lovilarsson

Igår använde jag tutan på bilen för andra gången i mitt liv. Jag blev så chockad av anledningen till att jag använde den. Första gången var det inget snack om saken, det var en självklarhet att tuta. Då höll jag precis på att köra in i en rondell klockan 21.30 på kvällen, på väg att jobba nattskiftet, så går tre ungdomar i cirka 15årsåldern rakt in i mitt körfält från refugen. Jävla ungdomar tänker jag och blir både rädd och förbannad, och börjar tutar som en galning.
Igår när jag svängde in på storgatan i anderstorp cyklar fem personer mitt i vägen i högst 10km/h. Jag tutar självklart eftersom jag har en rad bilar och motorcyklar bakom mig. Cyklisterna blir skrämda av tutan och åker in till kanten av vägen. När jag åker förbi ser jag att ALLA är 50+ varav en är gråhårig! De av alla borde väl förfan veta att man inte kör mitt i vägen!
Men det jag tycker är mest tragiskt är att jag faktiskt under båda händelserna tänkte "Jävla ungdomar".

"174 dagar kvar till jul.. och klockan går.. jag tycker det är osolidariskt av er att förstöra för hela julgruppen"

Everybody wants a new romance, oooohh.
Jävligt go bra/dålig låt, Loverboy - Everybody's working for the weekend.

Men i alla fall, det har varit en extremt ovanlig dag idag, och jag är lycklig för att den är över. Men jag vet att jag måste tänka på den igen på söndag, vilket suger. Så imorgon tar jag och girlsen en långweekend i Falkenberg, vilket innebär fest, chill, mat och vin!

See ya sunday!

"Mayor Parris tells homeless: Go Home!"

Alvedon, är namnet på min nya bästa vän. Han klarar allt! Han tröstar mig när jag har spänningshuvudvärk och när jag har tandvärk. Han är fantastisk, I think I'm in love.
Skämt åsido, jag har en väldigt elak visdomstand på väg upp, varför ska den upp? Det finns ingen plats för den! Om man bara kunde säga till den att stanna där nere, det finns inget för dig här uppe i dagsljuset.

Som tur är finns min kära bok jag lånat på biblioteket till hands och tröstar mig med några skratt. Såsom denna historien;
"Den sista gången jag träffade honom var några månader innan han dog, och så börjar min favorithistoria om Roy Orbison. Bland annat pratade vi om hår. Jag berättade att jag alltid beundrat det sätt på vilket män klädde sig och såg ut på Thomas Jeffersons och Andrew Jacksons tid och att jag nu verkligen ville ha samma frisyr som Jefferson, i en hästsvans med ett svart band. 'Jag ska se om jag kan övertala June till att låta mig skaffa så långt hår att jag kan göra det', sa jag. Roy tyckte att det var en fantastisk idé. 'Vet du vad?', sa han. 'Jag gör det om du gör det'.
Det var en fantastisk idé, men jag fegade ur, och jag pratade aldrig med Roy igen. Jag såg honom dock när jag följde med Wesley(Roy's äldsta son) till begravningsbyrån där de visade Roy för släkt och vänner. Wesley ville inte se sin far död och ville inte gå fram till kistan men jag gjorde det. Jag gick fram och böjde mig över den för att få en sista titt på min gamle kompis. När jag såg honom kunde jag inte hejda mig, jag började skratta. Den jäkeln hade gjort det! Under hans huvud stack en prydlig liten hästsvans fram och den var knuten med ett svart band."
- Johnny Cash.

Inser ni hur svårt det är att faktiskt få tag på alla i MP-familjen på samma gång? Jag förstår att det blev väldigt svårt för Fellan i julas att få ihop alla, men nu gör jag ett försök!

Jag tycker att det var sinnessjukt längesedan vi alla träffades och tycker nu att det är dags för en reunion!
Den 12 eller 13 juni tycker jag är ett alldeles utmärkt tillfälle att ses, de flesta sommarjobb har inte börjat och de flesta skolor har då stängts för sommarlov.

Vad säger ni? Ska vi ses snart?

Min mobil har pajjat totalt. Jag måste göra programuppdatering vilket betyder att ALLT raderas.

Vill ni vara så snälla att meddela ert nummer till mig på något sätt? Ni vet säkert vilka ni är, gamla vänner som nya!

Jaha, då vann Norge tillslut. Ärligt talat så tycker jag inte någon låt var superbra i årets eurovision, men om jag skulle hålla på någon annan än Norge blev det Armenien, tyckte den var ashäftig!
Anywho så var ju Rybak(Rybakk?) jävligt snygg så no probs att han vann! Tycker han är lik Harry Potter. Det enda jobbiga är att Rybak är minst lika omottaglig som Daniel Radcliffe som jag också har ett litet ful/snygg-pirr för.

Men han behöver inte vara kär i en saga längre, flickorna kommer flockas kring honom nu! Eller jag, om inte annat.

- USCH! Pruttade du här precis!?
- Neeej, men jag luktar ganska illa i munnen!

"Finns det något bakom den moderna 'countryns' symboler, eller är symbolerna i sig hela historien? Är hattarna, bootsen, pick-uptruckarna och poserna från danshaken, allt som finns kvar av en kultur som håller på att förflyktigas? I Arkansas på den tiden, var det så att ett sätt att leva skapade en viss sorts musik. Är det idag snarare så att en viss sorts musik skapar ett sätt att leva?"

- Johnny Cash.

Herregud, vad har jag inte drömmt i natt? Har haft minst tre olika drömmar, det är i alla fall de tre jag kommer ihåg. Mina drömmar brukar vara lite konstiga och milt sagt annorlunda. Och de här tre tar priset, för detta skulle aldrig hända i verkliga livet!

