela nyårsaftonen!
Aftonen var perfektion. Började med hotellfrukost sedan shopping, tillbaka till hotellet för att ta en powernap, sedan upp och göra sig i ordning och börja firandet. Efter ett par glas vin drog vi oss till Berså där vi fick en äcklig fördrink. Men även om den inte var så god så slank den ner ganska fint. Sedan började maten. Förrätten var en kräftsallad med kronärtskockssås. Det var inte att klaga på kan jag säga! Eller ja, hade inte skaldjuren varit där hade det varit mycket bättre. Men men. Sedan fick vi kalvfilé på en potatispuré, kantareller, sockerärtor och bönor med en extremt god sås som jag inte vet vad det var för någon. Och det var här det började ta stopp för våra magar. Det var riktigt, riktigt gott och man kunde inte lämna tallriken förrän den var totalt avslickad! Men sedan kom ju efterrätten in. Denna underbara och perfekta chockladmousse med jordgubbssås och jordgubbsgrädde. Det var gudomligt, verkligen pricken över i!
Efter all mat och innan någon egentligen visste ordet av hade några glas alkohol runnit ner våra halsar och plötsligt stod det shots och drinkar på bordet som vi glatt tog för oss. Då kom någon med den briljanta idén att jag ska ställa mig upp bland alla bord och resten ska sitta ner och sjunga "ja må hon leva" för mig. Glad i hatten som jag vid tidpunkten var ställer jag mig glatt upp och låter det ske. Resten av lokalen hänger med i handklappning och stämningen höjs då vi sveper fishermann shoten. Och den höjs ännu mer när det kommer ännu en shot med ett litet fyrverkeri fastbundet till den. Jag höjer armen med blinken i skyn och den kan jag säga brände gott i strupen!
Sedan går kvällen som på räls. Skumpan flödade, drinkarna kom och dansen var allt som betydde något. Vi körde verkligen hela kvällen. Jag satt inte ner en enda gång. Och när alla gick stod jag kvar.
Allt under dessa dagar var verkligen bra. Ingenting var dåligt, det var bara då. Inga bekymmer. Precis så som det ska vara.
Nu vart inlägget långt, men det var en ytterst liten del av mitt nyår som ni fått ta del av i alla fall!
