lovilarsson

Då vart man hemma igen då! Kändes lite konstigt att vakna upp i detta rummet igen. Det som egentligen är mitt rum är ett kontor numera. Det kändes i alla fall väldigt konstigt att vakna upp här men det känns precis som vanligt ändå. Som om jag aldrig varit i Borlänge utan bott här hela tiden.
Haha, bara för att jag skrev det kom Paul Simon - You Can Call Me Al på, vilket numera är temalåten för fest där uppe! Men jag tror att jag kommer sakna personer och situationer i helgen när jag ännu en gång festar i Gislaved. Men jag är sinnessjukt peppad inför Gisleparken på lördag och det ska bli så roligt och skönt att äntligen få träffa mina vänner igen! Och ikväll kommer farmor, syster, svåger med dotter hit på mat. Jag fylls med en glädje och lycka när jag tänker på att få träffa alla igen för jag har längtat som en galning egentligen, men jag har lyckats lägga ett lock över det när jag varit i Borlänge. Men så fort jag kom hit översvämmade burken och alla känslor bubblade upp igen.

Nej men gud, jag blir helt lyrisk när jag sitter här och skriver, jag börjar nästan slå på tangentbordet så att tangenterna går av! Nu måste jag sluta skriva i bloggen och återgå till skriving av tentan som jag faktiskt än så länge tycker är rolig att skriva, men någonting säger mig att jag inte kommer tycka det om ett par dagar.
Sen är det ju jättebra att du.se och fronter lägger ner när jag precis mailat läraren och frågat saker om tentan. Passande nog öppnar fronter igen på måndag och då ska tentan vara inne! Jävla skitsystem egentligen.

Men men, nu ska inte min lycka och glädje dö ut, så see ya later!

Paul Simon - You Can Call Me Al