Dröm 1; Jag har precis slutat skolan för dagen (är ofta i skolan om nätterna), jag ska köra hem. Det är snöigt och jävligt men jag kör ändå. Jag lyckas ta mig in i ett polisavskärmat område. Paniken kommer för jag kan tydligen bli arresterad om polisen upptäcker mig! Jag försöker köra därifrån men kopplingen fungerar inte, varför fungerar den inte!? Sedan ser jag T komma gående emot mig, så tänker att jag kan ju ge henne skjuts hem för vi bor ju så nära (jag bor i huset och hon bor hos sin pappa som hon inte ens längre bor hos), då kommer det en stor lastbil bakom henne som sprängs högt i luften! T kastar sig bort för att undvika smällen och flygande bildelar, och hon klarar sig. Jag lastar in henne i bilen och så kommer Räddningstjänsten. De har fått nys på att jag har problem med att ta mig ut ur området så de ska köra framför och visa mig vägen ut. Bilen kör fort som tusan och jag har problem med att hänga med. Vi körde så långt och så fort att vi hamnar på en brygga vid havet, självklart slirar jag omkring på den glashala bryggan och rakt ner på den fullsatta stranden! Bilen håller nu på att sjunka i kvicksanden som jag lyckades landa i. Som tur är finns det fem mycket välbyggda biffar i närheten, och jag snackar biffar som i världens starkaste man-biff! En av de hjälper mig att lyfta bort bilen ur sanden och upp på asfalten. Han börjar ragga men jag vill inte ha någonting med honom att göra, så jag och T kör vidare! The End!

Dröm 2; Jag står hemma (i gamla huset) i köket och ska göra tortilla-bröd. Familjen ska äta tacos till middag och jag ska baka bröden av jasminris. Riset är oerhört klibbigt och det är svårt att kavla ut det. Men jag försöker. Jag står i köket och försöker baka de där jävla bröden som inte alls blir som jag vill, får vita 20 tums tv (som vi faktiskt hade i köket på tidigt 90-tal) visar Idol och en flashback av de som vunnit Idol de tidigare åren, just nu är det Agnes.
Då kommer J på besök och ska börja hjälpa mig med bröden. Men hon tycker också att det går åt helvete så hon bestämmer sig för att min familj inte alls ska ha tacos till middag för bröden kommer inte bli bra. J börjar laga mat. Hon lagar potatis, 20 fläskkotletter och ungsbakade paprikor och en massa annat. Och jag står där med mina misslyckade jasminris-tortillabröd och stirrar avundsjukt på den middag hon precis gjort på 10 minuter. The End!

Dröm 3; Jag befinner mig i USA med en väldigt udda grupp människor. Det är jag, Travis, två av mina kusiner och mina forna grannar. Vi sitter i Travis brors hus (vilket är väldigt konstigt för han har ingen bror) som är superlyxigt och är byggt mitt ute i havet där vågarna slår hårt emot huset! Väggarna är av glas, vattnet glittrar och solen värmer. Vi sitter här för att vi ska ha den bröllopscermoni mina forna grannar aldrig fick när en av de gifte sig i hemlighet (vilket är sant på riktigt, de gifte sig utan familjens vetskap). Vi firar med skumpa och muffins. Det är den fantastiska middagen, champange och muffins. Vi skrattar och har det jättetrevligt. Tiden går och vi sätter oss i soffgruppen lite senare när "maten" är uppäten. Fast av någon anledning har jag några extra muffins kvar och jag går in till ett av sovrummen där jag sätter mig i en fotölj och fortsätter äta muffinsen. På sängen i sovrummet ligger hon som gifte sig och Peter Jöback. Vi har det supertrevligt och sjunger E.M.D låtar. The End!

Nå, vad säger ni? Kommer något av detta hända i verkliga livet?

Dålig uppdatering idag ser jag, men har inte hänt så mycket. Jag har bara räknat lite ekonomi, tittat på lite tv, läst lite i min bok jag lånade på bibblan härom dagen. Har dille på självbiografier så fortsätter på genren, därför blev det Cash - Självbiografin denna gången! Skriven av självaste Johnny Cash och Patrick Carr. Ingen mening med att läsa en självbiografi om personen inte skrivit boken, right?
Försökte hitta någon om Elvis, men alla "självbiografier" av honom är skriven av någon annan, dessutom såna som inte ens kände honom! Dåligt.

Därför ska jag nu lägga mig och läsa min bok, so long!

Det är extremt sällan jag tycker att en Cover är bättre än Orginalet. Men i detta fallet vet jag ärligt talat inte vilken som är bäst. Och detta är en av mina absoluta favoritballader!

Jaha, en ny dag är påbörjad. Men vad ska hittas på denna dagen då? Är redan ganska uttråkad. Det finns bara limiterade saker att göra. Folk jobber kors och tvärs vilket betyder att de redan få sakerna man kan hitta på blir ännu färre.
Jag kan i och för sig sitta här och bitcha om killen som skrivit till mig på facebook, här är vår mycket givande konversation;

Asså, jag döööööööööör av det här klippet! Jag tror min mage spricker snart!
 

 

Det ÄR äkta! Han som så många andra artister sjunger playback på scen, men de har ändå en mikrofon. Ofta ser man när de mimar så därför sjunger de oftast även om det inte går ut i högtalarna utan bara stannar hos ljudkillen.
Så, ljudet kommer inte ut, men tack gode gud för ljudkillen som spelade in alltsammans!